När världen möts i New York för att utvärdera FN:s milenniemål ur ett jämställdhetsperspektiv och komma fram till gemensamma slutsatser är det ingen som förväntar sig några stora kliv framåt. Men från kvinnorörelser och feministiska organisationer i Sverige och världen hörs ett tydligt krav – jämställdhet behöver vara både ett eget mål och integreras i alla andra mål.
FN:s kvinnokommissions årliga sammankomst i New York inleddes den 10 mars och pågår till och med fredag. UN Women har tagit fram ett utkast till gemensamma slutsatser som håller på att förhandlas av medlemsländernas delegationer. I centrum för utkastet – och årets konferens – står en utvärdering av FN:s millenniemål. Det visar att framsteg har gjorts när det gäller till exempel vård och skolgång för flickor, men att framstegen är ojämnt fördelade och att mycket återstår att göra. Varken milleniemålet om jämställdhet och kvinnors egenmakt, eller de om barn- och mödradödlighet kommer att uppnås.
Slutsatserna från kvinnokommissionen (CSW) blir ett viktigt inspel i den process som pågår inom FN med att ta fram nya globala utvecklingsmål som ska gälla från och med 2015, och det krävs påtryckningar för att placera jämställdhet högt på agendan. Sveriges Kvinnolobby betonar i ett uttalande vikten av att den nya utvecklingsagendan har jämställdhet som eget mål samtidigt som jämställdhet ska vara ett perspektiv på alla andra områden. Samma krav formulerades när ett förberedande möte för Latinamerika och Karibien hölls i Mexiko i februari.
Gertrud Åström, är ordförande i Sveriges Kvinnolobby, och ingår i den svenska delegationen i New York. Hon understryker i ett pressmeddelande förhandlingarnas betydelse:
– Det är tydligt att mål som handlar om kvinnors livsvillkor är de mål som är längst från att bli verklighet. När ekonomier krisar, när maktpositioner ska försvaras, när ordning skall återställas – då verkar lösningen som står till hands vara att försämra för kvinnor.
I den svenska delegationen, som leds av jämställdhetsminister Maria Arnholm, ingår även representanter för det civila samhället, parlamentariker och experter från myndigheter.
Gunvor G Ericson (MP) är på plats och lyfter fram att Sverige står upp för frågorna som rör sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i förhandlingarna och att det behövs mer än någonsin, sett till utvecklingen i världen. USA däremot håller fast vid den linje som Bush-administrationen drev hårt – att amerikanskt bistånd inte får gå till sexualundervisning och tillgång till preventivmedel, utan bara ges om avhållsamhet predikas. Intressant, menar Ericson, är att ett antal seminarier handlat om mansrollen. Men det bekymrar henne att förhandlingarna, på grund av rådande maktförhållanden i världen, snarare går ut på att bevaka de positioner än att flytta fram positionerna:
– Jag tycker det borde vara självklart att både kvinnor och män som blir utsatta för sexuellt våld i samband med krig ska få all tillgänglig medicinsk hjälp. Men så är det inte nu kvinnor har till exempel inte rätt att få abort när våldtäkt använts som vapen i krig. Trots FN:s resolution 1325 (om kvinnor, fred och säkerhet, red anm). Att kvinnan kan bestämma över sin egen kropp är fortfarande inte självklart 2014.
I ett inlägg på ETC framhåller hon att säkra aborter är en förutsättning för att få ner mödradödligheten, såsom FN:s medlemsländer åtagit sig.
Maria Andersson, RFSU:s generalsekreterare, skriver från det pågående mötet på sin blogg om de motsättningar som finns kring de sexuella och reproduktiva rättigheterna.
”Ska det vara så svårt att förstå – att kvinnor skall ha samma rättigheter som män? Mänskliga rättigheter gäller kvinnor som män. Och ska det vara så svårt att förstå att kvinnor utan rättigheter får sämre hälsa och har svårare att bidra till utveckling globalt. Vi behöver både kvinnor och män för att utveckla vår värld. Om detta finns det för övrigt en hel massa belägg för i torra siffror.”
RFSU bevakar förhandlingarna på plats och ingår även i världsorganisationen IPPF, som arbetar för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och under mötet lanserat en rapport med innehåller fyra krav inför den nya globala utvecklingsagendan.
Även IPPF vill se fristående mål i millennieprocessen när det gäller jämställdhet, kvinnors rättigheter och kvinnors egenmakt, som omfattar allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, samt ett slut på våldet mot kvinnor. Frågorna ska sedan integreras i alla andra mål som ska vara uppdelade efter ålder, kön, utbildningsbakgrund, ekonomisk status, geografisk plats och etnisk tillhörighet. Att uppnå målen är fullt möjligt, enligt IPPF:s uppfattning, om starka ansvarssystem och tillräcklig finansiering kommer på plats.
Maria Andersson har också deltagit i ett panelsamtal om mäns roll för att uppnå millenniemålen och framhåller i sitt inlägg att män har ett ansvar.
”Tillsammans med kvinnor måste de förändra de mansdominerade strukturer som hindrar utveckling för både kvinnor och män och det kommer också kräva att män ger ifrån sig makt som de som grupp har i dag. Det är hög tid att vi alla, män som kvinnor, i världen bestämmer oss för att göra vad som krävs för att nå dit!” skriver hon.
