Kameran fångar Pussy Riot-medlemmarna när de spärras in i burar hos polisen som försöker tvinga dem att lämna ifrån sig sina tillhörigheter. Situationen är brutal och våldsam. Klippet är en del av dokumentären Pussy vs. Putin som blev en farlig produktion för filmskaparna.

En annan känd scen: Fräslarkatedralen, Moskva, 2012. Pussy Riot spelar sin punkbön men blir avbrutna av polis och slängs ut ur kyrkan. Lite senare grips och fängslas de. Under hela processen följs de av det envisa filmkollektivet Gogol’s Wives ständigt påslagna kameror.

Gogol’s Wives består av Taisiya Krugovykh och Vasilij Bogatov. Deras filmer är aktivistiska och skildrar allt från fängelser och människor i koma till politiska aktioner i Ryssland. Både Taisiya Krugovykh och Vasilij Bogatov tjänar dock sina pengar på att undervisa om media och konst.

-Vi möttes för att vi var alla en del av en samma krets konstnärer som är involverade i politiska och sociala frågor. I Ryssland är den gruppen så liten att alla känner varandra, berättar Vasilij Bogatov. Den består av människor med olika politiska ståndpunkter som till exempel feminister och antikapitalister, och vad som enar dem är konsten och viljan att förändra samhället.

När Gogol’s Wives lärde känna de blivande Pussy Riot-medlemmarna hade de ännu inte star-tat sitt punkband. De började filma dem och såsmåningom, när bandet formades, fortsatte de bara. Vasilij Bogatov förklarar:

-Vår livsstil är att vi alltid har kameran med oss så att vi alltid kan filma. Några av klippen blir film, andra inte”

Aktivisterna skildras som hjältar

Det finns ytterligare en känd dokumentär om gruppen. Pussy Riot, 2013, är en brittisk produktion av Mike Lerner och Maxim Pozdorovkin. Till skillnad från den filmen som är mycket förklarande i sitt uttryck, är Pussy vs. Putin gjord helt utan berättarröst eller andra klipp än de som Taisiya Krugovykh och Vasilij Bogatov har spelat in.

-Den andra filmen är mer konventionell. Vår dokumentär är annorlunda för vi gick dit journalister inte fick, vågade eller ville ta sig, säger Taisiya Krugovykh.

Gogol’s Wives har valt att klippa bort stora delar av sitt material, till exempel sekvenser när pistoler riktats mot aktivisters huvuden. Ofta har urvalet skett av hänsyn till de medverkandes säkerhet.

Gogol’s Wives har också medvetet klippt bort scener där Pussy Riot-medlemmarna leker med sina barn eller när deras föräldrar gråter.

-På det viset handlar filmen om hur politisk aktivism kan vara tvungen att vara nästan omänsklig, säger Taisiya Krugovykh och tillägger att filmen är Pussy Riot snarare hjältar än människor. Ja, dessa tjejer är verkligen hjältar. Ingen man i Ryssland har gjort vad de har gjort.

Mediaaktivister

Gogol’s Wives vill helst inte sätta någon ettiket på sig själva men om de är tvungna att titulera blir det ”mediaaktivister”.

-Att vara mediaaktivist i Ryssland innebär att du måste gymma och kunna springa fort, säger Taisiya Krugovykh, halvt på skämt. Hon liknar aktivisternas kamp mot regeringen med ett schackspel där det absolut inte går att följa reglerna.

Efter varje aktion de har filmat har de blivit arresterade. För ett år sedan fängslades Vasilij Bogatov i några dagar, vilket var annledningen till att de inte kunde filma Pussy Riot i häktet. De greps själva vid samma tillfälle.

-Det går inte att vara rädd. Man måste bara köra på”, säger Taisiya Krugovykh. ”Som journa-list hjälps du inte nödvändigtvis av en pressackreditering. Denis Sinyakov i Greenpeace blev arresterad i två månader och riskerade många års fängelse efter den omtalade aktionen mot en oljerigg i Arktis. Han var också med i produktionen av Pussy vs. Putin.

Motvikt till propagandan

Performancekonst som Pussy Riots aktion i frälsarkatedralen måste filmas för att bevaras till eftervärlden. Pussy vs. Putin har även en politisk funktion för sin samtid:

-Det var viktigt att spela in och visa detta för det går inte att se någon annanstans i Ryssland. All massmedia är statligt kontrollerad och visar propaganda. Du kan inte se detta någon anna-stans”, säger Vasilij Bogatov. ”Också sovjetfilmen var självklart till stor del propagandafilm. Men de har inte gjort särskilt stort intryck på mig. Propagandafilm kan, på grund av sin natur, inte vara bra film.

Taisiya Krugovykh håller med och spinner vidare på resonemanget:

– När vi ser en film är det första vi ser filmskaparens idé. Vi ser inte nödvändigtvis handling eller skådespelarinsatser utan snarare varför filmskaparen har gjort den.

Filmskaparens intention genomsyrar varje bild, enligt Taisiya Krugovykh.

– Generellt sett tycker jag inte om filmer som berättar en historia, utan jag tycker om filmer som följer hur en historia utvecklar sig.

Hennes analys går att applicera på Pussy vs. Putin. Deras intention – att följa Pussy Riots ska-pande, aktioner och kamp eftersom de tror på Pussy Riots budskap – skiner igenom i varje scen. Att filmen spelades in under extrema förhållanden ger filmens atmosfär en tydlig nerv.

Fortsätter följa Pussy Riot

Pussy Riot har fått enorm internationell uppmärksamhet. Bandet har fått stöd inte bara av människorättsorganisationer utan också av kända musiker och konstnärer som Patti Smith och Björk. Trots det tycker inte Vasilij Bogatov att framtiden ser särskilt ljus ut.

– Det verkar som att det är omöjligt att skapa en motståndsrörelse av att krafter kommer utifrån; det måste vara en rörelse som växer inifrån i Ryssland. Men självklart var stödet utifrån väldigt viktigt för dem när de satt i fängelse.

Nu är Pussy Riot släppta ur fängelset sedan ett par månader tillbaka. Taisiya Krugovykh berättar att de har pratat om hur de ska fortgå samarbetet:

-De har frågat oss om vi kan fortsätta hjälpa dem så vi filmar vidare. Fast än så länge är det helt formlöst.