”Överenskommelsen är välkommen men samtidigt måste det sägas att den borde ha kunnat komma till stånd tidigare, redan innan budgetomröstningen. Alliansen kunde ha lagt ner sina röster redan då, i slutomröstningen, och gjort en protokollsanteckning med i princip samma innehåll som den uppgörelse man nu träffat.” Det skriver Feministiskt initiativs talesperson Gudrun Schyman i en kommentar till den så kallade #decemberuppgörelsen som presenterades i dag.
Det bli inget extra val. Regeringspartierna och alliansen har träffat en överenskommelse om hur de ska samarbeta i riksdagen för att förhindra att Sverigedemokraterna ska kunna fälla en sittande regering. Det är bra. Ett nyval hade förmodligen inte gynnat något annat parti än det som fick möjligheten till stånd: SD, som ville ha en folkomröstning om invandringspolitiken. Det har nu 87 procent av väljarna visat att det är vi inte intresserade av. Rikspolitiken ska föras på ett annat plan och villkoren för hur Sverige ska regeras ska inte dikteras av ett enskilt partis sakpolitiska agenda.
Överenskommelsen är välkommen men samtidigt måste det sägas att den borde ha kunnat komma till stånd tidigare, redan innan budgetomröstningen. Alliansen kunde ha lagt ner sina röster redan då, i slutomröstningen, och gjort en protokollsanteckning med i princip samma innehåll som den uppgörelse man nu träffat. Så vad stod i vägen? Förmodligen Makten. Vittringen efter att regeringen skulle avgå och regeringsmakten skulle återtas av Alliansen. En slutgiltig förnedring av socialdemokraterna. Vi såg alla de triumferande minerna på väg till de nattliga samtalen.
Men bättre sent än aldrig! Överenskommelsen innehöll tre utpekade samarbetsområden.
Försvars- och säkerhetspolitiken. Oroande minst sagt att höra Åsa Romson säga att det är viktigt att samarbeta med tanke på läget vi har kring Östersjön. Vad betyder det? Upprustning? Släpper MP sin nedrustningslinje helt? Var vi inte överens om att vi knappast når säkerhet genom att befästa Gotland och bestycka JAS-planen? Och Margot Wallströms feministiska säkerhetspolitik, vilken plats kommer den att få bland alliansen Nato-kramare? Här behövs opposition. Här behövs Feministiskt initiativ som blåslampa i politiken!
Pensionerna. Vad betyder överenskommelsen mer än att MP ska få vara med i pensionsgruppen? Ambitionen att långsiktigt säkra våra pensioner genom en blocköverskridande pensionsuppgörelse (1994) var god, men redan då gick det att se att uppgörelsen skulle innebära ett allt ojämlikare pensionssystem och att särskilt kvinnor skulle missgynnas. Närmare en miljon pensionärer har idag så kallad fattigpension. Mer än hälften av de kvinnor som pensioneras idag är beroende av garantipension, en pension som är så låg att den inte går att leva ett anständigt liv på. Ersättningen är baserad på livslönen. Låg lön blir låg pension. En bra pension förutsätter ett oavbrutet yrkesliv med heltidstjänst och bra löneutveckling. Med andra ord upprätthålls och förstärks alla yrkeslivets orättvisor livet ut. Kvinnor, arbetslösa, långtidssjukskrivna, utrikes födda med flera missgynnas systematiskt. Det behövs genomgripande förändringar och de behövs NU! Vi måste höja garantipensionen så att den åtminstone kommer upp till EU:s fattigdomsgräns och beräkningsgrunderna måste ge utrymme för annat än livstids arbete.
Energifrågorna. Fler måste förstå att det är nödvändigt att snabba upp omställningsprocesserna. Det behövs en långsiktigt hållbar politik om vi ska få en långsiktigt hållbar samhällsutveckling. Det är bara att hoppas på att både MP och C kan påverka kärnkraftskramarna och få dem att arbeta för både minskad bilism, ökad kollektivtrafik och minskad köttkonsumtion. Utan en aktiv opposition kommer det inte att gå.
Två frågor med akuta problem saknades helt – skolan och arbetet med migration och mot rasism. Det är förvånande. Inom skolans område borde det gå att få en samsyn. Till exempel genom att lyssna på de professionella utövarna.
När det gäller invandring, flyktingmottagande och arbetet för att stärka asylrätten och motarbeta rasismen så väntar vi alla på konkreta svar, både från regeringen och Alliansen.
Slutsatsen blir att överenskommelsen mellan regeringen och Alliansen gör att behovet av en politiskt självständig feministiskt kraft växer. Oppositionspolitiken är alltför viktig för att överlåtas till enbart det riksdagsparti som nu står utanför alla uppgörelser.
