Sveriges nyaste EU-parlamentariker Linnéa Engström tar emot på sitt nya arbetsrum. Det är ett rymligt hörn kontor, än så länge ganska tomt. Ljusgrå väggar som övergår i mörkgrå heltäckningsmatta.

Två månader har gått sedan hon tog över gemaket från Isabella Lövin, som lämnade parlamentet för att bli biståndsminister i Stefan Löfvens regering.

Hon får stora skor att fylla. Företrädaren satsade allt på att styra om EU:s gemensamma fiskepolitik — och lyckades. På några år blev Lövin en av parlamentets mest framgångsrika politiker och ”modellen för hur man lyckas i Bryssel” enligt tidningen Fokus.

Linnéa Engström fick ärva vice ordförandeposten i parlamentets fiskeriutskott. Det faller an på hennes axlar att vakta över fiskerireformen och se till att den inte urvattnas i implementeringen. En grannlaga uppgift som kräver att man engagerar andra politiker för ett område som är krångligt och föga medialt. Under vårt samtal refererar Linnéa Engström ofta till ämnet som att “det snabbt blir tekniskt”.

Själv gick hon till val under parollen: “rösta för ett EU utan Putin och påven — ett EU som är klimatsmart och jämställt”. Det var feminism, miljökamp och behovet av en bättre politik gentemot Ryssland som fick henne att kandidera.

Men det går att koppla fiskeripolitiken till feminism och klimatkamp. I kommande fiskeriavtal med tredjeländer vill Linnéa Engström lyfta fram kvinnors betydelse.

– Det är kvinnor som ansvarar för matsäkerheten och som drabbas hårdast av klimatförändringar. Genom att jobba tillsammans med kvinnorna kan avtalen utformas till att bli mer hållbara och rättvisa. Inför kommande fiskeriavtal vill jag titta på hur det är med representation, realia och fördelningen av resurser.

Traditionellt mansdominerade områden

Hon sitter med i parlamentets särskilda jämställdhetsutskott. Men det är viktigt att klimatkampen och jämställdhetsarbetet hittar ingångar till traditionellt mansdominerade områden såsom energi- och säkerhetspolitik, menar ledamoten och hänvisar till Mary Robinson och andra som sammanlänkade miljöhänsyn med biståndspolitiken. Med slumpens hjälp blir Linnéa Engström den första parlamentariker att driva en feministisk fiskeripolitik.

Samtidigt försöker Isabella Lövin få in fiske och jordbruk i biståndspolitiken. Nedröstningen av regeringens budget band dock biståndsministerns händer.

Rysslandsintresset grundar sig i tiden som volontär i staden Samara. Hon minns tillbaka med skräckblandad förtjusning. Bjuder på anekdoter om chefen Olga, en eldsjäl som stöttade föräldrar till funktionshindrade barn men samtidigt var korrupt och stal allas pengar. Samara, en stad som på grund av sin militärindustri varit stängd under sovjettiden, där folk skrattade åt henne på gatan för att hon pratade engelska. De eviga bussresorna, bilköerna som resultat av en ohållbar stadsplanering. Extrem utsatthet och fattigdom då Rysslands naturtillgångar inte kommer folk till del.

Samtidigt är hon kritisk till det uppskruvade läget runt Ryssland och beskriver rysshotet som “idiotiskt, oseriöst”.

– Att demonisera ryssar på det sättet, det skulle vi inte göra med vilken etnicitet som helst.

Det gynnar ett snävt säkerhetstänkande, menar ledamoten och efterlyser istället en utrikespolitik som är grön och feministisk.

– Det är stor fokus på det militära hotet från Ryssland men samtidigt understödjer EU Putins regim genom importer av olja och gas för 330 miljarder euro varje år. Den nya EU-kommissionen har inga ambitioner på att fasa ut vårt beroende av Ryssland för fossila bränslen. Sanktioner och stöd till människorättsorganisationer räcker inte för att komma åt grundproblemet.

Från tjänsteman till politiker

Linnéa Engström är 33 år gammal. Tidigare har hon jobbat som jämställdhetssamordnare för Miljöpartiet, där hon fördelade partipengar till både svenska och utländska organisationer. Hon säger att hon är tacksam till sina överordnade som gav henne fria tyglar att utforma uppdraget till något mer än att bara ta fram beslutsunderlag. Det gjorde steget från tjänsteman till politiker mindre.

– Jag var ganska aktivistisk av mig och åkte runt på lokaler och informerade. Att driva jämställdhetsarbete kan vara ett kamikazeuppdrag. Jag kände att jag måste ut och prata med folk för att få saker att hända.

Men hon har även spridit feministiska budskap genom ÖFA-kollektivet, en konstnärlig plattform som sätter upp normbrytande scenföreställningar, klubbar och danceoke-kvällar.

– Det är mina gamla barndomskompisar… ÖFA började som en stödgrupp. Vi var ett gäng som satt och pratade om hur jobbigt det var att vara ung och så blev det en föreställning av det hela, Var god tag plats! Vi är 22 tjejer med olika yrkesbakgrund och ganska stora egon och jag är mest imponerad över att vi inte hugger varandra i stycken…

Nu är det politiken som gäller och Linnéa Engström tillskriver sina framgångar flyt och den feministiska våren. Miljöpartiet fördubblade antalet mandat till fyra i vårens val till Europaparlamentet. Som femte namn på valsedeln fick Linnéa Engström inget partistöd till sin kampanj; som småbarnsförälder hade hon inte mycket tid över för valrörelsen. Likväl valde 15 316 personer att kryssa för hennes namn. Det räckte inte för att lyfta henne över personvalsspärren. Men hon tar det som en bekräftelse på att det är rätt att prata om jämställdhet som förutsättning för klimatfrågan och båda som bakgrund för hållbar ekonomi.

– Att de hittade mig i djungeln visar att Miljöpartiets väljare vill att man pratar om feminism på det här sättet.

Isabella Lövin fick sitt inflytande genom att bli expert på allt som heter fisk. Men hon fick också stöd för sina förslag bortom blockgränserna. Moderaternas EU-ledamot Christofer Fjellner övertygade delar av högerpolitikerna att gå på Lövins gröna linje. Linnéa Engström pratar om ett vänligt förhållande till andra svenska parlamentarikerna men tror att de kommer vara mindre välvilliga under den rådande mandatperioden.

– Det blev ett helt annat tonläge externt efter att Miljöpartiet kom med i regeringen.

Ordkriget är dömt att fortsätta i och med det extra valet. Europarlamentarikerna bidrar så gott de kan till valrörelsen, inte minst för att de flesta EU-beslut fattas i överenskommelse med ministerrådet där representanter för nationella regeringar sitter. Samtidigt visar den nya kommissionen tecken till att prioritera ned klimatkampen och jämställdhetspolitiken.

Det gäller för Linnéa Engström att samla stöd för sina förslag, kämpa mot kommissionen och ta hem EU-politiken till valrörelsen i Sverige. Hur det ska gå till håller hon fortfarande på att tänka över. Hon säger att hon inte gillar pajkastning och tror på att ”läsa på”. Hon har inga ambitioner på att till nöds försöka blanda konst och fiskeripolitik.

Men hon tillägger:

– Vi har en ny och jäkligt spännande era i politisk kommunikation. Det Fi gör är väldigt inspirerande, de får folk att ge allt. Jag tycker att politik ska vara på det där sättet, med hjärtat.