Mitt namn är Haroon Natan, Jag kom till Sverige 2011. Jag är papperslös människorättsaktivst och kulturarbetare i Sverige.

Jag kommer från ett land där homosexualitet bestraffas med döden. Det heter Afganistan och är en Islamisk republik. Det har varit krig där i mer är 25 år och är det fortfarande. Regeringen är korrumperad och det är mycket farligt att vara politisk aktivist för mänskliga rättigheter.

När jag kom till Sverige flydde jag för mitt liv. Jag kom hit för att jag ville kunna leva fritt oavsett religion, politiska åsikter eller sexuell läggning. Jag hade hört att Sverige formades av frihet och demokrati och att alla kunde känna sig trygga. Men Sverige var inte som jag trodde. Sverige utvisade mig till Afganistan. Om jag återvänder dit kan jag bli dödad som min far och bror blev. Jag kan inte återvända och jag får inte stanna.

Det går en gräns mellan mig och er. Det är den svenska demokratins gräns. Jag tar gränsen med mig var jag än går. Jag kämpar varje dag för att få frihet och trygghet. Vi är många som kämpar för mänskliga rättigheter i Sverige för att det ska bli en förändring för papperslösa människor. Människor som lever under en ständig skräck att bli deporterade till ett land där de inte kan leva utan risken för att tystas, svälta eller att bli dödade.

Jag är jätteglad för att Foujan Rouzbeh har gett mig sin röst. Att hon gett mig en röst i samhället. Jag valde att rösta på Vänsterpartiet till riksdag, landsting och kommun. Jag kryssade för Jonas Sjöstedt i personvalet. Jag hoppas på en röd-grön-rosa regering. Jag hoppas på att Fi kommer med i riksdagen. Men jag vill rösta på Vänsterpartiet.

Jag tycker att Fi och V är de partierna som har konkreta och solidariska svar på iden om alla människors lika värde. Partier som inte ser mig som en siffra i flyktingpolitiken utan som en människa.