Nazitysklands brott i Vitryssland under Andra världskriget används flitigt för att underblåsa ryssars uppfattningar om att Ukraina är ett fascistiskt land. David Crouch, Europa redaktör i Financial Times och gästlärare vid Göteborgs universitet analyserar rysk nyhetsförmedling.
Den puttrande konflikten i Östra Ukraina, som hotar att bli en mycket större katastrof, är ”ett bluffkrig som underblåses av fantasipolitik [—] med ’terrorister’ som inte ser ut som terrorister som konfronterar ’fascister’ som inte är fascister”, står det i Financial Times 21 maj.
Men i krigspropagandan mellan båda sidorna har tron hos vanliga ryssar att Kiev-regeringen är fascistisk mycket större stöd än Ukrainas nya ledares reflexmässiga svar.
Krigspropaganda behöver inte baseras på fakta för att vara effektiv, men Moskvas propagandister har skickligt bundit samman verkliga, men skilda händelser för att övertyga ryssarna om att barbarer tagit makten i Ukraina.
När 48 motståndare i Kiev dog i Odessa i gatustrider den 2 maj – många under en brand i en byggnad dit de sökt skydd – deras död kallades snart ”den nya Khatyn”, med hänvisning till ett av de mörkaste nazistiska brotten under Andra Världskriget.
Rysk media och politiker refererar numera rutinmässigt till Khatyn varje gång de nämner tragedin i Odessa. De använder det som en mäktig berättelse om antifascistisk kamp i östra Ukraina.
Khatyn var en by nära Minsk i Vitryssland där nazisterna sköt en hel befolkning som befann sig i en lada i mars 1943. De täckte den med halm, satte eld på den och 149 människor dog. Incidenten blev en symbol för nazisternas massdödande av slaver under kriget.
Minnesmärkeskomplexet Khatyn håller vid liv minnet av de 185 vitryska byar som såg människor brännas levande på det sättet. I intervaller på 30 sekunder ringer en klocka, det vill säga den takt med vilken vitryssar dog under kriget. En del av förövarna i massakern Khatyn var ukrainska nationalister, delar av den ökända Schutzmannschaft 118.
Rysk media har kopplat ihop denna historiska händelse och tragedin i Odessa oavbrutet. Till exempel hade tv-nyheterna Vesti den 3 maj följande rubriker: ”21 århundradets Khatyn – dussintals brändes levande”, ”allt de ville var att hålla ett referendum”, ”polisen stod stilla”, ukrainsk parlamentariker ”jublande” över detta ”massbrand av sydvästliga invånare”.
Den officiella statstevekanalen Rossiya visade den 21 maj en 45 minuter lång film som porträtterade med grafisk detalj ohyggligheter som begicks av ukrainska nationalister under Andra Världskriget och antydde att dagens nationalister i Ukraina höll på att bedriva en liknande kampanj. ”De ideologiska arvtagarna av de som dödade människor i Khatyn brände över 100 människor i [Odessa]”, hävdade berättarrösten.
Denna propaganda var speciellt kraftfull i upptakten till segerfirandet 9 maj i Moskva – den årliga paraden då Ryssland firar segern över Nazityskland och de enorma offer som gjordes under kriget.
Detaljerna av vad som verkligen hände i Odessa 2 maj är fortfarande oklara. Ryssland har avvisat de ukrainska officiella fynden och kräver en ny utredning. Majoriteten av offren var meningsmotståndare till Kiev och många var instängda i en byggnad som de hade sökt skydd i från stridigheterna på gatan som pågick mellan båda sidorna under flera timmar när elden bröt ut. Mest sannolikt startades den av en Molotov cocktail som kastades in utifrån. Vissa av de som försökte fly blev brutalt nerslagna.
Den nya administrationen i Odessa, som utnämndes bara några dagar efter tragedin, är konciliatorisk gentemot oppositionen. Det återstår att se om den lyckas återförena ett djupt polariserat samhälle.
Per Anders Rudling vid Lunds universitet har beskrivit detaljerat Kremls cyniska förhållande till massakern i Khatyn under den sovjetiska perioden. Rysslands nya ledare och dess anhängare i de ryska medierna visar inte mindre cynism i propagandan som omger händelserna i Odessa.
