Anna Troberg låter det än så länge vara öppet ifall hon helt och hållet ska lämna partiet. Det beror lite på vem som blir ny partiledare och hur frågorna om sexismen och de hbtq-fobiska attityderna kommer tas om hand i framtiden. Hon anser att problemen blivit så pass stora att det kommit att handla om ett arbetsmiljöproblem. Nyvunna medlemmar som aktiverat sig i partiet har valt att hoppa av på grund av sexuella trackasserier eller att de känt sig ovälkomna som hbtq-personer.

– De flesta medlemmarna är jättetrevliga och inte alls en aktiv del av det här. Men en liten klick gör sig väldigt högljudda och förstör så mycket. Det rör sig om väldigt mycket misogyni och i vissa fall främlingsfientlighet. Detta går stick i stäv med partiets politik och därför har vi i ledningen aktivt försökt jobba emot det här, men styrelsen har visat ett mycket svalt intresse.

Troberg menar att styrelsen som kollektiv inte gett gehör eftersom det finns styrelsemedlemmar som aktivt motarbetar ledningens vilja att stävja problemen. Vissa är en del av att problemen existerar. Ofta handlar sexismen och hbtq-fobin, om kommentarer om andra medlemmar på nätet och framförallt de kvinnoidentifierade känner sig utsatta.

Fått stor inofficiell makt

– Om vi inte gör någonting åt det här så lever inte partiet som det lär. Medlemmarna har röstat igenom en bra politik, inte minst i feministiska och hbtq-frågor, som blivit vår värdegrund. De som ger uttryck för sexismen och fobierna följer inte partiets politik och värderingar. Ändå har de fått så stor inofficiell makt och vissa av personerna som kränker sitter på förtroendeposter.

Anna Troberg berättar att det finns styrelseledamöter som tycker det är viktigt att partiet löser problemen, men att dessa inte vet på vilket sätt och därför väljer att vara tysta. Det finns också en klick som kräver bevis att trakasserierna alls ägt rum vilket ledningen inte kunnat lägga fram. Sexuella trakasserier sker sällan inför andras blickar, menar Troberg. Det gäller att se mönstret som framkommer i de många kvinnoidentifierades berättelser. Stämmer tio personers historier överens med varandra borde styrelsen dra öronen åt sig. Det finns dock en stor okunskap om hur sexuella trakasserier fungerar och hur det påverkar de som drabbas.

– Vi hamnar lätt i diskussioner om problemet överhuvudtaget existerar istället för att diskutera problemet i sig. Det är märkligt men tyvärr genomsyrar den här strukturen inte bara Piratpartiet utan hela samhället. Det vore ju fantastiskt om just vi hade utgjort ett undantag från strukturen av misogyni, sexism och hbtq-fobi men så är det inte. Det är ju inte heller bara vi som brottas med det här, sexism finns i alla partier.

Men i ert parti finns det alltså tio konkreta exempel på sexuella trakasserier?

-Ja, jag har säkert råkat ut för fler trakasserier än tio. Ledningen lyfte för några månader sedan ett fall där vi ville utesluta en medlem på grund av att denne sexuellt trakasserat partikamrater. Både genom ord och fysiska handlingar. Vi sa till styrelsen att vi såg det som otryggt att ha kvar hen i partiet, att vi som ledning inte kunde garantera övriga piraters säkerhet. Det tillsattes en utredningsgrupp vilken godtyckligt beslutade att anklagelser äldre än två år gamla inte skulle behandlas. De struntade dessutom i att prata med dem som kunde vittna om sånt som hänt för mindre än två år sedan. Det blev jättekonstigt, med den logiken kan vi ju aldrig få en formell grund för uteslutning.

Hoppas partiet ska hålla måttet

Piratpartiet har blivit uppmärksammade av RFSL som bäst i hbtq-politiska frågor. Anna Troberg hoppas att partiet även i framtiden ska hålla måttet på området.

– Vår vision är att Piratpartiet ska vara ett progressivt framtidsparti. Men det blir svårt att vara en spjutspets om en har en syn på jämställdhet som hör hemma på 1850-talet. Jag hoppas att de som står för partiets verkliga politik kan kliva fram och lyfta partiet som den spjutspets i jämställdhetsfrågor det skulle kunna vara.

Finns det inte snarare en risk att de misogyna krafterna tar över när ni som aktivt kämpat emot avgår?

– Jag hoppas verkligen inte det. Även om det kan verka dystert när jag målar upp den här bilden så finns det bra personer som jag hoppas kliver fram och kräver sitt rättmätiga utrymme. Jag hade självklart kunnat stanna och fortsätta kämpa men det har uppstått en metadebatt som går ut på att det är jag som skapat problemen. Den omöjliggör konstruktiva lösningar på själva problematiken och riktar istället pekfingret mot om jag kan fortsätta som partiledare.

Process framåt?

Det går att se på motståndet som en del av processen framåt. Innan Troberg tillträdde som partiledare fanns det fler tongivande medlemmar i ledande ställning som var blinda för sexismen och fobierna. Tillsammans utgjorde de en machokultur som var jobbig för de flesta medlemmar. Till exempel kunde partiets förra ledare lägga upp statusar på Facebook för att efterlysa ”tjejer att ha turnémys tillsammans med” när han skulle företräda partiet ute i landet.

Till en början gick det jämförelsevis smärtfritt att säga ifrån om någon fällde en vardagssexistisk kommentar. Det är på senare tid det har blivit känsligt. De som känner sig utpekade menar att det handlar om ”hemska feminister som överdriver”. Anna Troberg ser det som en backlash och en bastardiserad syn på yttrandefrihet.

– Det finns en inställning att de har rätt att säga det de vill. Trots att det sårar någon och går emot var partiet står i de här frågorna. Självklart är det viktigt med yttrandefrihet men det betyder inte att du får förtrycka andra med ditt beteende.

Samtidigt så har du själv en vid definition av yttrandefrihet i andra frågor. Du har till exempel skrivit en debattartikel om nazisters rätt att demonstrera. På vilket sätt menar du att det är skillnad?

– Fast då pratar vi om ett mycket större perspektiv. Demonstrationsfriheten är en fundamental rättighet som alla måste ha i ett demokratiskt samhälle. Du får däremot inte angripa med våld, hetsa eller hota. Det tycker jag är bra, men jag tror det är farligt att säga att vissa inte får demonstrera för att de har hemska åsikter. Vem har hemska åsikter nästa gång? Jag har ingenting till övers för nazister men genom att låta dem demonstrera, inom lagens ramar, så skyddar jag även min egen rätt att demonstrera, till exempel i prideparaden. Det är viktigt att stå upp för de här grundläggande rättigheterna, kanske allra mest när det känns som svårast.

Om en drar en parallell till Piratpartiet som i den här kontexten blir ett mindre samhälle, är det inte en motsättning i ditt resonemang att du inom partiet ser det som en absurd hållning till yttrandefrihet, när sexismen och fobierna görs i yttrandefrihetens namn, men inte när det gäller nazistdemonstrationer på gator och torg? Vi vet ju vad nazister vill.

– Fast det är ändå lite skillnad, ett parti kommer du till efter att ha läst partiprogrammet eller sett en företrädare på tv som du tycker är bra. I partiet har vi samlats kring en ideologi som vi gemensamt skriver under på. Att gå med i ett parti och sedan agera stick i stäv med vad partiet tycker, då blir ju det ett väldigt stort problem. Vad gör du här liksom.

Feministikt initiativ har ju jämställdhetsfrågor som huvudfrågor. Du har inte tänkt på att hoppa över dit?

– Nej, Fi gör i mångt och mycket bra grejer, men de är ganska auktoritära. De är mycket för lagar och regler. Jag är lite mer frihetligt lagd och tror på information och att folk som får tillgång till information i ett fritt samhälle kommer göra bra val. Jag skulle nog inte känna mig hemma i den rosa kostymen.

På vilket sätt är Fi auktoritära och på vilket sätt är Piratpartiet inte det?

– En sak är till exempel att vi står upp för demonstrationsfrihet och yttrandefrihet och menar att den ska finnas till för alla. Det betyder inte att vi delar allas åsikter. Fi anser ju istället att till exempel nazister inte borde få demonstrera. Jag tror inte att gräsliga åsikter försvinner för att de inte tillåts på gator och torg. Det är bra med de begränsningar som finns men vi ska inte göra dem större. En annan sak är surrogatmödraskap vilket Piratpartiet vill tillåta detta, tvärtemot vad Fi anser. Jag ser det som en kvinnofråga, en kvinna måste få göra vad hon vill med sin kropp. Varför får jag inte ge ett liv om jag vill det?

Integritetsfrågan mest bortglömd

Anna Troberg ser integritetsfrågan som en av vår tids viktigaste, och mest bortglömda, sakfrågor. När vi ger integritetsaspekten så pass lite utrymme skapas en ostörd lekyta för företag och säkerhetstjänster att göra vad de vill med vår privata information, som till exempel vart vi befinner oss och vad vi gör. Till exempel avslöjade Edward Snowden i juni förra året om storskaliga övervakningsprojekt gjorda av National security agency i USA. Troberg slår fast att det måste finnas partier som bryr sig om de här frågorna, annars kommer vi snart befinna oss i en obehaglig situation. Förr eller senare kommer informationen som samlas in att läcka.

– Jag skulle vilja att integritetsfrågan behandlades på samma sätt som miljöfrågan. När vi stiftar lagar ska integritetsaspekten finnas med, eftersom den sipprar in i nästan varje politiskt beslut. Vi måste få till ett övergripande tänk.

En kanske kan inkludera integritetsfrågan i den intersektionella analysen?

– Absolut. Den ultimata integritetsfrågan är rätten att vara den du är. Om du inte får det, vad finns då för privat sfär kvar? All integrationspolitik har sin grund i det.

Jag börjar tänka på transstudier – forskaren Susan Stryker som pratar om statens exploatering av våra kroppar som i sin yttersta form handlar om att vi ska bli stridsmaskiner för den rätta rasen, sexualiteten och så vidare. Det är en intressant aspekt av mänskliga rättigheter-diskursen.

– FRA har rätten att registrera människors sexuella läggning. Det finns ingen möjlighet att veta om de använder den eller varför de har den här rätten. De enda som kan tänkas vara intresserade av informationen är de länder där hbtq-personer är stigmatiserade. Det här måste upp på bordet.

Vad skulle andra länder göra med den informationen?

– Överhuvudtaget vet jag väldigt lite om varför FRA samlar in information, hur de lämnar den vidare och till vem. Jag tror inte att de gör listor på vem som är vad. Men informationen ingår ju i ett informationspaket som länderna kan byta med varandra. Om de samlar in en viss information om en viss grupp människor gällande en särskild företeelse så kan ju informationen om de berörda personernas sexuella läggning ingå. Varför ska den göra det, varför ska de ens få samla in sådan information?

Skett förändring

Innan Anna Troberg engagerade sig politiskt jobbade hon som chef på ett bokförlag. I början av 2000-talet uppstod panik i bokbranschen då fenomenet fildelning blev allt vanligare. Troberg trodde själv att fildelningen var ett hot mot hennes upphovsrättigheter och började blogga om missnöjet. Hon fick snabbt svar från så kallade pirater vilka försåg henne med information och länkar om saken. Efter två veckor hade hon ändrat uppfattning.

– Även om jag först inte gillade tanken på fildelning så kom jag fram till att jag inte vill syssla med kultur till vilket pris som helst. Om priset för att jag ska slippa uppdatera mig till en modern affärsmodell är att vi inte har kvar vår personliga integritet så är det för högt.

– Det stämmer inte att det är ett förlorat köp om någon laddar hem det du gjort. Folk laddar hem saker som en provsmakar en ostkub på delikatessdisken. Tycker en om nånting så köper en det oftast. Folk går ju till exempel mer på bio nu än någonsin tidigare. Filmbranschen gråter ut varje år om att ingen går på bio längre och ändå anses varje år som ett toppenår för filmbranschen av media. Fildelning har funnits i över tio år och kulturbranschen lider ingen nöd. Skillnaden är att vi konsumerar på ett annat sätt. Istället för cd-skivor skaffar vi ett spotify-konto. Det har skett en förändring i vilka som är mellanhänderna. Stora skivbolag tycker nog att det här är jobbigt. Jag upplever att de skickat fram kulturskapare som kanonmat för att rädda sitt eget skinn. Om en verkligen vill se till att artister ska tjäna pengar på sin konst så borde en ägna sig åt lite fördelningspolitik inom branschen och rannsaka i vilkas fickor pengarna hamnar. Det är oftast mellanhänderna, inte artisterna, som får den större delen av kakan.

Efter tre år som partiledare planerar Anna Troberg nu lite lugn och ro. Men, säger hon skrattandes, först efter att boken hon skriver på har släppts. Eftersom den än så länge är under arbete så är titeln ännu inte bestämd till hundra procent.

– Den kommer i januari. Bara att ladda hem, jag kommer inte stämma någon för upphovsrättsbrott eller nåt sånt, säger hon.