Det var ett brott, att inte flytta på sig när polisen skulle bana väg för nazisterna i Svenskarnas partis tillståndsgivna demonstration, den 1 maj i Jönköping. Men störningen var inte så allvarlig att något straff ska dömas ut, anser tingsrätten, som i sitt beslut också vägde in psalmsångarnas syfte. Mattias Irving, en av de dömda, kommenterar domen.
Mattias Irving är redaktionschef på Dagens Seglora och reste till Jönköping för att delta i protesten som utannonserats av gruppen ”Psalmsång mot nazism” på initiativ av bland andra Elias Ytterberg, som också tillhör de fem dömda. När Svenskarnas parti marscherade genom Jönköping vägrade de flytta på sig när fast de blev ombedda att göra det av polisen.
Samtliga döms för ohörsamhet mot ordningsmakten, men de 30 dagsböter som i vanliga fall skulle ha blivit påföljden behöver de inte betala. Så kallad påföljdseftergift är ytterst ovanligt, enligt flera sakkunniga som kommenterat domen under dagen. I domskälen motiveras påföljdseftergiften med att störningen var minimal och att syftet varit att motverka nazism och rasism.
Hur känns det, Mattias Irving?
– Det känns bra, jag känner mig lättad över att man väljer skicka den här signalen till andra aktivister som vill jobba antirasistiskt där ute, om att man inte vill angripa människor som protesterar fredligt. Tingsrätten har vägt in vårt syfte och det är ovanligt. Det är inte alltid man gör det. Däremot tog de inte hänsyn till religionsfriheten som vi själva hänvisade till.
Vilka slutsatser drar du av tingsrättens dom?
– Att det finns en anständighet i rättsväsendet ändå, och att man i tingsrätten är kritisk till att man släppte på nazisterna så villkorslöst som man gjorde.
Det pågår en diskussion, inte minst efter valet, om olika strategier mot rasism. En del menar att protesterna ger uppmärksamhet som gynnar rasisterna och att det därför skulle vara bättre att vara tyst. Hur ser du på det?
– Det finns ett egenvärde i att protestera mot rasism. Det handlar inte bara om vilka metoder som är verksamma utan om att manifestera stöd för människor som är direkt hotade av nazisterna på gatorna. Att protestera handlar om solidaritet, inte bara siffror i opinionsmätningarna.
Med den här erfarenheten i ryggen, har du några råd till andra som vill protestera mot rasism?
– Att inte vara rädda för att stå upp för det de själva tror på och att göra det på fredliga sätt som är i samklang med de demokratiska värderingarna. Vi begick ändå ett brott, det har tingsrätten slagit fast att vi gjorde, och det ska man kanske också ibland vara beredd att göra när det gäller rasism och nazism och man befinner sig i brytningstider, vilket vi gör nu, då måste man ta ställning om och om igen. Det kan vi inte underlåta.
