Förra veckan presenterade delegationen för jämställdhet i arbetslivet – JA-delegationen, den tredje forskningsrapporten i en serie om sammanlagt sex som läggs fram under hösten. Inte bara jämställdhet – intersektionella perspektiv på hinder och möjligheter i arbetslivet (SOU 2014:34) lyfter fram hur fler faktorer än kön samverkar i de processer som skapar och upprätthåller ojämlikhet.

– Studier visar till exempel att läkares och lärares psykosociala arbetsmiljö ser olika ut beroende på i vilket land de är födda, säger JA-delegationens ordförande Anna Hedborg i ett pressmeddelande.

De forskare som inbjudits att bidra med sin kunskap använder själva intersektionalitet i sina olika forskningsområden och lyfter fram många olika aspekter på arbetlivets organisering, på jämställdhetsbegreppet och hur jämställdhetsarbete bedrivs samt hur diskrimineringslagstiftningen tillämpas.

Rapporten framhåller att det behövs fler verktyg än traditionellt jämställdhetsarbete för att kunna göra något åt de olika former av förtryck, exkludering och underordning som förekommer i arbetslivet. För att vidga kunskapen om arbetslivets villkor och hur olika maktordningar, däribland kön, samverkar behövs enligt rapportförfattarna intersektionella perspektiv.

I ett inledande kapitel presenteras begreppet intersektionalitet, hur det tillkommit, hur det använts och kan användas. Och Anna Hedborg skriver i förordet att rapporterna är ”viktiga bidrag både till den
allmänna debatten om jämställdhet i arbetslivet och till det slutbetänkande
som JA-delegationen kommer att lämna till regeringen.”

Shadé Jalali, debattör och expert på likabehandlingsfrågor, med erfarenhet bland annat från fackföreningsrörelsen välkomnar den senaste rapportens perspektiv. Samtidigt tvivlar på om intersektionalitet är det bästa begreppet att använda utanför akademin:

– Jag tror att vi framförallt behöver sluta skilja kön från andra diskrimneringsgrunder såsom en gör när en pratar om jämställdhet och mångfald. Som om alla har ett kön, men inte en etnicitet, könsidentitet, ålder eller sexuell läggning. Du får alltid skeva siffror om du delar upp människor och utforskar särskilda delar. Så vi behöver prata om intersektionalitet men med andra ord än akademins.

Enligt Jalalis uppfattning har jämställdhetsdebatten blivit bredare, trots visst motstånd, samtidigt som det finns mer att göra. Bland annat förespråkar hon att den jämställdhetsstatistik i fickformat som SCB tar fram under namnet På tal om kvinnor och män borde uppdateras så att den inkluderar fler faktorer.

– Vi behöver mer siffror på hur rasifierade kvinnor och män behandlas på arbetsmarknaden. Vi behöver veta hur den strukturella rasismen inte bara utestänger utan också sätter lägre lön på rasisfierade kroppars arbeten. Ålder, funktionalitet, sexuell läggning och könsidentitet är ytterligare områden som vi behöver veta mer om. Vi vet exempelvis att typen och graden av funktionsnedsättning spelar roll för hur attraktiv en anses av arbetsmarknaden men hur skiljer det sig för kvinnor och män och för de som inte kan eller vill definiera sitt kön? Eller, är det svårare för flator än bögar att slå sig igenom och påverkar olika familjeförhållanden din karriärutveckling? undrar Shadé Jalali.

– Själv skulle jag gärna vilja veta mer om hur föräldraförsäkringen tas ut av samkönade par eller andra regnbågsfamiljer och gärna uppdelat på kön. Jag tror att fler alternativ skulle gynna även ”norm-samhället.”

En del av de frågor som Jalali ställer diskuteras i JA-delegationens forskningsrapport.