Eva Biaudet är en finlandsvensk liberal politiker som bland annat varit omsorgsminister och för närvarade är minoritetsombudsman i Finland. Hon var med på Feministiskt Talkshow på Nordiskt forum och talade om sitt arbete med romers rättigheter i Finland. I ett sammanhang där nationalistiska partier vinner mark i de nordiska ländernas politiska liv menar Biaudet att jämlikhet är något som kännetecknar Norden.
Instängdhet, konservativa könsroller och främlingsfientlighet är enligt Eva Biaudet främmande idéer i en region vars samhällsbygge grundar sig på öppenhet och jämlikhet.
– I ett globalt eller internationellt perspektiv upplever jag att Norden är ett väldigt starkt fäste för jämställdhet och jämlikhet, och har en människosyn som är inkluderande.
Hon framhåller att även om det på många sätt är bättre för minoriteter i Norden än i resten av Europa så finns det många problem kvar att lösa. Hon har nyligen undersökt romernas situation i Finland och chockerats av att 70 procent av de finska romerna som intervjuades i undersökningen uppgav att de upplevt diskriminering under det senaste året.
– Det vill säga att nästan alla romer i Finland har en vardag fylld med trakasserier och att de försätts i en sämre situation bara för att de är romer.
Detta betyder enligt henne att den positiva jämförelsen mellan romernas situation i Norden i förhållande till resten av Europa kanske säger mer om vilken misär romer får uppleva i andra länder än om hur bra de har det i Norden.
– Det kanske inte räcker med att romska barn går i skolan i Norden. Verklig jämlikhet och jämställdhet är någonting mycket mer. Det handlar om att vara inkluderade, att vara godkänd i sin vardag som en del av samhället.
Exkluderingsmekanismerna drabbar kvinnor oproportionerligt mer, menar Biaudet. Kvinnorna tar hand om hemmet, familjen och relationerna och exponeras därför mer till den negativa attityden mot romer i sina kontakter med myndigheter och när de vistas ute på gatan, i butiker och affärer.
– Kvinnor är de som möts av att man i butiken följer efter dem för att man misstänker dem för att vara tjuvar, det är de som bemöts av myndigheter som förhåller sig på något sätt förnedrande mot dem och det är de som är tvungna att svara på alla stereotyper.
Romska kvinnor drabbas av dubbeldiskriminering eftersom både deras position inom den egna gruppen och gruppens position i övriga samhället är svag, menar Biaudet. Romska kvinnor utbildar sig i mindre utsträckning och har mindre möjligheter att välja yrke och livstil än både andra finska kvinnor och manliga romer. I synnerhet begränsas romska hbtq-kvinnor, menar hon.
En aspekt som Biaudet lyfter fram är att det kan finnas särskilt hårda krav på likriktning hos minoriteter som känner sig hotade eller otrygga. Seder och traditioner förstärks och gruppen förhåller sig avvaktande till andra. Ju tryggare en minoritet känner sig desto fler sätt att utöva minoritetskulturen accepteras och desto lättare blir det att finna sina egna vägar inom kulturen och ändå inkluderas som medlem.
– På det viset hänger frågan att man har en svag position som kvinnor inom den romska kulturen samman med att den romska kulturen har en sådan svag position i samhället.
Biaudet menar att ansvaret för denna situation faller tillbaka på majoritetssamhället:
– Man kan liksom inte förvänta sig att minoriteter ska lyckas kämpa sig fria om vi inte lyckas skapa ett samhälle som är mer inkluderande.
Biaudet anser att samhället inte bör frångå sitt ansvar som samhälle genom att lägga över det på minoriteterna. Egen organisering är förstås viktigt. Men samhället har som uppgift att främja romernas ställning, också kvinnornas. Som ombudsman har Biaudet engagerat sig i att få så många som möjligt av de som blir diskriminerade att göra anmälningar och att få myndigheterna att utreda dessa anmälningar.
Institutionerna måste bedriva långsiktigt och systematiskt arbete för att motverka diskriminering. Hon menar att diskriminering inte enbart är förbunden med artikulerade rasistiska ideologier utan också med en sorts okunskap. Denna okunskap är inte enbart och inte främst okunskap om ”den andre” utan okunskap om de egna uppfattningarna.
¬– Man märker inte själv, man tänker att det man tror är neutralt
En viktig del av arbetet mot rasismen är därför att synliggöra rasismen och diskriminerande attityder. En annan att uppmuntra romska kvinnor att delta politiskt och engagera sig i kvinnorörelsen eller den feministiska rörelsen.
– Man ska inte behöva känna att det är ett hot mot ens kultur utan man ska kunna bära sin kultur och vara feminist. Kultur kan liksom aldrig vara samma sak som diskriminering och könsdiskriminering är inte en del av den specifika kulturen, utan en del av alla våra kulturer.
När vi kvinnor har bekämpat gamla seder eller vanor så har vi blivit bemötta av att ”såhär kan du inte göra, du kan skada din familj, det här är en gammal tradition, du är en del av vårt samhälle, du skadar”. Det är ingalunda en situation exklusiv för kvinnor i religiösa minoriteter eller romska eller etniska minoriteter utan en könsfråga som kvinnor alltid har blivit bemötta med.
Enligt Biaudet är det viktigt att romska kvinnor känner att den romska kulturen kan stödjas och stärkas också på basen av en jämlik och jämställd syn på män och kvinnor och att man kan utöva romsk kultur på olika sätt. Hon berättar att hon har träffat många romska kvinnliga aktivister som var högst medvetna om sin egen roll och om vikten att skapa rollmodeller för romska kvinnor. Dessa romska aktivister såg inte en motsättning mellan att kämpa på kvinnors rättigheter och att kämpa mot diskriminering mot romer.
Det är viktigt att se att endast när de romska kvinnornas hela kapacitet som personer och som kulturbärare får möjlighet att blomma ut blir det möjligt för den romska kulturen att blomma ut fullt ut, menar Biaudet. Även om andra har det värre på andra platser så är vi inte framme i Norden, det finns mycket kvar att göra, påpekar hon. Hon är övertygad om att synliggörandet av problemen är till hjälp för att hitta lösningar. Bland de nordiska samhällenas fina egenskaper är ett politiskt liv som är mycket faktabaserat och praktiskt orienterat, hävdar Biaudet. Det innebär att när ett problem en gång blivit synlig börjar det bearbetas och lösningar sökas. Även om det tar tid är inventering av problem en bra början, menar hon.
Biaudet återkommer flera gånger till att det är viktigt att inte låta sig nöjas med att romernas delaktighet i beslutsfattandet i Finland är unikt utan att man förstår att arbetet med minoritetsfrågorna måste fortsätta. Frågan om minoriteters rättigheter ska inte lämnas åt minoriteterna själva utan samhället bör se över hur alla beslut påverkar minoriteterna, hur skolan ser ut, hur minoriteters och minoritetsmedlemmars trygghet ska garanteras och hur flickornas rätt till utbildning ska säkras.
Hon menar att trots att finska romer trots allt har en stark position i Finland hänger diskrimineringen mot dem samman med främlingsfientlighet. Det handlar om en ideologi där en grupp försätts i en sämre position och man försöker definiera vem som är ”vi” och vilka som är ”de”. I grund och botten handlar det om att man försöker utesluta andra, definiera ut ”den andra” bort från ”vi”, bort från gemenskaper.
Men Biaudet ser också en komplexitet i detta, till exempel i de maktförhållandena som finns närvarande i förhållande till hur minoriteterna själva synliggör särskildhet. En stor del av de finska romerna väljer en klädsel som särskiljer dem från andra finländare. Denna klädsel utgör en norm för finska romer, vilket orsakar problem för de som väljer bort att följa den men ändå vill bli betraktade som romer, berättar Biaudet. Det finns en koppling mellan ens ställning i det finska samhället och klädnormens kraft. Bättre utbildade romer verkar ha större frihet i förhållande till den. Behovet av att visa tillhörighet synligt genom klädsel kan alltså tolkas som sammanhängande med en svagare position i samhället. Men samtidigt är det också ett tecken på en stolthet över sin egen kultur och att det trots allt är möjligt att existera i det finska samhället som rom. Trots att den synliga klädseln leder till att bärarna lättare kan göras till föremål för diskriminering och rasism, finns det också en kraft i den romska grupptillhörigheten som gör särskild klädsel till en möjlig motreaktion mot diskrimineringen mot romer.
Målet för institutionernas politik kan enligt Biaudet inte vara att påverka enskildas val av klädsel utan att garantera var och ens rätt att välja sin klädsel. Institutionernas skyldighet är att se till att alla behandlas likvärdigt och respekteras oavsett vilken klädsel de väljer att ha på sig.
Biaudets vision är att människors olikhet ska ses som något värdefullt och att människor ska kunna vara delaktiga i samhället i sin olikhet. Det blir ett mycket mer intressant och spännande samhälle, anser hon.
– Ett sådant samhälle kan åstadkomma någonting mycket mer än ett samhälle där man begränsar människors möjligheter att vara sig själva.
Denna vision passar Norden bra, menar Biaudet, eftersom Norden kännetecknas av en vilja att förverkliga jämlikheten som princip. Bilden av Norden som jämlikhetens plats är den bild som vi har baserat våra samhällen på, konstaterar hon.
