Ulrika Westerlund förklarade att önskemålen från den ryska hbtq-rörelsen är att så många som möjligt uttalar sig om mänskliga rättigheter i Ryssland i media men att man också försöker påverka sina nationella olympiska kommittéer, politiker och beslutsfattare och dessutom försöker få dem att ta upp mänskliga rättigheter med sina ryska motsvarigheter.
Detta menade hon, borde också de svenska olympiska idrottarna få kännedom om, och kritiserade Sveriges olympiska kommitté, SOK, för att man strukit sådan information i ett underlag till idrottarna som RFSL tagit fram. SOK:s ordförande Stefan Lindeberg motiverade detta med att man inte vill sätta press på unga idrottare att uttala sig och ta ställning i frågor.
– Vi tycker det är viktigt att tala om för dem att: du åker dit som idrottare och du har din fulla frihet att säga vad du tycker men du har ingen förväntning på dig att säga något, sade han.
Ulrika Westerlund menade dock att det inte behövde utesluta att information faktiskt ges och att idrottaren därmed ges ett val huruvida hen vill påtala mänskliga rättigheter i allmänhet eller hbtq-rättigheter mer specifikt. För den ryska hbtq-rörelsen är orolig för att OS ska passera utan större debatt om människorättssituationen i landet:
– Deras största skräck är ju så klart att OS händer, att situationen för mänskliga rättigheter i Ryssland inte kommer upp och sedan åker alla hem och där står de kvar i ett land som inte längre är att betrakta som en demokrati.
Bojkottar invigning
I debatten deltog också kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth som sedan tidigare har aviserat att hon inte kommer att delta under OS-invigningen och avslutningen i Sotji. Däremot kommer hon att finnas på plats för att stödja svenska idrottare. Beslutet att inte delta i invigningen har hon tagit efter att ha mött mänskliga rättighetsaktivister både i Sverige och i Ryssland:
– Det gör det självklart att inte delta i invigningen för det är ett sätt för regimen att visa upp sig, sade hon till Johan Wirfält som ledde debatten på Debattscen Plattan som hade rubriken Är OS politiskt hyckleri?
Frågor som diskuterades under debatten var huruvida det är försvarbart att förlägga OS till länder som inte respekterar mänskliga rättigheter, men fokus lades också på bristande krav från Internationella olympiska kommittén, IOK:s sida på värdländerna att respektera mänskliga rättigheter. Ulrika Westerlund hänvisade till den nya rapporten De olympiska kränkningarna som sammanställts av Swedwatch i samarbete med LO TCO Biståndsnämnd, RFSL och RFSU.
I den diskuteras den olympiska rörelsens ansvar för hur OS påverkar utvecklingen av mänskliga rättigheter i ett värdland och bland rekommendationerna finns krav på att en människorättspolicy ska föras in i IOK:s Olympic Charter som tar hänsyn till FN:s samtliga människorättskonventioner. Ulrika Westerlund menade att de dokument som den olympiska rörelsen har kring mänskliga rättigheter är vaga och problematiserade bristen på hänvisningar till FN:s konventioner.
– Alltså blir de ganska intetsägande och inte så förpliktigande då. På samma sätt kan man tolka uttalanden som att ”vi tar avstånd”. Ja hur då? Det räcker inte att säga att man tar avstånd utan på vilket sätt visar ni att ni tar avstånd, vad har ni pratat om med IOK om, hur har ni framfört de synpunkterna, hur ska hela den olympiska rörelsen ta ansvar för att man är en gigantisk maktfaktor som man ju är när man iscensätter ett sådant här stort evenemang, som får så här mycket uppmärksamhet och som får så här mycket pengar, sade hon med frågan riktad till Stefan Lindeberg.
OS kan förvärra
Han menade att IOK visserligen har mycket kvar att göra men att man har flyttat fram sina positioner vad gäller hållbarhetsprinciper och miljöfrågor. Han sade att visserligen har IOK varit naivt vad gäller mänskliga rättigheter och att den olympiska rörelsen ”inte klarar fler Sotji på rad”, men han framhöll samtidigt att IOK sedan en tid tillbaka försöker ändra på det genom att göra egna konsekvensanalyser kring OS påverkan:
– För några år sedan lanserade man Olympic Games Impact Studies, nu följer man vad som händer runt spelen, från det att ett land får spelen, under spelen och lika långt efter spelen för att se vilka konsekvenser spelen har utanför. Så att man äntligen får ett vettigt underlag för hur man ska värdera.
Ulrika Westerlund menade att även om det var positivt att IOK nu gör egna rapporter så finns det redan sådana gjorda till exempel av människorättsorganisationer som Amnesty International och Human Rights Watch som granskat OS påverkan på människorättssituationen i Kina som var värdland för sommarspelen 2008. Båda organisationerna har konstaterat att snarare än att förbättra situationen vad gäller mänskliga rättigheter i landet hade OS lett till försämringar.
– Hur använder vi de lärdomarna då som stora trovärdiga aktörer redan har talat om för oss. Hur går vi vidare nu när vi går vidare till ett annat land som inte är betrakta som en demokrati?, undrade Ulrika Westerlund.
Att den frågan blir aktuell även framgent pekade Stefan Lindeberg på då OS 2022 kan stå mellan Kina, Kazakstan eller Ukraina eftersom det är oklart om andra ansökarländer som Polen och Norge har kapacitet att gå vidare. Därför menade han att det hade varit viktigt att Sverige hade ansökt om OS för att visa på alternativ, och sade också att han inte försvarade valet av Sotji som OS-stad.
I debatten deltog också Tomas Mazetti och Hanna Wagenius.
