På lördag kommer Irland att delta i den internationella dagen för avkriminalisering av abort. Irland har en av EU:s hårdaste abortlagar, men den offentliga debatten har ändrats i grunden:
– Vi har äntligen slutat att endast tala om abort som idé och börjat tala om de praktiska konsekvenserna av ett abortförbud, säger Justine Murphy från Abortion Rights Campaign.
För ett år sedan röstade det irländska parlamentet Dáil för en viss uppluckring av det tidigare så massiva abortförbudet i republiken. I och med lagen The Protection of Life During Pregnancy Act som trädde i kraft i år så är det nu tillåtet med abort om det föreligger en verklig fara för en kvinnas liv, också om kvinnan är självmordsbenägen. Förhoppningen var att lagen i alla fall skulle kunna bidra till att förhindra de allra värsta och uppmärksammade tragedierna som abortförbudet leder till som då Savita Halappanavar dog efter att ha nekats abort trots att hon genomgick ett missfall hösten 2012.
Men i och med det uppmärksammade fallet med den unga Ms. Y i somras blev också den nya lagens tillkortakommanden synade såväl på Irland som internationellt. Ms. Y är en kvinna som våldtogs i sitt hemland, migrerade till Irland och väl där insåg att hon var gravid. I åttonde veckan begärde hon att graviditeten skulle avslutas.
– Man skulle kunna tro att det var just för hennes fall som den nya lagstiftningen kom till. Men ändå fick hon inte avsluta graviditeten, de sköt upp allting gång på gång, och eftersom hon inte har papper eller pengar kunde hon inte åka till England för en abort, och till slut tvingade de i princip henne till ett kejsarsnitt. Så det visar de fundamentala brister som finns i den nya lagen, säger Justine Murphy när vi talas vid över Skype.
Hon menar att lagen snarast har trasslat till det ytterligare. De läkare som ställs inför en kvinna som begär abort har inte bara att se till hennes hälsa innan de remitterar henne till den panel om tre läkare som ska avgöra om hon kvalificerar sig för en abort, läkarna måste också göra ett juridiskt övervägande – är fallet av sådan art att det finns lagutrymme att bevilja en abort? Till detta hör också att abort som faller utanför undantagen fortfarande kan straffas med upp till 14 års fängelse.
– De ställs inför kravet att göra en juridisk bedömning när det enda de borde ta hänsyn till är patients mående och hälsa, säger hon.
Dagliga abortresor
Abortion Rights Campaign (ARC) grundades för två år sedan och organisationens namn är ett tecken på den förändring som det irländska samhället har genomgått under de senaste 25 åren – ett sådant tydligt ställningstagande för rätt till abort hade inte varit möjligt på 1990-talet. ARC har ambitionen att vara rikstäckande och finns i städer som Cork, Limerick och Waterford, liksom i Belfast. Även om Nordirland hör till Storbritannien finns också där starka begränsningar i den brittiska abortlagstiftningen, bland annat täcks abort inte av den offentliga vården NHS på Nordirland. Därmed tvingas också många nordirländska kvinnor resa till England för att där få kostnadsfri abort.
Från republiken beräknas att minst 159 000 kvinnor rest över Irländska sjön sedan 1980. Det är också från 1980-talet som det grundlagstillägg som nu allt mer ifrågasätts härstammar, det åttonde tillägget som kom till efter en folkomröstning 1983 jämställer det ofödda fostrets rätt till liv med den gravida kvinnans liv. Och det är det tilläggets upphävande som måste bli nästa steg menar Justine Murphy:
– En kampanj för att dra tillbaka det åttonde tillägget har redan lanserats och vi uppvaktar alla parlamentsledamöter konstant. Vi vet vilka som stöder förslaget och vi vet vilka som står någonstans i mitten. Vi jobbar för det oavbrutet och lägger mycket tid på att förklara för folk varför det är så viktigt, säger hon.
Nytt förslag på gång
I dagarna har ett nytt förslag om att folkomrösta om det åttonde tillägget, som beskrivs som ”medeltida”, just lanserats av två parlamentsledamöter från socialistpartiet.
– Med fler parlamentsledamöter på vår sida kan det förhoppningsvis gå igenom. Förslaget är att en folkomröstning om att riva upp tillägget ska ske i vår, samtidigt som folkomröstningen om en könsneutral äktenskapslagstiftning hålls, säger hon.
Så trots att ni har haft flera folkomröstningar om abort, och ny lagstiftning har genomförts, så har det mest handlat om att hantera de allra värsta konsekvenserna av abortförbudet?
– Ja precis. Det har bara handlat om krishantering. Fruktansvärda situationer har uppstått och regeringen har sagt ”oj då det här är inte bra, vi måste göra något” men fokus har aldrig varit hur vi kan garantera hälsa och rätt till liv för mamman och det har att göra med vår historia och kyrkan. Till och med när tragedier inträffat som när Savita Halappanavar dog för några år sedan så protesterade biskopar över att grupper som ARC och allmänheten kräver att abort blir tillgängligt när det behövs. Så på det sättet har lite förändrats, trots att katolska kyrkan har tappat mycket av sin trovärdighet så får biskopar stort utrymme i media, och de tillsammans med antiabortrörelsen lyfts fram som en majoritet, men vi tror inte att det är så, säger hon.
För, menar Justine Murphy, stödet från allmänheten växer i takt med förståelsen om att trots folkomröstningar och lagändringar så är abort fortfarande något i praktiken är totalförbjudet. Och när ARC går igenom och förklarar vad åttonde tillägget egentligen innebär så brukar folk reagera starkt:
– Det har varit överväldigande, på det sättet har skillnaden varit fenomenal. Innan jag gick med i ARC så deltog jag i en demonstration 2012, det var innan Savita Halappanavar dog, så det var inte demonstration som var en reaktion på det. När vi kom fram till Dáil så tittade jag mig omkring och kunde konstatera att något hade hänt: Det var inte de man vanligtvis ser på de här demonstrationerna. Det var många unga, och både män och kvinnor.
Tabun har brutits
En av de saker som också tvingat fram en förändring är att tystnaden som länge rått kring abort på Irland brutits. På 1990-talet var det ovanligt att prata om abort öppet och en kvinna som åkte till England för att genomgå abort där vågade ofta inte berätta för vänner, och absolut inte för sin familj.
– Förr vågade man inte ens prata om abort i sina egna sociala kretsar, för även de människor som man trodde skulle vara för rätt till fri abort visade sig ofta vara emot det. Så till slut sa vi inget alls.
Då i början av 1990-talet blev det en stor sak när skivaffären Virgin Records satte upp en kondomautomat i sin butik i Dublin. Och på universitetet UCD satte studentkåren upp kondomautomater på toaletterna på universitetet. Universitetsledningen tog ner dem, varpå kåren satte upp dem igen.
– Jag tror också att förändringen har att göra med att vi nu som nation har haft tillgång till andra reproduktiva rättigheter som kondomer och p-piller, och det har också öppnat upp.
Vad har ni för planer till i helgen?
– Det är den tredje årliga demonstrationen och temat är att vi ”talar med fötterna” att folk kommer ut på gatorna och säger att vi inte accepterar att abort inte tillhandahålls här och att vi kommer att höja våra röster i frågan. Många olika organisationer kommer att delta, fackföreningar och resande- och migrantorganisationer kommer att vara där och vi kommer att gå till parlamentet, och vi kommer också att ha aktiviteter på söndag.
– Vi känner oss stärkta och positiva och rörelsen kan inte avfärdas som en liten vänsterrörelse, det är så mycket bredare än så och så många människor är engagerade i frågan och vi är välorganiserade.
