Individualiserad föräldraförsäkring har länge krävts av feminister inom flera partier, och är en prioriterad fråga i den valplattform som Feministiskt initiativ presenterade 14 juni. Argumenten för är såväl ur barnperspektiv som ur jämställdhetsperspektiv – barns rätt till båda föräldrar och kvinnors rätt till jämställt omsorgsansvar och självständig ekonomi. Att hälften av de kvinnor som nu går i pension blir fattigpensionärer beror på ojämlikt omsorgsansvar, men också på värderingsmässig diskriminering av kvinnligt kodade arbeten.

En återkommande fråga som lyfts är att vi som förespråkar reformen inte tar hänsyn till de problem den skulle kunna innebära, särskilt för våldsutsatta och ensamstående kvinnor, men även för det stora flertalet som lever i ojämställda heterosexuella relationer. Exempelvis menar Karin Brygger med flera Göteborgsbaserade akademiker i ETC 17/6 att ”Individualiseringen av föräldraförsäkringen utgår nämligen från en falsk premiss: att om det inte går att skriva över försäkringsdagar från pappan till mamman, så kommer pappan att ta ansvar för omsorgen om barnet under sin del av försäkringsperioden”.

Sådana invändningar är relevanta, särskilt i förhållande till det växande prekariatet. Lika lite som en samtyckeslagstiftning ensam kan råda bot på det sexualiserade våldet, lika lite kan individualiserad föräldraförsäkring lösa ojämställdheten hemma och i arbetslivet. Mycket mer återstår att göra. Individualiserad föräldraförsäkring kan, om den genomförs utan andra reformer, få oönskade konsekvenser, särskilt för våldsutsatta men även för andra.

Försäkringen handlar om barns rätt till omsorg. Dagarna ska följa med barnet och den som har vårdnad. Sedan 1998 är det möjligt att döma till gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Utgångspunkten är i lagen också här barns rätt till båda sina föräldrar. Men medan barn kan tvingas bo eller umgås med en förälder, kan ingen förälder tvingas umgås med sitt barn. I praktiken blir det bara en rätt för föräldern. Riskbedömning ska alltid göras, men görs enligt Barnombudsmannen endast i hälften av fallen när det finns uppgifter om våld.

Nuvarande familjerättslig praxis främjar förövares kontroll över våldsutsatta, i typfallet pappas våld mot mamma och/eller barn. Ekonomiskt våld är därtill ett stort men marginaliserat problem, som kräver egna lösningar. Ensamstående mammor uppger tre gånger så ofta som andra kvinnor att de har utsatts för våld, och många stannar kvar i relationer där de är ekonomiskt beroende av en våldsutövande partner. Genomgripande förändringar krävs inom flera politikområden, för ökad social rättvisa och frihet.

Fi vill höja lägstanivån i föräldraförsäkringen från 180 till 300 kronor sju dagar i veckan. Vi föreslår även en höjning av Försäkringskassans underhållsstöd från 1 273 till 2 000 kronor, om den underhållsskyldiga inte kan betala. I annat fall ska den underhållsskyldiga betala lägst 2 000 kronor per månad, och mer om årsinkomsten överstiger viss nivå. Stödet kan dras direkt från lönen och transfereras via Försäkringskassan till boendeföräldern utan att denna ska behöva vidta egna åtgärder och utsätta sig för konflikt för att få det stöd hen har rätt till. Nivån måste säkras mot inflationen.

Samtidigt med individualiseringen vill vi införa möjligheten för ensamstående att överlåta sex månader av föräldraförsäkringen till annan person, som då blir omsorgsledig med lägsta nivån som ersättning. Vi är även öppna för fler lösningar som ger viss flexibilitet även för andra. Individualiserad föräldraförsäkring kan inte genomföras över en natt eller utan konsekvensanalys med barns bästa i fokus.