Regeringen tillsätter en ny utredning för att analysera jämställdhetspolitikens effektivitet och det eventuella behovet av "organisatoriska eller andra strukturella förändringar". Flera partier förespråkar redan en jämställdhetsmyndighet och stora delar av vad utredningen handlar om är redan gjort, men nu skjuts frågan till efter valet.
Att en jämställdhetsmyndighet behövs för att genomföra jämställdhetspolitiken är något Gertrud Åström, ordförande för Sveriges Kvinnolobby, drivit länge. Hon var huvudansvarig för den jämställdhetspolitiska utredning som föreslog inrättande av en jämställdhetsmyndighet (SOU 2005:66). Den dåvarande regeringen fick stöd i riksdagen för utredningens linje, men efter maktskiftet 2006 revs beslutet upp av alliansregeringen.
Folkpartiet har sedan dess ändrat uppfattning. Vid senaste partikongressen i höstas fattades beslut om att inrätta en jämställdhetsmyndighet. Vänsterpartiet har också lyft frågan nyligen. Nu blir det istället en ny övergripande utredning som pågår till efter valet.
Cecilia Schelin Seidegård, landshövding i Gotlands län, blir särskild utredare och ska analysera samhällsutvecklingen de senaste tio åren i relation till de jämställdhetspolitiska målen. Hon ska också bedöma politikens genomförande på både regionalt och nationellt. Utvecklingen för utrikesfödda kvinnor och män ska särskilt analyseras. Och den sista punkten i Schelin Seidegårds uppdrag handlar om att se över målen och indikatorerna för jämställdhetspolitiken.
Vilka slutsatser drar du av att utredningen tillsätts just nu?
– Jag är inte förvånad att man närmar sig frågan om myndighet. Man vill visa att man undersöker saken. Den enda slutsats man kan dra är att regeringen inte är framme med att lägga förslag om en myndighet. Det är ett som är säkert.
Samtidigt konstaterar hon att regeringen inte verkar vilja tappa frågan.
Även om det enligt Gertrud Åström aldrig är fel att samla ihop kunskap påpekar hon att regeringen
redan förra sommaren tog beslut om indikatorer för uppföljning av jämställdhetsmålen på olika sakområden.
– Det stöder jag fullt ut. De mål som finns är stora och övergripande och måste översättas och brytas ner på olika politikområden. Vad är det vi ska följa upp? Man måste formulera sig kring detta. Nu finns indikatorer och regeringen har även identifierat behov av samlade regelbundna uppföjningar. Det är typiskt en sådan uppgift som en jämställdhetsmyndighet skulle ha. Jag tyckte redan där att det fanns en väl framskriven bas. Så jag tycker att stora delar av det utredningen handlar om redan är gjort.
I grund och botten tycker Gertrud Åström att det är bra att jämställdhet som politikområde undersöks, för resultaten kan leda till diskussion. Men hon menar att en sådan uppföljning av de mål som sätts upp behöver pågå kontinuerligt.
– Precis så skulle en myndighet fungera. Om vi har en politik är det för att den ska genomföras. Och hur ska det gå till, kan man bli effektivare. Hur kan genomslaget inom andra politikområden bli större…
Bör utredningen väcka förhoppningar om att genomförandet av jämställdhetspolitiken nu faktiskt kommer att effektiviseras?
– Ja, det kommer ju inte effektiviseras förrän 2015 om man ska vänta på den här utredningen,
men det går absolut att göra saker redan nu. Man kan hålla i arbetet i kommuner och landsting, se helheten och hur det rör sig. Då skapas förutsättningar att titta på enskildeheter, stödja det och sätta tryck på den nivån.
Gertrud Åström lyfter också fram det jämställdhetsarbete som dragits igång efter många års stiltje på de statliga myndigheterna och att det finns en departementsskrivelse som talar om hur en återkommande utvärdering av jämställdhetspolitiken ska se ut, med indikatorer för uppföljningen.
– Det man beslutat om ska man väl ge järnet och genomföra, hur det än går, för jämställdehtsutvecklingen pågår oavsett om det är val eller inte. Det handlar ju om reella livsvillkor för kvinnor och män så det går inte att vänta till 2015. Jag tänker inte sätta mig i vänteläge i alla fall.
