Den iransk-svenska poeten Jila Mossaed får pris för sitt ”författarskap som med en allt större precision fortsätter att formulera exilens särskilda utsagoposition”, enligt juryn. Motiveringen beskriver Mossaeds tematik som inspirerat av förislamska gestalter och hur hennes stilistik ”kännetecknas av pregnanta avskalade formuleringar, ger hon ord åt ett återkommande uppvaknande i främlingskap”.

I iransk samtida litteratur är Jila Mossaed sedan länge ett välkänt namn. Även yngre generationer i Iran känner till Mossaeds persiska dikter, trots att hon har lev i exil sedan 1986. Hon har gett ut ett flertal diktsamlingar och två romaner på persiska. Hennes första diktsamling på svenska Månen och den eviga kon gavs ut av Ordfront förlag 1997. Mossaed har publicerat ytterligare fyra diktsamlingar och jobbar med en ny diktsamling som kommer ut inom kort.

I ett telefonsamtal berättar Jila Mossaed för Feministiskt Perspektiv att livet i exil inte bara handlar om negativa erfarenheter. Exillivet är också komplicerat och mångsidigt och kan vara utvecklande och fruktbart tack vare sin komplexitet, samtidigt som det är ensamt och ångestfyllt.

– Jag tycker inte att mina diktar handlar bara om exilen i sig. Men det är ord och utsagor som jag inte skulle få använda mig av för att uttrycka mina ideal, rädslor och drömmar om jag inte levde i exil.

Ur havet

kom vi hit

att stanna kvar

mot jordens djupaste dal

tittade vi

och sökte skydd

uppe i himlen

irrande röster

virvlade upp och ner

och kom tillbaka till oss

Vi lovades till maskar

här på jorden

havet vill inte ha oss längre

Någonting bakom allt

väntar på oss

tålmodigt.

Ur Jila Mossaeds kommande diktsamling