I går meddelade fotbollsstjärnan Josefine Öqvist att hon slutar spela i landslaget, med hänvisning till sin familj. ”Att Öqvist slutar spela i landslaget är en förlust för svensk fotboll”, konstaterar Moa Svan som undrar varför inte barn och karriär fortfarande går att kombinera – för kvinnor i sportvärlden.
Fotbollsstjärnan Josefine Öqvist slutar spela i landslaget, för att kunna ta hand om sin dotter Stella. En katastrof för fotbollen och ett bistert besked till alla föräldrar som vill göra karriär, och ha huvudansvaret för barn. För att platsa i landslaget i fotboll, ska du alltså välja: Familj, eller karriär.
När Josefine Öqvist kom tillbaka till landslaget efter sin graviditet pratade hon om att hon skulle skicka en signal till dom andra. Att det är möjligt att vara morsa och lira boll samtidigt. Att hon brutit isen. Att vi kommer se fler mammor i landslaget framöver.
När hon nu avslutar sin blågula karriär, är den hoppfulla tonen borta. Hon har en dotter, som heter Stella och det måste hon prioritera. Att spela i klubblaget Montpellier, går bra, men inte att fortsätta med landslaget.
Det kan säkert finnas fler skäl, som ligger bakom avhoppet, men det är inte åldern det är fel på, inte heller prestationerna. Att Öqvist slutar spela i landslaget är en förlust för svensk fotboll. Så varför måste Josefine Öqvist sluta? Är det år 2014 fortfarande inte möjligt för en kvinna att göra karriär och föda barn samtidigt? I fler och fler branscher funkar det, så varför inte fotbollen?
Jag skyller på den manliga normen inom fotbollen. Jag skyller på bristande stöd hos ledning och kollegor. Jag skyller på svagt fackligt arbete. Jag skyller på alla som rycker på axlarna åt att en kvinna tvingas avsluta sin karriär för att arbetslivet inte kan formas efter
den arbetande föräldern. Det har varit Josefine Öqvist som varit tvungen att anpassa sig. Det var hon som fick ta ett snack med sin lagledare om att ha med sig familjen på träningsläger. Det var hon som fick betala för att familjen skulle få följa med. Det var hennes kille som fick
vara pappaledig medan Öqvist spelade EM. Men att bo ihop under mästerskapet, det gick inte.
Signalen Josefine Öqvist skickade sina kollegor var, det här ska gå. Signalen landslaget skickade till henne var, det här är ett problem, och vi tänker inte anpassa oss.
Det har dom säkert gjort. På många sätt, men inte tillräckligt. Jag kan inte låta bli att tänka på alla barnsugna spelare som återigen får svart på vitt, att det är nog bäst att vänta med att få barn, om man vill fortsätta lira. Beskedet kom igår, och ingen av de andra spelarna verkar ha protesterat. Det är dumt. På kort sikt, kan jag förstå att den höga konkurrensen gör att Josefine Öqvists avhopp öppnar upp nya möjligheter för andra att ta plats i anfallsspelet. På lång sikt, är det en tung, kletig hand som trycker ner alla spelarna. Ni ska veta, att det inte går att spela och ha barn samtidigt. Välj!
Alla spelare måste göra val, men det här är inte rättvist. Den som har en partner med huvudansvar för barn kan fortsätta spela. Däribland Josefine Öqvists pojkvän som spelar hockey på proffsnivå, i Österrike och i det danska landslaget. Det kan ha varit den flytten i augusti som tog knäcken. Men hur svårt ska det vara för landslaget att hjälpa Öqvist? De har massörer, sjukvårdare och tränare med sig. Varför inte ha med barnskötare? Varför inte låta familj följa med gratis på matcher och läger? Varför inte säga ”grattis, vad kul att du fått barn, vi gör allt vi kan för att få det här att funka”.
Det gör man inte. För i en 2014-värld ska kvinnor straffas. Straffas för att man har huvudansvar för barn. Skyll dig själv. Detta förstod Kristin hammarström, som redan i höstas beslutade sig för att helt sluta spela fotboll och satsa på familjen. Detsamma gjorde hennes syster Marie.
När jag skojar om att det nästan bara är flator i landslaget, så är det med ett halv allvar i botten. Viktora Sandell Svensson kunde skaffa barn och spela fotboll samtidigt, för hennes fru bar barnet. Men det ska inte behöva vara så. Alla ska kunna skaffa barn, och slippa välja, mellan familj och karriär. Det här borde genomsyra hela fotbollsvärlden. Även de som inte fött barn, måste få träffa sina barn, och tas på allvar som en viktig förälder.
De flator som spelar i landslaget, har nu två hinder. Det ena är att den som vill försöka bli gravid, knappast får något stöd för att lämna för att göra inseminationer. Det andra, är att den som blivit med barn, inte kommer få det stöd som behövs för att klara av det.
Det är en bister framtid för svensk fotboll, om det är civilstatus och familjesituation som ska avgöra vem som platsar i landslaget, istället för prestation. Glöm inte att det är spelare som mår bra som presterar bra.
Det är inte så vi vinner VM i Kanada 2015, genom att säga tack och hej till de spelare som har barn. Vinner gör vi, genom att satsa på de bästa spelarna. Josefine Öqvist är en av dom.
