”Jourerna måste få ett långsiktigt ekonomiskt stöd och inte behöva ägna en stor del av sin tid åt administration och ansökningar. Det är därför vi måste införa ett permanent statligt stöd till landets jourer.” Det skriver Ann-Margarethe Livh och Clara Lindblom från Stockholmsvänstern vars film Organisering – tjejjouren också har premiär – här.
I dag tvingas många kvinnojourer neka våldsutsatta kvinnor skydd. Under förra året nekades mer än varannan hjälpsökande kvinna. Det visar en undersökning från Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund.
Att jourerna tvingas säga nej till kvinnor och barn i behov av skydd beror på att boendetiderna på jourerna blir allt längre. SKR:s egna undersökningar visar på att detta till stor del beror på brist på hyresrätter, kommunala bostadsbolag och allmännytta. Problemet är särskilt stort i bostadsbristens Stockholm.
Även om kvinnorna i många fall får boende på en annan jour är det inte acceptabelt att en enda kvinna som lyckats bryta sig loss och söka skydd från våldet inte får hjälp i första instans. Det måste vi kunna garantera.
På kort sikt finns det ett stort behov av utbyteslägenheter för att kvinnor ska komma vidare från jourerna och lämna plats för andra som behöver skydd. Men på lång sikt är vi i behov av en helt annan bostadspolitik. Det är ovärdigt att samhället inte kan bistå med tak över huvudet till de kvinnor som försöker lämna hot och våld i hopp om en annan livssituation.
För att kvinnojourerna ska kunna fokusera på de våldsutsatta kvinnorna behöver vi också trygga deras ekonomiska förutsättningar. Dålig ekonomi påverkar deras tid och möjligheter att hjälpa de våldsutsatta kvinnorna och det är oacceptabelt. Jourerna måste få ett långsiktigt ekonomiskt stöd och inte behöva ägna en stor del av sin tid åt administration och ansökningar. Det är därför vi måste införa ett permanent statligt stöd till landets jourer.
Att de ideella jourernas arbete är oerhört viktigt råder det ingen tvekan om. Men kommunen kan inte lämna över sitt ansvar på ideella krafter, hur bra dessa än är. I den borgerliga majoritetens Stockholm är kvinnofridsarbetet kraftigt nedprioriterat. Därför måste vi satsa 2 miljoner kronor extra för att bygga ut stadsövergripande kommunala relationsvåldscentrum för kvinnor, som också har jourboende. Därutöver skjuter vi till 25 miljoner kronor extra till stadsdelsnämnderna för att bygga ut verksamhet och insatser mot våld i nära relationer.
Att bryta sig loss ur en våldsam relation, att vända upp och ner på tillvaron, att våga söka hjälp och berätta om det som hänt är bland det svåraste någon kan göra. Den dagen det sker ska alla samhällets resurser stå till förfogande.
Organisering – tjejouren – en film från Stockholmsvänstern.
