Cirka 150 kvinnor från 15 regioner i Peru samlades för att konkret beskriva hur klimatförändringar pâverkar kvinnor på ett differentierat sätt, samt formulera sina förslag på klimatsmarta alternativ. Träffen var i Celendin, en ort i landets norra del som haft en symbolisk roll i kampen till vattnets försvar och mot gruvinvasionen. En kamp där många kvinnor utmärkt sig för sitt engagemang och mod.

Kvinnoträffens deltagare var övertygade om att deras perspektiv skulle glömmas bort i den elitistiska och exkluderande COP20 som huvudsakligen samlar representanter for regeringar, forskare samt representater for transnationella foretag – det vill säga aktörer som bidrar mycket till planetens uppvärmning samtidigt som de inte vidtar tillräckliga åtgärder nog för att få stopp på klimatkrisen.

Men urfolks- och småbrukarkvinnorna vågade inte heller lita på att det folkrörelseorganiserade Folkens klimattoppmöte, som sker parallellt med COP20, skulle ta upp deras intersektionella perspektiv. Det vill säga ta upp klimatproblematiken utifrån perspektiv som tar hänsyn till etnicisk tillhörighet, hudfärg, klass och kön eftersom rörelserna ännu är alltför dominerade av patriarkalt tänkande och klassperspektiv. Därfor ville de under mötet i Celendin samla olika erfarenheter och reflektioner samt förslag att sammanställa i ett slutdokument som de vill berika Folkens klimattoppmöte med.

Mötet sammankallades av Federationen for småbrukar- och urfolkskvinnor (FEMUCARINAP) men även kvinnor från lokala och andra nationella organisationer medverkade. Pâ mötet fanns kvinnorepresentanter från tropiska Amazonas, från Andernas högplatåer, bördiga dalar och kustområden.

Allvarliga konsekvenser

En central plats i diskussionen var klimatförändringarnas påverkan på tillgången till vatten. De flesta kvinnor vittnade om hur vattenbristen är en påfrestning i deras vardag som ökar deras arbetsbörda. Detta inte minst eftersom de är ansvariga for matlagning, familjens hygien och hälsovård, tvätt, bevattning, och så vidare. Under träffen kunde vi även erfara denna svåra verklighet, eftersom våra samlings- och logilokaler hade tillgång till vatten bara under fyra timmar per dygn, mellan klockan 04 och 08 på morgonen.

Majoriteten av kvinnorna var överens om att peka ut utvinningsindustrier såsom gruv- och oljeindustrierna som de huvudansvariga för hoten mot både klimatet och mot vattnet, mot matsäkerheten och deras liv. Industrierna beslagtar vattnet och förutom att bruka enorma mängder förorenar de vattnet med tungmetaller och olja. Därmed blir vattnet obrukbart för människor och jordbruk, vilket får allvarliga konsekvenser för människors och djurs hälsa. Dessa verksamheter orsakar även enorma utsläpp under utvinningsprocesserna.

Situationen är särskilt oroväckande eftersom Peru, enligt klimatforskare kommer att vara ett av de länder som drabbas värst av vattenbrist bland annat till följd av glaciärernas snabba nedsmältning. Glaciärerna har fungerat som ett slags vattenbuffertar, men de senaste årens temperaturhöjningar har halverat ismassorna. Därför är det i högsta grad brottsligt att tillåta gruvverksamhet högst upp i Andernas toppar, där vattenkällorna börjar och flodbäckarna bildas.

Rätten till glädje och njutning

Denna oansvariga statliga politik har lett till att vattenrelaterade sociala konflikter och miljökonflikter utgör cirka 80 procent av konflikterna i landet. Trots detta fortsätter den peruanska regeringen bana väg för gruvnäringen genom att lätta på miljölagstiftningen i syfte att locka utländska investerare. Samtidigt kriminaliseras miljökampen och miljöaktivister förföljs.

Denna situation speglades tydligt under mötet där mânga av de närvarande kvinnorna hade direkta erfarenheter av trakasserierna, våldet och och rättsliga anklagelser som de utsätts för på grund av att de försvarat sin närmiljö. Detta har inte hindrat deras engagemang till vattnets och därmed livets försvar.

Kvinnomötet kretsade inte enbart kring klimat- och miljöfrågor samt territoriernas försvar, utan tog även upp vikten av att försvara sina egna kroppar som om de vore territorier – frâgor som har att göra med kvinnornas hälsa och rättigheter, inte minst rätten att uppleva glädje och njutning.

Med sânger, danser, livsmedel, blommor och frön som symboliserar livskraft samt jordbrukets avgörande roll i planetens nedkylning samt med banderollmålning, laddades kvinnokrafterna inför Folkens toppmöte i Lima. Även där kommer genusfrâgorna att lyftas fram av dessa urfolks- och smâbrukarkvinnor samt mânga feministiska aktivister under det gemensamma parollen ”NEJ till Klimatförändring, JA till systemskifte!”