Under sitt besök i Iran försökte utrikesminister Carl Bildt fånga verkligheten med sin kamera. Liksom utländska nyhetsbyråer riktar Bildt kameran mot sådant som redan är välkänt.

Iranska frihetsaktivister som fotograferar verkligheten i Iran får offra sina liv. Dagligen häktas oliktänkande, journalister och de som kräver sina mänskliga rättigheter. Många av dem får långa fängelsestraff och många döms till döden. Omvärlden har hittills inte reagerat eller agerat på ett konstruktivt sätt.

Carl Bildt kunde inte fånga Amineh Ghaderis och många andra mödrars livshistoria. Aminehs son, Zaniar, är politisk fånge sedan två år. Zaniar och hans vän Loghman har dömts till döden.

Det är inte första gången som domstolar i Iran dömer unga aktivister till döden. Makthavarna i Iran anklagar på falska grunder aktivister för mord, terrorism, revolutionsmotstånd och gudsförnekare. Dagligen sker hängningar och steningar av fångar ute på gator och torg i alla delar av Iran. På detta barbariska sätt vill makthavare sprida skräck bland frihetskämpar, oliktänkande och de som kräver att få leva fritt.

Mot bakgrund av detta vill jag gärna översätta Amineh Ghaderis brev. Ett brev som riktar sig till alla män och kvinnor som kämpar för frihet världen över. Till alla människor som bryr sig om mänskliga rättigheter.

Amineh vill hälsa oss på 8 mars. Men hon vill också att hennes röst och begäran om frihet för politiska fångar ska nå världen.

Eftersom Carl Bildts kamera missade Amineh och tusentals andra kvinnor i Iran så försöker jag översätta hennes brev och skicka det till honom och andra. Jag har försökt att översätta brevet så nära som möjligt, men saknaden av sonen, rädslan och sorgen är så stor så att ord eller fraser egentligen inte räcker till.

Zaniar Moradi och Loghman Moradi dömdes till döds 22 december 2010 i en domstol i Teheran. Rättegången varade 20 minuter, skriver Amnesy International.

8 mars hälsning från Amineh Ghaderi

Jag är mamma till den politiska fången Zaniar Moradi. Han och hans vän Loghman är dömda till döden av iransk domstol.

Jag vill skicka hälsningar till alla kvinnor i Iran samt kvinnor i hela välden på 8 mars.
Låt mig under denna dag uttrycka min önskan om frihet för alla politiska fångar i Iran.
Det är min största önskan.

På 8 mars vill jag först hälsa till de kvinnor som inte lämnat mig ensam under dessa svåra år. De kvinnor som på olika sätt försökt hjälpa mig att rädda mitt älskade barn Zaniar och hans vän Loghman.

Låt 8 mars vara en dag då alla uppmärksammar mödrars situation i Iran och deras hjärtan som blöder av längtan efter sina barn. Mödrar som dag och natt lever med rädslan och skräcken för avrättning av deras älskade. Enligt mig är detta det värsta som kan hända en förälder.

Det enda dessa unga har gjort är att kämpa för frihet och mot orättvisa.

Jag önskar att ingen annan människa ska uppleva det som jag har upplevt. Låt 8 mars i år vara en dag då alla kan hedra och skänka tankar till mödrar som sett sina älskade barn bli avrättade under alla dessa år. Mödrar som av all livsglädje, alla minnen, alla kärlek och all värme bara har kvar inramade foton av sina älskade barn.

Låt mig hedra mödrar vars barn under alla dessa år begravts i smyg. Hedra mödrar i Park-e Lale. Mödrar som försöker sprida min röst och rösterna från andra i min situation över hela världen.

Jag vill särskilt hedra Farzad Kammangers mamma Dayeh Saltaneh. Trots sin stora sorg efter avrättningen av sin älskade Farzad kämpar hon för frihet och försvarar rättvisa. Trots sorgen förmedlar dessa mödrar alltid hopp om framtiden och tro på frihet. De hedrar sina barn genom att hedra frihet och liv.

Än en gång vill jag hälsa alla kvinnor och män som kämpar för frihet över hela välden på 8 mars. Jag är en mamma vars hjärta brustit efter varje telefonringsignal och varje oroligt samtal. Jag tror alltid att den värsta nyheten kommer att nå mig. Jag ber er att hjälpa mig och kämpa för att jag och många andra mödrar ska slippa få dödsbesked.

Amineh Ghadri, mamma till de politiska fångarna Loghman och Zaniar Moradi i Iran.

(Översättningen av Aminehs brev skickas till Sveriges utrikesminister Carl Bildt, Amnesty, Röda korset, alla kvinnoorganisationer och alla partier i Sveriges riksdag. Översättning från persiska: Soossan Zarghamian)