Under min vistelse i Kabul besökte jag många parker och gårdar. Förutom Babur-gården som är en trädgård dit familjer går under helger med sina matkorgar, syns inga kvinnor i stadens parker. Det är som om det finns oskrivna regler med förbud mot kvinnors vistelse i parkerna. Till slut hörde jag talas om en kvinnogård. Parken skulle vara en frizon för kvinnor och dit ingen man får tillträde.
Karime Salik är chef på kvinnogården. Hon har läst litteraturvetenskap på universitetet i Kabul och har jobbat länge med kvinnofrågor i Afghanistan. Under talibanernas styre fick hon inte jobba. Då öppnade hon en underjordisk flickskola och utbildade flickor i smyg, bland andra sin egen dotter. Hon säger att kvinnogården har fått ett gott rykte hos afghanska män och att de tillåter sina fruar och döttrar att komma hit och gå på kurser och gymmet eller bara vara här.
Det finns flera kurser för kvinnor att välja mellan på kvinnogården. Kurserna är gratis och tjejerna får även lite fickpengar om de deltar i kurserna. De mest populära kurserna är syskolan och engelska språket. Kvinnorna får intyg från syskolan, så att de kan jobba efteråt. Det är viktig för afghanska kvinnor att komma ut och lära sig ett yrke, säger Karime Salik.
Maryam är gyminstruktör på Kvinnogården. Här liksom alla andra ställen i Kabul, var det svårt att få fotografera kvinnorna. De flesta ville inte vara med på bild.
Avgiften för att använda gym och delta i gruppträningar är 10 dollar per månad. Ganska mycket pengar för en vanlig afghansk familj.
Att gå ner i vikt är ett av de viktigaste motiven för att besöka gymmet. I Kabul liksom i Stockholm!
Sarvnaz ställer gärna upp på fotografering och vill se på bilderna i min kamera efteråt. Hon leker i parken och tar hand om sin systerson medan mamma och syster tränar på gymmet.
Det är roligt här på kvinnogården, säger Sarvnaz. "Jag kommer hit och leker med min kompis medan våra mammor tränar".
Sabia har en liten affär på kvinnogården där det går att hitta nästan vad som helst. Hon tycker att hyran för den lilla affären är rättvis och genom att arbeta där slipper hon de trakasserier som förekommer på andra håll. Hon kan sy och får en del beställningar av kvinnor som besöker gården. Hon är ganska nöjd med inkomsten. Här har hon besök av två vänner.
– Här får vi vara i fred och göra som vi vill, vi sitter och pratar, promenerar. Det är skönt att vara här, säger Zahra.
Män kör hit sina fruar och döttrar, och sedan kommer de och hämtar dem efter några timmar, berättar chefen Karima Salik. De har förtroende för parken och vet att kvinnorna får vara i fred här.
