Kvinnors delaktighet vid förhandlingsbordet ökar chansen till hållbar fred och är ett växande krav runt om i världen, från Afghanistan till Syrien. Kvinna till Kvinnas årliga utrikessamtal om kvinnors situation i konfliktområden i måndags handlade om just detta och huruvida 2014 skulle kunna bli fredsförhandlingarnas år.
Under måndagens utrikessamtal, som modererades av Kvinna till kvinnas Annika Flensburg, deltog experter från organisationens fältkontor.
Katarina Carlberg, Kvinna till Kvinnas fältarbetare i DR Kongo var försiktigt optimistisk kring de senaste fredsförhandlingarna i Kongo, men påpekade frånvaron av representanter för kvinnor och civilsamhället i fredssamtalen. Detta trots att kvinnor har en avgörande och välkänd roll i lokal konfliktlösning i Kongo.
Alexandra Karlsdotter Stenström, stationerad i Libanon, berörde kvinnors situation i Libanon och Syrien. Kvinnorörelsen i Libanon har haft stora framgångar under den senaste tiden vad gäller opinionsbildning för lagändringar. Men med det nyligen upptrappade våldet i skuggan av Syriens konflikter, börjar den libanesiska kvinnorörelsen märka av en backlash. De får oftare höra att nationell enighet är överordnad kvinnorörelsens mål. Karlsdotter Stenström förklarade att en del politiker anser att lagändringar till förmån för kvinnor i det här läget skulle kunna bidra till ytterligare splittring i landet.
Hon menade också att de syriska kvinnornas situation har förvärrats eftersom de kläms mellan olika rebellgruppers maktutövning, bland annat påtvingar vissa rebellgrupper kvinnor särskilda klädkoder. Syriska kvinnor på flykt har det ännu svårare eftersom många plötsligt blivit familjeförsörjare vilket innebär att allt ansvar läggs på dem.
Stenström berättade också om syriska aktivisters kamp för att inkludera kvinnor i fredssamtalen, som förväntas inom kort hålls i Genève i Schweiz. De kräver bland annat kvotering av kvinnor i fredsförhandlingarna med villkoret att de valda kvinnorna redan är aktiva i civilsamhället och kommer från olika politiska riktningar.
Krigets arv och lärdomar
Belma Becirbasic från Bosnien-Hercegovina deltog också i paneldiskussionen och hon menade att syriska kvinnor måste lära sig från Balkans fredsförhandlingar som påtvingades och arrangerades uppifrån och av internationella parter. Dessa ledde till djupa och cementerade etniska uppdelningar av Balkan och till en etnisk splittring som nu har blivit en del av folkgruppernas identitet som inte får kritiseras. Det var också enbart män som deltog i förhandlingarna, påpekade Becirbasic. I dag lider det lilla landet Bosnien-Hercegovina av ohållbar fred, korruption, segregation samt utbredd diskriminering utifrån etnicitet och kön. Becirbasic berättade att folk brukar säga att Bosnien-Hercegovina lever i krig under fred. Kvinnorörelsen fortsätter trots det att organisera över etniska gränser.
Sara Laginder talade om situationen i Georgien och hur vinter-OS i Sotji, som börjar nästa månad, har påverkat hela regionen, inklusive Georgien, och också lett till att Ryssland intensifierat sin närvaro och utökat sina säkerhetskontroller där. Bland annat har restriktioner kring resor i området införts, vilket påverkar folks rörelsefrihet och tillgång till medicin och vård. Georgiska kvinnor lider också av typiska efterkrigssymptom, liksom sociala problem, männens oförmåga att försörja familjerna, alkoholism och utökat våld i hemmet. Laginder menade att det på pappret finns det många bra lagar och förslag från politiker, men att dessa mest handlar om att tillfredsställa EU:s krav – i verkligheten är det fortfarande tabu att ens ta upp ämnet våldet mot kvinnor i hemmet.
Men det finns hopp för fred och kvinnors rättigheter under 2014, menade samtliga paneldeltagare. Bland de förhoppningar som panelen delade med publiken fanns att kvinnors delaktighet i fredssamtalen blir en verklighet, att kvinnors krav och agenda tas med i fredsavtal och därmed bidrar till en hållbar fred i världen, samt att en lag mot våld mot kvinnor i Libanon ska godkännas.
