I måndags kväll intog Linda Pira och de andra brudarna från remixen av Knäpper mina fingrar Dramaten i Stockholm. Konserten Ladies first kommer gå till historien.

Kvällen inleddes med ett samtal om kvinnor och hiphop under ledning av musikjournalisten Ametist Azordegan. Det landade i att hiphopen är mansdominerande och macho, men att den också kan vara en feministisk frigörelse med sin kompromisslösa fuck-you-här-kommer-jag-och-jag-är-bäst-attityd.

Sen började den magiska konserten. Det satt absolut mest kvinnor i publiken – både glädjande och sorgligt. Artisterna strålade av begåvning och karisma. Alla hade något eget att komma med, från Joys svårsmält kaxiga ”bitch-med-attityd”-rappersona till Seps mjuka och romantiskt skimrande souldiva.

Min personliga favorit var ändå sjuttonåriga Rosh, även kallad RoRo. Hon kör en frän och opolerad stil, som på riktigt skär mot omgivningen. Inte bara mot Dramatens borgliga och förgyllda interiör och de hipsters som sitter där, utan också mot hiphopens och samhällets trånga kvinnoideal. Hoppas hon fortsätter vara precis som hon är, vårdar och utvecklar sin råa röst. Hon får killarna att skaka och tjejerna att flämta/smälta. En svensk Missy Elliott, kanske.

I den avslutande låten Knäpper mina fingrar, reser sig hela publiken upp. Stora scenen är utsåld till sista plats – biljetterna sålde slut på mindre än en timme, det har aldrig hänt förut!

Svensk hiphop är starkare än någonsin. Den är en urstark manifestation mot rasisterna som vill förstöra Sverige. Denna kväll känner jag hiphopens kollektiva kraft i kroppen.

Applåderna och skriken vill aldrig ta slut. Värdinnan Linda Pira och hennes högra hand Stor levererar/improviserar en låt till.

Det här kan vara den bästa konserten jag varit på.