På Filmstaden Råsunda berättade filmskribenten och författaren Mikaela Kindblom om skådespelaren Lauren Bacalls resa till och omvandling i Hollywood. I den lilla hemliga biografsalen Operan, som funnits sedan 1920, samlades cirka tio gäster. Belysningen var dämpad och Lauren Bacall i olika klippbilder lyste upp bioduken.

Mikaela Kindblom tar med gästerna tillbaka i tiden, till 1924 i New York då Bacall föddes. Hon var av rumänskt, polskt och judiskt påbrå. Hon uppfostrades av sin mor som efter skilsmässa från fadern hade en knapp ekonomi. Hon bekostade under en tid en teaterskola för sin dotter men till slut kunde hon inte längre betala avgifterna. Då inledde Lauren Bacall en karriär som modell bland annat på modemagasinet Harper’s Bazaar. I en omslagsbild i tidningen poserar sjuttonåriga Lauren Bacall framför en blodgivarstation under pågående krig.

Den naturliga ideala kvinnan

Filmproducenten Howard Hawks och hans fru, fotomodellen Slim Keith öppnade vägen för Bacall i Hollywood. Det innebar en problematisk men intressant process som gick ut på att tillverka den ”perfekta kvinnan”. Den nittonåriga Bacall skulle förvandlas från en flicka med pipig röst till damen med den mörka rösten. Hon lärdes upp för att föra sig framför kameran och framstå som ”naturlig”. I Hawks tappning innebar det att ha långbyxor och kunna dricka whisky.

Under kvällens gång spelades flera olika berömda filmsnuttar upp. Mikaela Kindblom berättar att Bacall fick vänta i lite mer än ett år på sin debutfilm Att ha och inte ha (To have and have not). Filmen utspelar sig under andra världskriget och är nästan en remake på Casablanca. Den handlar om ett möte mellan en äldre man, spelad av Humphrey Bogart, och en 25 år yngre kvinna som dock ”har ett förflutet”, det vill säga en världsvan ung kvinna. Redan denna film gjorde hennes kontroversiella förföriska blick berömd.

”The look” har analyserats både som ett lån från pornografin och som en framställning av kvinnlig styrka. I ena fallet ses den som en produkt som skapats och kommersialiserats av Hollywood, i det andra fallet som en gest som lockar men samtidigt uttrycker kontroll över situationen och personlig integritet.

Den farliga kvinnan

En rad roller som Bacall spelade handlar om en kvinna som ”har ett förflutet”. I filmen Att ha och inte ha lämnar hon rummet helt i den berömda kysscenen med repliken: ”You know you don’t have to act with me, Steve. You don’t have to say anything, and you don’t have to do anything. Not a thing. Oh, maybe just whistle. You know how to whistle, don’t you, Steve? You just put your lips together and… blow ”. Rollerna kritiserades för att vara hotfulla mot män.

En av Bacalls filmer, Utpressningen (The big sleep 1946), totalförbjöds i Sverige när den kom och visades inte förrän 1961. Den visade en bild av kvinnor som bärare av ondska och våld och har tolkats som ett slags efterkrigspropaganda med sensmoralen att kvinnorna bör befinna sig i hemmet, stå i köket och passa barn.

Feministikon?

På frågan om Mikaela Kindblom anser att Lauren Bacall var feminist svarar hon:

– Jag tror inte det. Inte efter vad vi sagt ikväll. Hon var inte feminist men stod mer för den här gammaldags starka-kvinnor-attityden. Att vara stark kvinna var viktigt i hennes liv, dels för att hennes mamma försörjde henne ensam och hon kom från en väldigt stark judisk gemenskap med starka kvinnor. I hennes värld var det patriarkala samhället normalt, men förutsatte också en stark kvinna. Kan man kalla det feminism? Ordet feminist hade nog skrämt henne. Jag vet för lite om hur hon levde privat och om hon var intresserad av rättvisa mellan könen. Men som filmstjärna uttalade hon sig aldrig som feminist. Andra skådespelare har varit mycket mer tydligt feminister, till exempel Bette Davis. Lauren Bacall var fostrad av Hollywoods män och med den jargongen, säger Mikaela Kindblom.