Den andra matchen av tre mot Finland har just avslutats när förbundskapten Leif Boork summerar torsdagskvällens insats från Åland. Matchen var länge jämn och stod och vägde när finskorna hamnade i ett powerplayläge och kunde spräcka nollan.

– Det första målet blir väldigt viktigt när det kommer sent i matchen. De var det bättre laget, men vi gjorde en fullt godkänd match tycker jag, säger han.

Efter matchen stod det middag och sammanfattning av kvällens insats på dagordningen. Därefter tidig sänggång eftersom fredagens match skulle börja redan klocka 8.30 svensk tid. Matcherna har spelats på Islandia arena i Mariehamn och det har varit ett tufft tempo: tre matcher på tre dagar. Men det är också en bra övning inför de två fyra-nationsturneringar som väntar under hösten, samt VM i mars nästa år, med Malmö som värdstad.

– Vi vill att de ska orka genomföra många matcher på kort tid, och pilarna pekar uppåt, säger Leif Boork som blev förbundskapten i våras efter att Niclas Högberg slutat. Omkring 46 spelare har varit uttagna till de träningsläger landslaget haft, men fler kan komma att konkurrera om platserna. Eftersom han är relativt ny på posten kommer han därför att scouta och leta fler talanger i de olika klubblagen under hösten.

”Skillnaden inte så stor”

Ett problem som funnits inom damhockeyn tidigare är att många spelare slutar när de är runt 24-25 då de är som mest rutinerade. Därför har en målsättning varit att få fler att fortsätta spela längre. Därmed har det varit svårt att behålla konkurrenskraften, men nu har en kärna av rutinerade spelar valt att fortsätta spela förklarar Leif Boork:

– Ekonomin är ju ett dilemma, att man måste ha ett jobb och inkomst, tjejerna har ju mycket mer begränsat vad gäller inkomst från ishockeyn så det var varit mer bekymmersamt för tjejer än för killar.

– Men vissa av tjejerna får bidrag av den svenska olympiska kommittén, SOK.

Leif Boork är en hockeytränare av rang, som i början av 1980-talet ledde Djurgården till SM-guld och därefter blev förbundskapten för herrlandslaget, där han bland annat ledde laget till final i Canada Cup. När han för ett år sedan blev assisterande tränare för Damkronorna var det första gången han gick från herridrott till damidrott.

– Det som inspirerade mig var den passion, det intresse och de drivkrafterna som jag mötte hos hockeytjejerna. Jag blev positivt överraskad, ishockeyn är ju mitt stora intresse, skillnaden är i grunden inte så stor vad gäller målsättning, svarar han på frågan om hur han upplever skillnader mellan herr- och damidrott, och fortsätter:

– Men killarna är ju heltidsanställda på toppnivå och behöver inte alls fundera på sin ekonomiska situation. Det beror ju på att de har fler åskåkare, tv-sändningar och då blir förutsättningarna annorlunda. Vi måste försöka skaffa förtroende, intresse och mandat inom damhockeyn och hitta sponsorer hittar som vill satsa, säger han.