Att hösten gjort entré märks inte bara på termometern, det räcker med att slå på Tv:n för att se att klimatet hårdnat. TV4:s storsatsning inför hösten, Leifs Restaurang, skulle gå ut på att ge arbetslösa en ny chans i livet. Så långt lät det bra. Men redan i trailern sattes den misstänkliggörande och stigmatiserande ton som kom att dominera de kommande avsnitten. På bild dyker en bufflig Leif upp med armarna i kors och säger med en fast ton att “det är en mänsklig rättighet att göra rätt för sig”.
"Äsch, lägg av det kallas underhållning!", kanske någon där hemma som läser detta tycker. Absolut, underhållning för dig som kan fira en fulltecknad kalender med en AW på närmaste hotellbar. Jobbigt för dig som inte har någon anledning att skåla för att ännu ett plikttroget pass är över. Hånfullt för dig som inte har möjlighet att mäta ditt värde efter prestation, förolämpande för dig som aldrig får chansen att "göra rätt för sig".
Tittar man på det här programmet med ett förstoringsglas ser man många sprickor och problem. Men det största problemet är att det ger en väldigt skev och onyanserad bild av hur det är att vara arbetslös. Det är sorgligt att bevittna hur TV4 genom en cynisk ”det här ger höga siffror-kalkyl", handplockat de mest ineffektiva och slarviga personerna som går att hitta. En av de stökigaste personerna ”råkar” vara en ung svart man som inte kan skilja mellan förrätt och huvudrätt. En annan originell karaktär som inte gör något annat än att skratta och ta livet med en klackspark ”råkar” vara från Honduras. Strulpellen Mikael kan inte klockan och kommer därför aldrig i tid, tallrikar går sönder och glas går i kras. De flesta i serien utmålas som elefanter i en porslinsbutik. Kaptenen över skeppet och den moraliskt överlägsna karaktären i programmet "råkar" gestaltas av en vit, blond kvinna i stram frisyr som i likhet med tant Prusseluskan har som uppgift att dirigera och fostra ett gäng arbetslösa pippiungar.
Det här programmet gör mer skada än nytta och infriar mer fördomar än slår hål på dem. Under en hel säsong har den här serien iscensatt bilden av den knepiga slappa, oansvariga och arbetslösa individen. Den har också subtilt aktiverat förutfattade meningar om klass, kön och etnicitet. Bilden av struliga arbetarklassmän som saknar bordskick och behöver tämjas av en ljus madonnalik kvinna kunde inte vara mer okritiskt framträdande.
Den psykiska ohälsan bland unga och arbetslösa ökar dramatiskt i detta land. Tuffare arbetsmarknad, hårdnande utbildningskrav och växande klyftor är förklaringen, menar ledande forskare. Runt om i detta avlånga land finns det massor av unga, arbetsföra, hungriga själar med olika etniska bakgrunder som längtar efter att få vakna upp till ett fullspäckat schema, en tid att passa och arbetskollegor att luncha med. Nu när höstmörkret faller över oss behövs det fler hoppfulla ljuslyktor än någonsin, inte fler program som blåser omkull dem.
