I måndags samlades Feministiskt initiativs toppkandidater till EU och riksdag för att lansera EU-valskampanjen, men också sin satsning inför riksdagsvalet för att feminister ska #taplats. Gemensamt för båda kampanjerna är parollen: ”Ut med rasisterna, in med feministerna”. Feministiskt Perspektiv passade på att ställa några frågor till Margaret Gärding, partiets andranamn i EU-valet.
Gudrun Schyman var på plats och presenterade de tre kandidaterna som står främst på Fi:s EU-lista på Mynttorget utanför riksdagen i Stockholm. Soraya Post publicerade Feministiskt Perspektiv en stor intervju med när kandidaterna utsågs. Stina Svensson har varit med sedan Fi startes 2005 och bland annat varit drivande i ekonomiska frågor. Hon talade om sitt engagemang för hbtq-frågor, om risken att utsättas för våld och hot, och att det är ett säkerhetspolitiskt misslyckande för samhället när hbtq-personer och kvinnor i sin vardag tvingas formulera strategier mot hot och våld.
Margaret Gärding lyfte mäns våld mot kvinnor som ett av Europas största säkerhetspolitiska problem. Hon talade också om hur fattigdomen som breder ut sig i Europa angår alla och måste mötas med ett samlat grepp, samt hur EU måste hitta värdiga samarbetsformer även med länderna utanför unionen i stället för att befästa murar mot omvärlden. Precis som flera av Feministiskt initiativs (Fi) kandidater går Margaret Gärding i och med EU-valet från att vara aktivist till politiker.
Vad vill du göra i EU-parlamentet?
– För mig är det viktigaste att arbeta mot rasism och alla former av diskriminering. Det är jätteviktigt att vi är tydliga med det och att vi tar ställning, för det är ett problem som blir allt svårare. Jag har en afrosvensk bakgrund. Tillsammans med romer är vi den grupp som drabbas värst av diskriminering, och förutom den strukturella rasismen börjar vi få mer och mer hatbrott. Det syns i Brås (Brottsförebyggande rådets, red anm) undersökningar. Jag har undvikit politik förut, för jag har behövt friheten som aktivist, men den här gången kändes det rätt.
Vad är det som skiljer Fis politik när det gäller rasism jämfört med andras?
– Jag tycker inte att de andra partierna är tydliga nog. De är inte konkreta nog i vad som behöver göras, och för mig, det som känns viktigt med Fi är att förhållningssättet till medmänniskor genomsyrar hela partiet. Vi ska jobba både med den knutna näven – vi tar fajten om det behövs, vi tar konfrontation om det behövs – men vi ska också jobba med allianser, och vi ska jobba med hjärtat, med kärlek och respekt för varandra.
Det finns debattörer som anser att Fi får för lite kritiska frågor, håller du med om det?
– Nej, min upplevelse den senaste månaden är att vi utsätts för ganska hård kritik. På sociala medier är det ganska tydligt, och jag har funderat över vad det här handlar om. Jag tror att det delvis är att vi blir starkare. Att folk tar oss mer på allvar, så det är lite av en utmaning. Samtidigt är det bra för oss. Då tvingas vi finslipa våra argument, och vad vi egentligen står för. Jag tycker det är bra, bara man inte känner sig trängd och otrygg, att vi måste ändå växa i motgången när vi får den.
Vad är skillnaden för dig, när du pratar om de här sakerna som aktivist och som politiker?
– Det är en svår balansgång för mig. Jag bestämde mig ganska tidigt för att ska jag klara av det här måste jag vara sann mot mig själv som aktivist, men även som aktivist – du vet, jag är sydafrikan – så är jag mycket öppen för försoning, för dialog, vi måste komma överens ändå. Jag kan känna att det är mera min aktivism som definierar mig som politiker. Sedan jobbar jag med att bli politiker, du förstår… man måste vara lite finare i kanten…
Här brister Margaret Gärding ut i skratt, men fortsätter sedan allvarligare:
– Det har jag med mig från Sydafrika när det gäller rasismen är att vi tar in aktivismen, men vi ska aldrig omvandla den till hat, utan till en styrka och vi ska blicka framåt. Med allt elände – ”the world is a wonderful place” – så finns det många fantastiska människor, och det som driver mig mycket är hoppet, vi måste våga tro, och vi måste fortsätta kämpa.
Du talade om murarna runt EU. Vid varje flyktingtragedi pratar politiker om att ”det här måste bli vändpunkten”. Vad krävs för en förändring?
– Det stämmer att det här händer gång på gång, och när det händer blir det mycket aktivitet. Sedan händer samma sak igen. Det är något i grunden vi måste förändra i vårt förhållningssätt och i hur vi agerar. Och det jag ser är en stor styrka i civilsamhället. Som politiker vill jag lyssna på det civila samhället, lyssna på vilka lösningar de har sett och hur vi kan omsätta det till politik och ge de drabbade en röst, för det är så förändringar har skett – genom att de som är drabbade, som äger problemet ges utrymme, antingen det handlar om flyktigar eller misshandlade kvinnor.
– Vi kan inte säga till folk ”så här ska det vara”, utan det är genom samarbete vi bygger relevanta lösningar, värdiga lösningar, där vi inte mästrar folk. Det känns jätteviktigt för mig. Jag är urtrött på folk som tror sig ha lösningar på allas problem. Det är den som äger problemet som har den viktigaste delen av lösningen. Sedan kan de behöva stöd och att vi skapar strukturerna som gör lösningarna möjliga.
Åter till kritiken, var ska pengarna tas. Ni pratar inte mycket om kronor och ören…
– Vi pratar inte mycket om kronor och ören, men vi pratar om att vi ska hitta lösningar tillsammans i den kontext som finns. För vi vill sätta dagordningen, vi vill prioritera. Alla partier gör så, från höger till vänster. Man har sin ideologi och sedan hittar man pengar för att genomföra den, genom att skaka om i statskassan. Så vi tänker göra samma sak. Det är så enkelt. Vi vill skaka om. Och sedan kan jag uppleva att den där kritiken är lite för att mästra oss, ungefär ”Lilla vän, har du tänkt?”.
Margaret Gärdings svar blir då: ”Ja, men har du tänkt? Du skapar pengar för det du vill – det kan vi med.”
Hur ser dina dagar ut nu fram till valet den 25 maj?
– Jag håller på att doktorera, men jag har tagit ledigt i tre månader sedan i mars. Jag har rest kors och tvärs, på homepartys och föreläsningar och pratat och försökt att mobilisera invandrargrupper som i vanliga fall kanske inte röstar. Helt klart pratar jag om Fi, men det viktigaste är att folk röstar, och att vi är med i den här demokratiska processen. Så jag satsar på det, fram till slutet av maj. Sedan får jag se vad som händer. Jag har gett tre månader intensivt för har jag fått det här förtroendet måste jag förvalta det, både för Fi och för de som vi kämpar för.
Margaret Gärding vill också lyfta fram de som jobbar bakom kulisserna för att Fi ska synas och höras:
– Jag har mött så mycket kärlek. Jag har pratat om Fi:s politik men också mina egna erfarenheter. Som politiker vill jag att folk ska veta vem jag är och vad som inspirerar mig. Hittills har jag bara mött stöd, både från män och kvinnor. Det känns otroligt bra. Inom Fi har vi en administrativ supportstab som jobbar frivilligt och gör ett fantastiskt jobb och när jag varit ute och fått sådan feedback skulle jag vilja förmedla det tillbaka till dem. Det är vi som får det här, medan de är bakom kulisserna och gör ett fantastiskt jobb.
