Maria Borgström har nyligen kommit tillbaka från Kiev dit hon åkte för att bilda sig en egen uppfattning om läget.

– Det människorna gjort i Kiev, jag skulle vilja jämföra det med ”Jasminrevolutionen” i Tunisien. Redan då det begav sig i Tunisien, Egypten och Libyen gick vår utrikesminister ut och sa att det viktiga är stabilitet och såg inte de bakomliggande orsakerna. Nu ser vi samma sak hända en gång till.

Ett internt skämt som berättas om demonstranterna är att den som ser en person med trasiga kläder som kastar brinnande bildäck kan räkna med att hen pratar minst tre språk och har minst två avslutade högskoleutbildningar. Liknande skämt som kunde höras Tunisien eller Egypten.

När det gäller utvecklingen i Ukraina betonar Maria Borgström vikten av att vara medveten om händelseförloppet som ledde fram till den folkliga resningen mot det politiska systemet. Ett förlopp där EU gjorde avkall på antidiskriminering på arbetsmarknaden vid signering av associationsavtalet, gjort det svårare för vanliga människor i Ukraina att komma till unionens länder och underlättat handel som endast gynnar en mycket begränsad del av befolkningen. Det var när den nu avsatte presidenten Viktor Janukovytj beslöt att inte underteckna avtalet som de folkliga protesterna tog fart.

Utbredd nationalism

Efter att ha träffat många feminister och andra aktivister och medborgare i Kiev kan Maria Borgström konstatera att det både finns de som fortfarande är hoppfulla och lite uppgivna.

– De flesta upplevde att under Maidan-protesterna stod alla enade mot det vertikala politiska systemet i landet. De kritiserade inte bara styrande politiker utan hela det politiska systemet. En del är oroade över utvecklingen och hur det ska bli framöver. Många uttryckte att det på sätt och vis är nu revolutionen börjar. Att den rent fysiska revolutionen, att stå på gatan kasta sten, inte var den viktiga revolutionen, som i stället handlar både om att bygga upp politiska partier som är välorganiserade och en statsapparat som fungerar på ett demokratiskt sätt. Där en del är hoppfulla finns det andra som inte är så hoppfulla.

Efter massakern på Maidan-torget 18-20 februari har människor börjat tala om en värdighetsrevolution, eftersom medborgarnas rättigheter blev kränkta och den centrala frågan är fortfarande intern demokrati i landet. Maria Borgström mötte också en påtagligt utbredd nationalism.

– Folk pratar varmt för nationalismen och även ur ett feministiskt perspektiv finns en förståelse för nationalism, eller patriotism som en del kallar det, men de sa att det mest handlar om att kunna organisera sig själva, stå självständiga som land och inte vara utelämnade åt oheliga allianser med andra länder som kommer och utnyttjar människorna.

Djupare analyser krävs

Genom sina överenskommelser med övergångsregeringen har EU legitimerat denna, menar Maria Borgström. EU:s agerande i Ukraina har inte respekterat befolkningens önskemål om demokratisering, enligt Borgström utan snarare bidragit till den internpolitiska krisen i landet.

I vetskapen om att EU inte kommer att lätta på gränskontroller för människor eller ställa krav på Ukraina om demokratisering har det varit lätt för Ryssland att utnyttja läget i egna syften, anser Maria Borgström. Och medan EU nu inför fullbordat faktum försöker sätta press på Ryssland och fortsätta stödja den allt mindre populära övergångsregeringen i Kiev, har denna förlorat både makten i Krim och kontrollen över städerna Luhansk och Donetsk i den östra delen av landet.

– Folk är upplysta och vet att det politiska systemet i landet är fel. Ändå agerar man inom svensk politik som om det handlade om en mellanstatlig konflikt mellan Ryssland och Ukraina, fast Ryssland snarast passar på medan Ukrainas gard är nere, säger Maria Borgström.

Samtidigt poängterar hon att djupare analyser behöver göras och att hon naturligtvis inte har sett allt under sitt korta besök.

– Det är viktigt att inse att vi behöver mer kunskap i stället för att utnyttja människors situation för att stärka den egna position i politiken, särskilt nu när det är valkampanj.

– Beslutsfattare har alltid möjlighet att ta reda på fakta. Jag tycker inte det verkar som att man har gjort det. Det är fler än Folkpartiet och regeringen som säger att det som händer nu är ett bevis för att ”vår politik” är den riktiga. Många väljer att studera världen utifrån sitt partiprogram, inte att studera världen och anpassa sin politik därefter, säger Borgström.

Fler vapen ingen lösning

Hon framhåller att politikerna varken kan förlita sig på medier för att få verkligheten beskriven, eller klandra medierna för det propagandakrig som förs av parter i konflikten. Samtidigt vet hon genom samarbetet med andra feministiska partier i Europa att det finns saker som inte går att prata om via nätet eller per telefon.

– Min slutsats är att Sverige och EU i samarbetet, inte bara med Ukraina utan även med andra länder, måste fortsätta hålla i minnet att det vi ser nu i konflikter inte är de traditionella mellanstatliga konflikterna nation mot nation med militära medel, utan handlar främst om olika ideologiska motsättningar och att i länder med väldigt hierarkiska odemokratiska system så gör människor revolt.

– Lösningen kan inte vara att länderna köper på sig fler vapen eller att vi nu förbättrar vårt militära försvar.

Istället menar Maria Borgström att EU i sin roll som samtalsparter och förhandlingspart alltid måste trycka på grundläggande mänskliga rättigheter och de mellanmänskliga värderingarna i sina avtal.

– Då handlar det också om kvinnors deltagande i förhandlingar, som vi har en handlingsplan för genom FN:s resolution 1325. Huvudsaken är att vi visar i förhandlingar att vi är beredda att fortsatt ställa de här kraven.

UPPDATERING: Sedan artikeln skrevs har ytterligare över 30 personer dödats i den sydukrainska hamnstaden Odessa, i samband med en demonstration.