En delseger som väcker hopp om rättvisa, där en kvinna från ursprungsbefolkningen vunnit en Davids kamp mot Goliat. Så beskriver Carmen Blanco Valer beskedet från domstolen i Cajamarca om att Máxima Acuña och hennes familj frias från falska anklagelser med anledning av en strid om mark och vatten. Men kampen är ändå inte över.
I Cajamarca, en provns i norra Peru, pågar sedan mitten av 2000-talet olika konflikter mellan lokalbefolkningen och gruvnäringen. Området som förr levde främst på jordbruk och boskapsskötsel för mjölkproduktion har påverkats stark av mineraljakten som både här och i övriga Peru tycks vara gränslös. Till exempel täcks 95 procent av Hualgayocprovinsens yta av exploateringstillstand och även provinserna Cajamarca, Bambamarca och Celendin är prospekterade och lever med överhängande exploateringshot.
Därför har det folkliga motståndet mot gruvexploatering och till vattnets försvar i Cajamarca-provinsen vuxit sig starkt. I dag har redan många provinser stora vattenförsörjningsproblem och mycket av det vatten som finns är förorenat med tungmetaller. I denna kamp till vattnets försvar har kvinnorna utmärkt sig för sitt engagemang och mod. Tillsammans med männen har de till exempel dag och natt vaktat de gruvhotade lagunerna 4 000 meter över havet och inte backat när polis och företagens vaktstyrkor angripit den. Trots att konfrontationerna ibland lett till dödsfall, som 2012 då fem miljöaktivister dödades av polisen i ännu ouppklarade fall.
Bland de kvinnor som spjärnar mot gruvintrånget har särskilt en utmärkt sig för sitt mod. Det handlar om Màxima Acuña som sedan 1994 bor på en tomt nära lagunerna. Två år efter köpte Företaget Minas Conga en stor angränsande areal som de sedan sålde till företaget Yanacocha.
Brist på bevis
I maj 2011 gjorde poliser och företagets anställda intrång på Màxima Acuñas mark, förstorde det enkla huset och tvingade bort familjen bort med vald. Familjen flyttade tillbaka och gjorde en polisanmälan som av oförklarliga skäl arkiverades utan åtgärd. I augusti 2011 kom både vakter och polisens specialstyrkor, förstörde huset och beslagtog deras enkla möbler och husgeråd. Men Acuña och hennes familj stannade vid ruinerna och började bygga hus med stenar igen. Några dagar senare kom gruvbolaget med en grävmaskin for jämna marken där huset funnits. Det var då tonårsdottern Gilda Chaupe i sin desperation ställde sig framför maskinen varpå hon mejades ner och svimmade. Inför åsynen av denna scen sprang Màxima Acuña mot poliserna och blev även hon nerslagen.
Dagen efter anmälde polisen Maxima Acuña och hennes familj för ”angrepp mot polisen” och en åklagare kallades till platsen. Förutom polisens anmälan fanns inte några som helst bevis på skador hos poliserna. Trots detta fälldes Acuña och hennes familj av Celendins lokala domare. Màxima Acuña advokat överklagade till domstolen i Cajamarca som förklarade den tidigare domen ogiltig på grund av brist på bevis. Trots detta reste Celendins domstol fallet igen och Acuña och familjen dömdes ”överfall” och ”olagligt intrång” på företaget Yanacochas marker till cirka tre års fängelse, böter samt vräkning. Efter en ny överklagan stod Maxima och de vuxna i familjen på nytt inför rätta den 1 december i år. Domarna meddelade då att domstolsutfallet skulle tillkännages den 17 december.
Under tiden som detta pågått har Màxima Acuña blivit symbol for kvinnokamp. Särskilt for landsbygdskvinnornas kamp mot transnationella företag. Denna 48-åriga kvinna, knappt 1,48 meter lång, analfabet men desto mer medveten om vattnets betydelse for livets fortbestånd dök upp på affischer, knappar, t-shirt, och så vidare. Men framför allt i folks medvetande beträffande vilka mänskliga rättigheter gruvnäringen i maskopi med regeringar och korrupta domare är beredda att kränka for att öka sina vinster.
Men Màxima Acuña blev symbol, inte bara för miljökamp utan även, och kanske särskilt, i olika delar av den feministiska rörelsen. Till exempel genomförde feminister olika aktioner till stöd för Acuña utanför domstolarna och under feministiska evenemang. Särskilt aktiv var den lokalgruppen för ”Marcha Mundial de Mujeres” (Värlskvinnomarschen), ett internationellt kvinnonätverk som är särskilt starkt i Syd och anser att feminismen måste gå hand i hand med övrig folklig, antikapitalistisk kamp.
Gruvföretaget överklagar
Även i Sverige lyftes Maximas fall av olika solidaritetsaktörer, nu senast av fyra peruanska kvinnor som lanserade Facebookkampanjen ”Vi är alla Màxima”. Denna lyckades samla hundratals solidariska porträtt av bland andra feministiska aktivister, miljö- och solidaritetsaktivister, folkögskoledeltagare, författare, opinionsbildare samt valkandidater från alla partier utom allianspartierna och SD. Ett album med dessa porträtt trycktes upp och overlämnades tillsammans med ett brev från Urbergsgruppen, Latinamerikagrupperna, med flera, till den peruanska ambassaden i Stockholm. Men även kämparna i Cajamarca och Màxima Acuña fick albumet med svenska porträtt genom två av kampanjens initiativtagare bosatta i Sverige under deras besök i Cajamarca.
Igår, den 17 december, väntade Màxima Acuña och hennes familj och advokat nervöst på domstolsutfallet. Utanför domstolen fanns feminister och miljöaktivister som sjöng sig hesa ända fram tills de anklagade samt advokaten, Mirtha Sanchez, kom ut och meddelade att Màxima Acuña vunnit över Goliat! Det vill säga att familjen Acuña Chaupe friats fran anklagelserna.
Men trots att denna delseger väcker hopp om rättvisa, kan vare sig Màxima Acuña eller övriga miljökampar i Cajamarca slå sig till ro. Företaget Yanacocha tänker överklaga till högsta domstolen. Dessutom kvarstår det stora slaget, nämligen slaget om gruvprojektet Conga i sin helhet, som om det förverkligas skulle bli det största gruvkomplexet i Latinamerika.
Men låt oss ändå glädjas en stund över en liten men stor kvinnas, och solidaritetens, seger över storkapitalet!
.
