I Ack Sverige, du sköna(Karneval Förlag) skildrar Elisabeth Ohlson Wallin genom klassiska dokumentära fotografier det Sverige hon ser år 2014.

Redan av omslaget att döma förstår man att dessa inte bara är enkla fotografier, utan starka politiska budskap. På omslagsfotot syns det klassiskt idylliska svenska landskapet, med grön skog och små röda stugor, framför vilka det står beslöjade muslimska kvinnor och barn som fotograferar två påfåglar. Först tolkar jag bilden som ett skapande av den muslimska kvinnan som subjekt i det svenska samhället, där hon annars så ofta avhumaniseras och reduceras till ett förtryckt objekt. Sedan undrar jag om påfåglarna – som inte hör hemma i den svenska naturen – är ett signalement för beslöjade muslimska kvinnors icke-tillhörighet i Sverige. Som vore att varken muslimerna eller påfåglarna platsar bland sommartorp och granar. Och om det är ett sådant signalement, vems är budskapet?

Bilderna talar

Varje fotografi är genomtänkt och aldrig har uttrycket ”en bild säger mer än tusen ord” passat bättre. Bilderna talar, de berättar historier tillhörande de vars historier vi sällan får ta del av. De skapar subjekt av människorna bakom kulisserna. De skriker om orättvisor och sanningar som inte ingår i den svenska självbilden. Genomgående i boken är skildringen av det marginaliserade prekariatet, bokstavligen talat ”det nya svarta”.

Med en smärtsamt rå nakenhet visar Ohlsson Wallin klassamhällets rasistiska prägel, hur arbetarklassen och människor utanför den etablerade arbetsmarknaden har en sak gemensamt, att de är rasifierade. Den nu mer än någonsin tydliga svenska rasismen, här i sitt allra tydligaste. Bilderna som fångat maktens och elitens människor visar uttryckligen den vita överklassen och bristen på representation bland dem och våra politiska ledare. Bilden av sverigedemokrater som affischerar väggar inför Jimmie Åkessons tal i Almedalen. Bilden av en nazistisk demonstration på Mynttorget – där Ohlsson Wallin valt att lämna de röda blixtögonen oredigerade. Bilden av en antirasistisk demonstration, där polisen spärrat av området och bevakar demonstranterna. Bilden av utanförskapet, fyra rasifierade män bakom en låg stenmur, vända mot en pågående demonstration som syns i bakgrunden.

Kungsgatan i Stockholm.

Jag väljer att tolka det som ett försök att synliggöra rasismen som våra politiker förnekar eller ställer sig blinda inför, men jag kan inte låta bli att undra varför Ohlsson Wallin inte alls har vägt upp med en positiv bild av den rasifierade svenska befolkningen. Alla har inte samma bild och förståelse av Sverige som jag har i egenskap av rasifierad person med arbetarklasserfarenheter. Mina fördomar säger mig att den genomsnittliga betraktarens subjektiva tolkning likväl kan vara motsatt min egen. För att dra det till sin spets tänker jag att bilden av den rasifierade arbetaren av någon med rasistiska fördomar kan bekräfta föreställningen om den vita svenskens ”överlägsenhet”.

Konsumtion och fattigdom

Ohlsson Wallin fångar också konsumtionssamhällets ohållbarhet, i fotografier som skamlöst visar oss vårt avfall – bilden av den nedskräpade skogen och välta shoppingvagnen, bilden av översvämmade sopcontainrar. Bilder som blir än mer smärtsamma att betrakta när de finns i samma bok som skildrar fattigdomen. Pensionären som letar i offentliga papperskorgar, kvinnan som tigger småpengar av en som inte vill se henne. Den hemlösa personen på Östermalm på bilden där två till synes välbärgade vita män står knappt en meter ifrån och konverserar som om det vore sol och blå himmel.

Ohlsson Wallin räds inte det obekväma – och obekvämt är det sannerligen, slag efter slag mot hjärtat att se det Sverige som hyllats för sin välfärd och öppenhet för vad det faktiskt är. Ett rasistiskt och verklighetsfrånvänt samhälle präglat av extrema klassklyftor. Ett Sverige med stora grupper marginaliserade medborgare vilka aldrig själva får komma till tals eller synas mer än i negativ dager. Romer, muslimer, samer, sjuka, hemlösa, unga. Ett utslaget Sverige, ett inhumant Sverige, ett land vars orättvisa maktstrukturer spyr galla över dess befolkning.

Bilderna är ur Elisabeth Ohlson Wallins bok Ack Sverige, du sköna.