I mediebranschen finns mansdominansen kvar både när det gäller vilka som arbetar i medierna och vilka som syns i medieutbudet. Men det finns bra exempel på steg mot jämställdhet som beskrivs i antologin Making Change från Nordicom som lanserades i början av december. Och det kan vara förvånansvärt lätt att förändra, enligt Maria Edström, forskare och redaktör.
Boken är en samling av praktiska exempel och jämförande data från de olika medieområdena film, journalistik, reklam och dataspel. Kapitlen skrivs av representanter från akademin, civilsamhället, aktivismen och industrin. Redaktörer är Maria Edström och Ragnhild Mølster.
– Vi har samlat information om hur jämställdheten ser ut i olika delar av medierna. Det har varit svårt att få fram bra, jämförbar data då till exempel den nordiska dataspelsbranschen inte för könsuppdelad statistik, hittills har bara Sverige har gjort ett återkommande spelutvecklarindex, men där kan man inte se hur stor andel kvinnor det är i branschen, inte på vilka positioner kvinnor och män finns. En del är kortare texter där olika aktörer beskriver hur de skapat mer jämställda redaktioner/miljöer och jobbar med frågorna, berättar Maria Edström.
Vad var mest slående som kom fram under arbetet?
– Både hur lätt det egentligen är att förändra om en vill, men att en samtidigt är så rädd för den förändringen. Genom att peka på exempel visar antologin att det finns jättemånga bra rutiner. Jämställdhet ska arbetas för på flera nivåer, med både självreglering hos enskilda organisationer och reglering från staten, det ena behöver inte utesluta det andra.
Hur kommer det sig att politikerna inte samlar in statistik kontinuerligt om avsikten är att uppnå jämställdhetsmålen?
– Medierna är negligerade i politiken. Det är tjugo år sedan kvinnokonferensen 1995 och Pekingplattformen där det bestämdes att kvinnor och medier skulle bli ett eget område men vad jag kan se har få aktiva åtgärder genomförts. Risken är att politiker glömmer att yttrandefrihet och jämställdhet hänger ihop. EU har sagt att länder ska föra könsuppdelad statistik men då måste också resurser läggas på att någon ska utföra insamlandet.
Vilka borde läsa antologin och varför?
– Vi har gjort den lättläst så den kan användas i grundkurser på universitet. Men vi vill att den kommer ut i världen och därför lanserade vi den hos EU:s jämställdhetsinstitut EIGE i Vilnius. Det är roligt att lyfta fram bra exempel och den kan fungera som en mötesplats för de som jobbar för jämställdhet inom medier. Men även som medieanvändare är det intressant att läsa, och så vänder vi oss så klart till beslutsfattare.
Det är ett brett område att både undersöka medieorganisation och medieutbud, hur har ni gjort det greppbart?
– Texterna är korta och så finns illustrationer så att läsaren ska kunna visualisera och förstå mer. Den kan ses som en inspirationskatalog, sedan är det upp till folk att prata med varandra, ha seminarier och sådant för att få veta mer, det kan ses som lite matchmaking mellan olika aktörer.
