”För de flesta kan det säkert verka som att det blotta faktum att det finns en sanktionerad vård för transpersoner är bra nog, men det finns baksidor som få utöver de berörda känner till. En av dem är att vården vänder sig till transpersoner som passar in i tvåkönsmodellen, där en förväntas kunna identifiera sig som antingen kvinna eller man.” Det skriver Michelle Jangmyr som engagerat sig för Feministiskt initiativ i Stockholms landstingspolitik.
Den vård som Stockholms läns landsting erbjuder för transpersoner i dag är under all kritik. Det gäller både själva transvården och i allmänvården, där ens kropp och identitet riskerar att kränkas och ifrågasättas av vårdpersonal som saknar kompetens i frågan. Transpersoner har fått mer utrymme än någonsin inför valet 2014, men det är fortfarande för lite med tanke på vilka politiska åtgärder och insatser som krävs. Feministiskt initiativ vill arbeta för att skapa en reell förändring inom transvården.
För de flesta kan det säkert verka som att det blotta faktum att det finns en sanktionerad vård för transpersoner är bra nog, men det finns baksidor som få utöver de berörda känner till. En av dem är att vården vänder sig till transpersoner som passar in i tvåkönsmodellen, där en förväntas kunna identifiera sig som antingen kvinna eller man.
Det binära perspektivet på könsidentitet har transaktivister sedan länge betraktat som ett förlegat sätt att se på könsidentitet, men eftersom transpersoner själva sällan får komma till tals har sjukvårdens attityd förblivit i princip densamma. Tyvärr är allt inom vården som rör transpersoner ett komplext virrvarr av okunskap och osynliggörande. Det centrala problemet är både vården och och det sjukvårdspolitiska arbetet bortser från transpersoners kunskap om sina egna kroppar. En viktig del av den här problematiken är också att nyanlända inte har tillgång till varken trans eller allmänvården vilket innebär att en situation som redan är ovärdig blir ännu svårare att utstå som transperson. Något landstinget måste börja ansvar för.
För de transpersoner som har privilegiet att ha tillgång till allmänvården så är bemötandet ett allvarligt problem som landstingen måste ta itu med. I dag undviker transpersoner av olika skäl ofta att uppsöka vård, eftersom ett vanligt besök med en ond hals kan sluta med att ens kropp eller identitet kränks eller ifrågasätts på olika sätt eftersom det saknas qtbh-kompetens.
Bristen på adekvat transvård och det dåliga bemötandet är en återspegling av hur det är att leva som transperson i ett samhälle där å ena sida ens existens inte erkänns och å andra sidan en blir utsatt för hån, hot och våld. Kunskaperna måste öka, men det räcker inte med att skicka en vårdavdelning på en endagsutbildning. Det behövs både en bredare och fördjupad qtbh-kompetens hos vårdpersonal och den måste hela tiden underhållas och uppdateras för att mötet mellan transpersoner och vård ska fungera.
Feministiskt initiativ ska arbeta för en enhet som hanterar transvård och för att de ekonomiska resurserna ska öka i takt med antalet remisser. Kravet på diagnos för att vård ska ges måste bort och utgångspunkten måste vara behovet. Landstinget ska erbjuda transvård till människor utan att först behöva förklara dem som psykiskt sjuka.
Jag är en binär transtjej som har vänt mig till den transvård som Stockholms landsting erbjuder. Nu kandiderar jag till Stockholms landsting för att jag vill ägna hela min vakna tid åt att verka för reell förändring för alla transpersoner i Stockholm. Jag arbetar utifrån vilka vi är, vilka erfarenheter vi har och vilka olika åtgärder det kräver.
Glöm inte bort landstinget när du röstar, för många av oss handlar det om något så grundläggande som överlevnad.
