Vapenvilan verkar hålla, och jag kommer om några dagar bege mig tillbaka till mitt liv i Tel Aviv. Jag känner att samhället har förändrats under de senaste veckorna. Efter det här fruktansvärda kriget har jag ärrats av ”mitt eget” folk, jag är rädd för männen och det samhälle som anser att jag tillhör dem. De tänker och ger högljutt uttryck för att min kropp är deras. Min kropp har genom kriget blivit en symbol för ära, bestraffning, ett tröstande kärl, en sexuell belöning.

Kvinnors kroppar var ett av det här krigets slagfält och jag försöker fundera på att om min kropp kan användas som ett vapen hur jag då kan använda min egen kropp som ett verktyg för fred? Avraham B.Yehoshua, en av Israels mest berömda författare som tydligt tagit ställning för fred skrev häromveckan att kvinnor som vägrar föda barn är själviska och skadar det israeliska samhället. Min livmoder gjordes därmed till en symbol för militär tillväxt. Den traditionella modersrollen som uppfostrar starka pojkar och sänder iväg dem till armén för att de ska skydda henne och samhället: män skyddar och kvinnor blir skyddade.

Våldtäkt för nationen

Kvinnors kroppar har också i och med det här kriget blivit ett verktyg för bestraffning. Nyligen uppmärksammades det hur Dr.Mordechai Kidar från Bar Ilan-universitetet publicerat en studie som föreslår systematisk våldtäkt av systrar, fruar och mödrar till palestinska ”terrorister”, något som han menar är det enda ”dem” förstår – kvinnors kroppar blir till vapen för ”terroristbekämpning”. Än en gång görs kvinnors kroppar till medel för en nations renhet och ära.

Det är inte bara palestinska kvinnor som hotas av våldtäkt utan också judiska israeliska som inte följer den patriotiska normen. Nyligen började en liten högerextremistisk grupp, Lehava, som betyder ”flamma” men som också är en akronym för: ”förhindra assimilering i det heliga landet” att sälja rasistiska och sexistiska t-shirts på gatorna och vid de stora torgen i centrala Tel Aviv. Deras diskurs stöder våld och dödande av araber och alla andra icke-judar som tittar på, talar med, eller dristar sig till att ha ett förhållande med en av ”deras” judiska kvinnor.

Jag och andra judiska kvinnor har inte någon egen röst, något att säga till om hur vi vill leva våra liv enligt Lehava: även de hotar oss kvinnor med våldtäkt om vi inte bara dejtar ”helt igenom judiska män”. Det är skrämmande att bli så objektifierad, en egendom. Och det är än värre för icke-judiska personer, jag har så många vänner som inte är det, och jag räds å deras vägnar.

Denna grupp, Lehava, talar om nationens renhet, ras och religion. De har till och med en egen telefonlinje och en nätsida dit folk kan rapportera om judiska kvinnor, icke-judiska personer, framför allt araber men också flyktingar, med löftet om att de ska ”övertygas” att ändra sig. De lägger också upp bilder på judiska kvinnor som inte följer ”normala religiösa regler” liksom bilder på, och ibland adresser till, palestinska män som dejtar judiska kvinnor för att deras medlemmar ska kunna göra ”hembesök”.

Min kropp inte en belöning

Samtidigt har kvinnors kroppar i Israel blivit ett sätt att uppmuntra militären. Det manifesteras av att unga kvinnor lägger upp bilder på sina bara bröst och rumpor med budskapet att de älskar den israeliska armén, IDF. Fenomenet utvecklades till en nätsida som funkar som förmedling mellan stridande soldater på permission med kvinnor som förklarar sig villiga att se till att får ”en rolig stund”. Bilderna på kvinnorna saknar ansikte eller personliga karaktärsdrag, sidan finns bara kroppsdelar. Catherine MacKinnon, världskänd feminist och akademiker besökte häromveckan Israel, mitt under kriget, och höll ett föredrag om prostitution, och om hur våldtäkt används som ett vapen i krig. Hon menade den israeliska armén inte begår våldtäkter under krig, något som annars sker i de flesta konfliktområden. Men övergreppen, eller de sexuella tjänsterna, sker under frivilliga former av kvinnor som har indoktrinerats till att stödja militären – genom att bli sina egna hallickar erbjuder de sina sexuella tjänster i utbyte mot beskydd.

Kvinnor som är fredsaktivister har hotats att bli våldtagna och dödade som straff för att vi inte följer den korrekta patriotiska ordningen. Kvinnors kroppar i krig används av patriarkatet för att skapa, bestraffa, uppmuntra, och trösta män. Kvinnor stöder krigsinsatserna – med sina kroppar betalar de för beskydd och säkerhet.

För mig är säkerhet och fred äganderätten över min egen kropp, att föda eller inte föda barn enligt mina egna önskemål, att ha eller inte ha sex som jag själv väljer, min kropp är min. Den tillhör inte ”mina män”, den tillhör inte mitt land, och är inte en symbol för deras ära, framgång och framför allt inte en belöning. Min egen.

Fotnot: texten är översatt från engelska av Bella Frank.