Att det finns oroväckande fakta gällande hbt-kvinnors alkoholkonsumtion har tidigare studier visat. Nu lanserar RFSL en rapport som bekräftar denna bild och visar att hbt-kvinnor betydligt oftare är riskkonsumenter av alkohol än unga kvinnor i övriga befolkningen. Behov av särskilda insatser gentemot gruppen finns.
Forskning om hbt-kvinnors alkoholkonsumtion har de senaste 20 åren signalerat att hbt-kvinnor är en riskgrupp inom ett flertal hälsorelaterade områden. Bland annat visar Folkhälsoinstitutets (numera Folkhälsomyndigheten) undersökningar om hbt-personers levnadsvillkor en negativ trend. 2011-2013 fick RFSL bidrag från dåvarande Folkhälsoinstitutet (FHI). Syftet var att titta närmare på hbt-kvinnors alkoholkonsumtion. Den rapport RFSL nu släpper, ”Alkohol spelar roll – En studie i hbt-kvinnors alkoholbruk”, visar på ett flertal utmaningar.
– Risker relaterade till alkohol härrör inte från sexuell läggning i sig, utan är en följd av en rad kulturella och miljömässiga faktorer. Många av studiens informanter uppger att de dricker alkohol på grund av faktorer som kan härledas till så kallad minoritetsstress, säger Suzann Larsdotter, projektledare vid RFSL för projektet hbt-kvinnor och alkohol, i ett pressmeddelande.
Minoritetsstress är den psykosociala stress som hbt-personer upplever av att vara i minoritetsposition och inbegriper olika typer av stressfaktorer kopplade stigmatisering i heteronormativa- och/eller heterosexistiska samhällskontexter.
– Flera vittnar om att alkohol kan hjälpa för den som vill släppa hämningar och många använder alkohol för att lindra psykisk eller fysisk smärta. För många av informanterna underlättar alkohol i förhållande till ragg, flirt och annat kontakttagande på ett allmänt plan. Vidare kan alkohol spela en roll för att våga ha sex eller prova nya sexuella praktiker, säger Suzann Larsdotter vidare.
RFSL har vid ett flertal tillfällen påpekat att ingen myndighet eller nationell aktör axlar ansvaret för de särskilda utmaningar som finns inom hbt-gruppen när det gäller psykisk ohälsa, alkohol- och drogkonsumtion.
– FHI har i sina egna undersökningar om hbt-gruppens levnadsvillkor föreslagit ett flertal åtgärder för att förbättra gruppens folkhälsa. Tyvärr har inte detta fått någon synlig effekt på myndigheters agerande. Åtgärdsförslagen är heller inte synliga i de nationella styrdokument som rör alkohol- och drogprevention, eller i de bidrag som riktar sig mot frivilla organisationer, säger Christian Antoni Möllerop, vice förbundsordförande i RFSL.
– Hbt-personer hamnar mellan två stolar, och ingen axlar ansvaret för att åtgärda problemen. Det kan synas som att målgruppens behov av särskilda åtgärder förbises. Det är djupt problematiskt när kunskapsunderlaget entydigt pekar på vikten av särskilda insatser, avslutar Christian Antoni Möllerop.
