Deidre Palacios har varit pådrivande i protesterna mot den senaste avhysningen av EU-migranter i Stockholmskommunen Sollentuna. Hen är övertygad om att myndigheternas agerande strider mot Sveriges åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter och berättar att Amnesty håller på att utreda om det skett felaktigheter i olika beslut och vräkningar.
För tredje gången har en Stockholmskommun beslutat om en vräkning av EU-migranter, den här gången i Helenelund, som är en del av Sollentuna kommun. Du är en av de som protesterade på plats, varför?
– Det är viktigt att försvara mänskliga rättigheter och principen om allas lika värde. Därför var vi på plats och demonstrerade under vräkningen. Dessa människor har ingenstans att bo, de har inga resurser, och de har rättigheter som EU-medborgare som man inte får kränka på vilket sätt som helst. På grund av att de inte kan språket och inte har några resurser så kan de inte försvara sig i kontakten med myndigheter och polisen.
– Vi misstänker att det har skett felaktigheter i dessa beslut och att det därför är viktigt att utreda om dessa förfaranden verkligen går rätt till. Dessutom anser vi att det inte går att systematiskt genomföra vräkningar utan att ha utrett detta först därför har vi nu har vi kontaktat Amnesty som kommer att utreda olika fall av vräkningar och beslut i dessa frågor.
Ni försökte förhindra rivningen och fördröjde avhysningen i många timmar. Sedan blev alla polisanmälda för ohörsamhet mot ordningsmakten. Du anklagas även för att ha spelat trummor för högt. Nu ska polisen utreda de brotten. Hur ser du på anklagelserna?
– Jag tror att polisen, kronofogden och kommunfullmäktige i Stockholm och Sollentuna anser att de har gjort rätt, men jag tror inte att de hunnit tänka efter ordentligt och därför fattat felaktiga beslut, beslut som de när de tittar tillbaka på sitt liv kommer att känna ånger inför. Personligen är jag stolt över att vi stod upp för mänskliga rättigheter och alla människors lika värde, det är någonting som jag med stolhet kommer att kunna berätta för mina barnbarn. ”Så kämpade vi tillsammans vi ett bättre samhälle” kommer de att få höra.
– Angående att polisen grep mig och en annan person för att ha ”spelat trummor för högt” under vräkningen så ser jag det bara som ett sätt för dem att hantera sin egen skuld, jag ser inget logik bakom detta gripande. När man agerar på ett sätt som går emot mänskliga värderingar så sätter skuld och skamkänslorna igång och man gör vad som helst för att dämpa eller döva dessa, och det är precis vad polisen och kronofogden gör, dämpar sin skuld och skam genom att gripa oss istället för att känna efter och agera efter sina värderingar. Att våra folkvalda accepterar detta absurda beteende från polisen och kronofogden i denna fråga är oförklarligt.
– Dessutom är det ett otroligt slöseri med våra skattepengar att lägga ner resurser på att gripa ”slagverkare som spelar för högt för mänskliga rättigheter” när det finns riktiga brottslingar där ute som våldtäktsmän och liknande.
Sedan EU-migranternas bostäder rivits startade du också en insamling för att de ska få tak över huvudet igen. Vad kan du berätta om situationen för de här personerna i dag?
– Situationen är mycket svår och vi som är aktiva i denna fråga är mycket oroliga och hårt pressade. Vi har inga resurser och gång på gång får vi höra om familjer som blir vräkta, i natt är de cirka 20 personer som inte har någonstans att sova, igår natt var det en familj som hörde av sig när de satt utanför centralstationen i Stockholm och frös i flera timmar, det snöade och var mycket kallt. Hur kan man lägga på luren när man får ett sådant nödrop? Det går liksom inte.
– Jag tycker att det är dags att vi höjer våra röster och står upp för mänskliga rättigheter, opinion leder till förändring, tystnad leder oss ingenstans. En stor del av problematiken är att vi inte har resurser för att nå ut till allmänheten och informera om det som vi ser som övertramp från polisen och myndigheters sida. Det flesta vräkningar sker i tystnad och vid flera av dessa vräkningar anser vi att det har begåtts felaktigheter av polis och kronofogden. Det verkar som om man upprätthåller någon nolltolerans mot EU-migranter och dessutom genom olagliga medel. Allt pekar just nu på detta.
– Amnesty är som sagt kontaktade och utreder för närvarande om det skett felaktigheter i olika beslut och vräkningar. Frågan är om de avhysta i vissa fall utsatts för tvångsvräkningar och bland annat inte blivit informerade i förväg, inte haft möjligheten att ta hand om sina tillhörigheter och inte erbjudits tolkning eller ett tillfälligt alternativt boende. Detta är inte på något sätt okej och det är förvånansvärt att Stockholm och Sollentuna kommun accepterar polisens och kronfogdens behandling av dessa människor när de efterlever deras beslut. Just nu känner vi en otrolig maktlöshet inför polisens och kronofogdens agerande.
Du kandiderar för Feministiskt Initiativ (Fi) till kommun- och landstingsfullmäktige i Stockholm. Vilka möjligheter ser du att agera politiskt för att förhindra att EU-migranter hanteras på det här sättet – både på kort och lång sikt?
– Det finns stora möjligheter hitta politiska lösningar som inte kränker principen om alla människors lika värde. Vi har resurserna, vi har människor och föreningar som är aktiva i frågan, vi har stort stöd från allmänheten – ändå väljer politiker i kommunfullmäktige i Sollentuna och Stockholm att blunda för eventuella lösningar. Detta är en ansvarslös hållning som de kommer undan med för att vi inte reagerar.
– Vi som medborgare kräver ett agerande utifrån kunskap och mänskliga rättigheter och vi kräver att våra folkvalda behandlar dessa hemlösa på ett humant sätt. Som kandidat för Fi i kommun och landsting kommer jag att göra mitt yttersta för att i dialog med EU-migranter och aktivister jobba fram förslag till lösningar på kort och lång sikt som respekterar de mänskliga rättigheterna och som är möjliga att genomföra.
– I dagens samhälle får vi lära oss att grundläggande rättigheter är något man måste förtjäna genom att till exempel ha ett medborgarskap, genom att födas in i en välbärgad familj eller i en välbärgad del av världen, men detta stämmer inte. Mänskliga rättigheter är inget man måste förtjänar utan något som man föds med. Det är vårt ansvar som medmänniskor att se till att dessa rättigheter efterlevs, speciellt när det handlar om människor som är i en så utsatt position att de inte har resurser att se skydda sin egna rättigheter och behov.
