Mahshid Rasti har besökt rehabiliteringscentret för narkotikaberoende Mother Camp i Kabul. Hon träffar Leyla Heydari som är moderfiguren för Kabuls narkotika missbrukare trots att hon själv endast är 35 år gammal.
Afghanistan producerar cirka 90 procent av världens opium. Huvuddelen av skörden exporteras till utlandet. Av befolkningen på 31 miljoner uppges 200 000 vara narkotikaberoende. De flesta är män, men en del av dem är kvinnor och barn.
För Leyla Heydari, är frågan viktig. Hon har själv startat ett rehabiliteringscentret, ”Mother Camp”, för missbrukare i Kabul.
Leyla Heydari är 35 år, skild, poet, har studerat till filmregissör och gjort ett par filmer. Att arbeta med män i sådana situationer som ensam kvinna i Afghanistan, är ingen lätt uppgift.
Heydari sköter allt i verksamheten, både den ekonomiska och emotionella delen. För att finansiera centret, startade hon en restaurang med namnet Taj Beygom (kvinnans krona) i Kabul. Centret är ett hus som Leyla Heydari har hyrt och driver med den blygsamma inkomsten från restaurangen. Huset behöver renovering och inredning, men det finns inga pengar till det, säger hon. Det finns plats för 20-25 personer, men för det mesta bor nära 40 personer där.
Leyla Heydari kallas för mor.
– Det är ett tecken på respekt. De menar att ”du är trygg med mig, jag har gjort fel och jag har sårat många, men jag kommer inte att göra dig illa”. Det gör att jag känner mig trygg hos dem. De är mina barn oavsett hur gamla de är, säger Leyla Heydari.
– Maten är dyr, jag har inte råd med kött. Bröd är dyrt, så det får de bara en gång om dagen. Ris och bönor är det som vi har råd med, men ingen klagar över maten här. De vet hur kämpigt det är att få ihop till tre måltider för så många som 35 personer per dag, säger Leyla Heydari.
Pol–Sookhte (Den brända bron) heter hängstället för Kabuls narkomaner. Polisen har gjort många razzior för att få dem att flytta på sig, men de kommer tillbaka. Kanske för att de känner sig hemma på bron vars namn påminner dem om det som de har gjort, bränt alla broar bakom sig.
Gholamreza är 29 år, han är afghan men född i Iran. Han har varit missbrukare i cirka 15 år. Han arbetade som byggnadsarbetare, var gift och har barn. Han sålde narkotika i Iran och åkte in. Satt i fängelse i 8 år. Hans fru skilde sig.
– Sedan jag förlorade jobbet började jag med narkotika igen, gjorde vad som helst för att få pengar till droger. Jag gjorde inbrott, eller stal från andra, en missbrukare gör vad som helst för att få tag på pengar. Man har ingen heder kvar.
Hamid är 27 år, har varit narkoman i mer än 13 år och använt allt från heroin och crack till bensin och lim. Han har slutat och ta narkotika några gånger förut, men fick återfall. Han hoppas kunna klara att lägga av den här gången.
Ali är 50 år och har varit missbrukare i mer än 25 år. Han bodde i Iran när han blev missbrukare.
– Man blev väldigt illa behandlat i Iran, vi hade inga rättigheter och jag sökte tröst i narkotika, säger han.
Han har fru och barn, men har ingen kontakt med dem längre. Han har blivit inlagd i missbruksvård, men fått återfall många gånger. Han hoppas på att klara det den här gången och bli ”ren” för gott.