Sverige toppar i listan som mest jämställda land i EU. Samtidigt hör svenska kvinnor till de mest våldsutsatta i hela regionen. European Institute of Gender Equality (Eige) presenterade senast sitt jämställdhetsindex (GEI) 2013. Kriterierna som användes i den mätningen var arbete, pengar, hälsa, makt, tid och kunskap. Men i juni 2015 när den nya rapporten presenteras kommer också våld finns med som en indikator för jämställdhet.
Trots topplaceringen när det kommer till EU:s jämställdhetsindex (GEI) räknas Sverige bland de tre sämsta länderna när det kommer till mäns våld mot kvinnor. Det senare enligt FRA:s (European Agency for Fundamental Rights) rapport, baserad på djupintervjuer med kvinnor, som kom i år och som chockade många då det stod klart att var tredje europeisk kvinna utsatts för våld. I Sverige är våld av icke-partner exempelvis 51 procent jämfört med EU-snittet 43 procent. När det kommer till sexuella övergrepp är Sverige värst av alla med 81 procent där genomsnittet i Europa är 55 procent.
Just nu tittar Eige på FRA-rapporten och om den skulle kunna användas i kombination med den brottsstatistik som ska användas i nästa GEI, men det har inte fattats något beslut än.
– Vi blev förvånade när vi såg FRA-rapporten första gången, det var breaking news för oss. Vi har ingen konkret idé om varför siffrorna ser ut så. Det vi kan se är att de länder som är bra enligt GEI är de som har störst problem enligt FRA. Men vi har inte studerat eller analyserat FRA tillräckligt för att uttala oss. Kanske är det för att man vet mer om våld mot kvinnor i de länder som gör bra ifrån sig i indexet, säger Jesper Hansen som är kommunikationschef för Eige.
Varför använde ni inte våld som en indikator i Gender Equality Index?
– Vi hade problem med att hitta pålitlig statistik. Det vi gjorde var att säga att just nu finns ingen data. Men i nästa version som kommer i juni 2015 är det med, gender based violence (GBV). Den statistiken är en kombination av nationella register, säger Jesper Hansen.
Svårt med jämförbara data
Jesper Hansen säger att det problematiska med statistik är att den i olika länder förs på olika sätt. Det kan leda till att resultaten blir ojämförbara. Polisen kan registrera ”domestic violence” men kan ha olika definitioner vad det innebär utifrån land eller individuella föreställningar.
– Det är jätteproblematiskt, men Eige har diskuterat problemen. Vi förhåller oss till det genom att se till många olika rapporter och resultat för varje stat. Det ger mer kvalitet och vi har en metod när vi jämför alla olika siffror, säger Jesper Hansen.
Enligt Nationellt Centrum För Kvinnofrid är mäns våld mot kvinnor en av de vanligaste orsakerna till ohälsa hos kvinnor. Hur många som är utsatta, skriver NCK i sin kunskapsbank, är svårt att få en enhetlig uppfattning om.
”För att bedöma statistik är det viktigt att ha kunskap om hur en studie är gjord: vilka definitioner som används, vilken metod, vilket urval, hur frågorna har ställts, vad svarsfrekvensen är och vilken tidsperiod som avses. Det kan vara svårt för respondenten att svara på frågor om våldsutsatthet i en intervjusituation, och därför kan studiens upplägg ha stor betydelse för resultatet”, skriver Anna Berglund, enhetschef för Nationellt centrum för kvinnofrid som svarar på Feministiskt Perspektivs frågor via mail.
Vad gör att Sverige ligger bra till enligt GEI-statistiken men dåligt till enligt FRA-statistiken? Borde det inte bero på samma struktur?
”När det gäller FRA-studien ser vi att i de länder som ligger högt i jämställdhetsindex har kvinnorna också rapporterat högre våldsutsatthet. Det ser vi som ett tecken på att frågan har uppmärksammats mer i de länderna, och att jämställdhetsarbetet har hunnit längre. I mer jämställda länder är det mer tillåtet för kvinnorna att berätta om sin situation och det finns en större kunskap om vad våld är och beredvillighet att berätta om sina erfarenheter av våld. Det är svårt att göra jämförelser mellan länder på grund av kulturella skillnader, skillnader i lagstiftning och så vidare. Den stora fördelen med FRA-studien är att det blir möjligt att följa utvecklingen i respektive land över tid. Samtidigt är resultaten en viktig påminnelse om att det fortfarande finns mycket kvar att göra inom jämställdhetsområdet även i Sverige”, skriver Berglund.
Ökning svår att förklara
Enligt Anna Berglund är brottsstatistiken bara en del av sanningen. Få anmäler att de är utsatta för brott och det är svårt att jämföra mellan olika lände eftersom lagstiftningen skiljer sig åt. Orsakerna till att man inte anmäler är många och antalet anmälda fall ökar kan bero på en faktisk ökning av våldsbrotten eller på att fler väljer att anmäla vad de har utsatts för.
”Om man tar in våld som en aspekt, vore det mer intressant att väga in lagstiftningen i ett land och hur samhället möter problematiken. Det säger mer om ett samhälles syn på våldet.”
Jenny Westerstrand forskar om våld vid Uppsala universitet. Hon säger att själva mätningen av våld i Sverige är undervärderat. Det ligger mycket bakom hur våldsutsatthet ska mätas och värderas. Därför är det enligt Jenny Westerstrand viktigt att lyfta våldsutsatthet som kunskapsfält. Hon nämner kvinnoregistret som ett aktuellt exempel på vad som kan vara problematiskt kring att mäta våldsutsatthet. För registrering av våld kan missbrukas och kvinnoregistret är ett bevis på hur våldsutsatta kvinnor antas vara knäppa.
Skillnaderna mellan FRA och GEI kan ses på flera sätt. Dels håller Jenny Westerstrand med om att våldsrapportering är en fråga om jämställdhet i ett land och att siffrorna kan tyda på att våldet inte är lika stigmatiserat att prata om i exempelvis Sverige.
– Men det är också så att vi har mycket våld i Sverige och att vi har bestämt oss för att kvinnor får leva med det. Vi har bestämt att vi är jämställda i vårt samhälle och då passar inte våldet in i den bilden, säger Jenny Westerstrand.
Viktigt hur frågor ställs
När våldsutsatthet mäts finns det enligt Jenny Westerstrand otroligt mycket att tänka på. Hon nämner hur NCK i en studie ställt frågan om mannen som slår är någon kvinnan varit ihop med eller inte. En sån sak gör att det inte går att avgöra om kvinnan fortfarande är ihop med mannen i fråga. Slagen Dam från 2001 visade att tre av tio kvinnor från avslutade relationer svarat att de är utsatta för våld, men i pågående relationer uppgav sig endast en av tio som våldsutsatt.
– Det visar på ett mörkertal till följd av en normaliseringsprocess, försvar av egen man och det leder till en underrapportering. Därför missar man en viktigt aspekt om det inte går att skilja på om relationen är avslutade eller ej, säger Jenny Westerstrand.
Hon säger att förekomsten av sexuellt våld i Sverige är hög, att vi hyllar att tjejer och killar umgås men samtidigt inte har redskapen att hantera vilka friheter killar kan ta sig i sådana sammanhang. Det leder till att det finns ett stort mörkertal kring det sexuella våldet.
– Politiskt har frågan alltid varit kopplad till fysiskt våld, men kvinnorörelsen har också pratat sexuellt våld. Feministernas våldskunskap har tagit Sverige på sängen, motståndet har varit stort och man har pratat om att kvinnors våld mot män också existerar till exempel, men att lägga in det sexuella våldet i mätningar visar att våldet mot kvinnor blir av helt annat slag, säger Jenny Westerstrand.
