Förra helgen höll Miljöpartiet kongress. Partiets språkrör Gustav Fridolin utlovade där en feministisk regering och den största förändringen i valplattformen var att feminismen lyftes upp bland de högst prioriterade frågorna. Grön ungdom hade redan innan krävt detta. Statsvetaren Maria Jansson är inte förvånad:

– Att kraven på mer feminism har växt fram inom Grön ungdom under en längre tid är inte så konstigt. Det är en aktivistisk organisation och för många unga hör frågor om miljö, global fördelning och feminism ihop. Samtidigt är det klart att det inför en valrörelse som förutspås handla mycket om jämställdhet kombinerat med Fi:s framgångar i EU-valet så var det ett gynnsamt läge att föra fram den här typen av frågor under kongressen. SCB:s partisympatiökning visar också att Miljöpartiet och Moderaterna är de som i absoluta tal förlorar störst andel röster till ”övriga partier”, den grupp där Fi ingår. Liksom Fi så lockar MP också unga väljare och att lyfta feminismen i valplattformen och i profileringen av partiet inför valet, kan vara ett sätt att vinna dessa röster.

Miljöpartiets väljare är precis som Feministiskt initiativs främst unga, högutbildade, storstadsbor. Ändå har Miljöpartiet aldrig såsom vänstern varnat för att en röst på Fi skulle vara bortkastad, hur kommer det sig?

– Det är ju svårt att svara på, men några saker som kan spela in är dels att MP inte profilerar sig så hårt i striden om regeringsmakten, vilket delvis hör samman med att de, även om de uppfattas ha ”valt sida” inte har en lika hård höger-vänster-profilering som S och V. I just denna valrörelse så har nog också MP allt att vinna på att driva sin gröna politik och framstå som ett ”nyare” parti som inte riktigt fogar sig efter gängse normer. Dels kan man tänka att ett sådant resonemang snarare skulle få väljare som vacklar mellan Fi och MP att uppfatta MP som ogina och att det då skulle kunna skrämma bort väljare. Till skillnad från V och S, så slåss nog MP med Fi om väljare som snarare ser Fi som förnyare av politiken än som stadiga representanter för ett vänsteralternativ.

Vad beror Miljöpartiets framgång i EU-valet på och får vi se en upprepning i riksdagsvalet?

– Några faktorer som kan ha spelat in är att Isabella Lövin ger tydliga besked och framstår som pålitlig och rutinerad, men också med en tydlig politisk profil. Diskussionerna om djurhållningen och bilderna på hur svansar klipps på danska grisar har gjort många människor upprörda. Många människor är också genuint oroade för klimatförändringar och Miljöpartiet har etablerat sig som ett parti med tydliga förslag på det området.

SCBs partisympatiundersökning visar på ett stöd för MP med 8,5 procent i maj 2014. Det är en ökning jämfört med valet 2010 men en nedgång jämfört med partipreferenser mätta i november 2013. Samtidigt är det en lång valrörelse kvar.

– Om den unga och engagerade aktivism som utmärkt valåret hitintills står sig fram till september så kan det nog ge MP en skjuts uppåt även i riksdagsvalet. Många unga väljare uppfattar också MP som ett ”yngre” och mer flexibelt parti som står för förnyelse och förändring. Om man tittar på de övriga partiledarna så framstår också Åsa Romson och Gustav Fridolin som lite piggare alternativ till den äldre och lite stelare maskulinitet som övriga partiledare med undantag av Annie Lööf representerar. Å andra sidan kan valrörelsen också bjuda på överraskningar åt andra hållet.