I januari och februari i år släpptes två rapporter om mäns dödliga våld mot kvinnor. Det är för det första Socialstyrelsen som i januari publicerade den första haverirapporten någonsin som behandlar dödsfall i våld i nära relationer. Månaden efter, i februari, släpptes ytterligare en rapport, som kan ses som en reaktion på just Socialstyrelsens rapport. Skillnaden mellan de båda är att den första behandlar dödsfallen på generell basis medan Haverigruppens rapport genomförd av Tryggare Sverige specialgranskar varje enskilt dödsfall.

– Vår granskning är helt unik då vi tittar närmare på enskilda fall för att se vad som har gjorts bra och vad som har gjorts mindre bra. Från myndigheternas håll är man obekväm med att kritisera enskilda tjänstemän, vi menar att detta måste göras och vi gör det inte för att skuldbelägga utan för att lära oss av misstagen, säger Peter Strandell i Haverigruppen till tidningen Metro.

Svartsjuka eller separation

I Socialstyrelsens rapport behandlar man bland annat tio fall då kvinnor mördats av en partner eller före detta partner och två fall där mördaren varit en släkting till kvinnan. Man går dessutom igenom ett antal fall där barn har avlidit på grund av brott och våld. Rapporten konstaterar att den allra vanligaste orsaken till det dödliga våldet mot kvinnorna är svartsjuka eller att kvinnan vill separera. Det är också typiskt att det tidigare har förekommit våld mot den mördade kvinnan från gärningsmannen och att de sociala myndigheterna har känt till detta våld. Socialstyrelsen riktar därför kritik mot de sociala myndigheterna huvudsakligen eftersom man i många fall inte har uppmärksammat våldsutsattheten och utrett den ordentligt. De konstaterar också att våld och dödligt våld i nära relationer fortfarande betraktas som ”familjeangelägenheter”. Socialtjänstens utredare Lotta Nilsson konstaterar att socialtjänsten, trots att man känt till våldet, ofta inte uppmärksammat och utrett konsekvenserna.

– Istället har man fokuserat på kvinnas behov av försörjningsstöd eller hennes roll som mamma, säger hon.

Granskat varje enskilt fall

Socialstyrelsens rapport baserar sig på en generell kunskap av de tolv fallen. Och just på grund av det har Stiftelsen Tryggare Sverige tagit initiativ till en annan utredning som istället granskar varje enskilt fall från och med januari 2012.

Angela Beausang, ordförande i Roks, sitter med i Tryggare Sveriges expertgrupp som hittills har gjort sju granskningar, varav den första publicerades i förra veckan.

– Vi på Roks har i flera års tid krävt att man ska genomföra haverirapporter av varje enskilt fall och vi blev först väldigt nöjda när vi fick höra att Socialstyrelsen skulle genomföra en, säger hon.

När de sen förstod att Socialstyrelsen inte skulle redovisa varje enskilt fall för sig utan lägga samman resultatet, blev de besvikna och bestämde sig för att genomföra en egen granskning.

– Det finns flera poänger med att granska och redovisa fall per fall. En är att vi ser att det blir olika utfall på ”olika sorters” kvinnor. Vi hade ett fall med en kvinna med missbruksproblem, och hon fick sämre stöd. Vi kan se att om det inte är ”rätt kvinna”, med rätt omständigheter och bakgrund så kommer det vara svårare för henne att få stöd, säger Beausang.

Sällan som en blixt från klar himmel

Tryggare Sverige har hittills gjort sju granskningar av dödligt våld mot kvinnor i nära relationer, och har som mål att gå igenom varje enskilt fall löpande. Det första fallet, en kvinna som mördades av sin ex-sambo i Malmö i maj 2012, publicerades och presenterades i förra veckan. Redan i januari 2012 hade kvinnan gjort en polisanmälan mot mannen och under tiden för mordet skyddades kvinnan av kontaktförbud. Men ändå lyckades inte myndigheterna skydda kvinnan. Slutsatsen är att det innan mordet har funnits flera varningssignaler som det omgivande samhället och myndigheterna inte har reagerat tillräckligt kraftfullt på.

”Dödligt våld i nära relation kommer sällan som en blixt från klar himmel utan har i de flesta fall föregåtts av kontakter med polisen, psykiatrin eller andra myndigheter”, lyder det i rapporten.

– Vårt mål är att kunskap om mäns våld mot kvinnor ska ingå som obligatorisk kurs på alla yrkesutbildningar som kommer i kontakt med utsatta kvinnor, som polis, socialtjänst, läkare, psykolog osv, säger Angela Beausang.