I samtidens politiska tal är det vanligt att ställa det sekulära som motsats till det religiösa. Den sekulära sfären kopplas ihop med offentligheten eller det politiska livet, medan den religiösa sfären kopplas ihop med det privata. Den kanadensiska religionsvetaren Naomi Goldenberg, som besöker Sverige i helgen, föreslår att vi istället ser religion som spöklika existenser av förskjutna maktregimer eller som spår efter förgångna stater – som "vestigial states".
Naomi Goldenberg menar att Gud och religion inkorporeras i nya regimer genom att på en och samma gång avgränsas, begränsas och särbehandlas. Hon ställer sig kritisk till diskursen om ”världsreligioner” eftersom hon inte tror att den ”tar oss någonstans” och ser något ”absolutistiskt” i idén om universell religion. Att se religion som en sfär särskild från den politiska är handlingsförlamande, menar hon. Begreppet vestigial states utmanar olikheten som enligt henne felaktigt tillskrivs religion och politik genom att inte definiera religion med avseende på psykologiska, sociala eller andliga essenser. Istället vill hon fokusera gemensamma drag hos institutioner och kulturella fenomen som brukar klassificeras religion.
När en grupp blivit förskjuten ”inom en dominerande befolknings territorium” på grund av krig eller kolonisering blir ”religion” strategiskt användbart både för den svagaste och den mer dominerande gruppen för att upprätthålla sammanhållning. Religion som statsteknologi uppkommer alltså enligt Goldenberg som en kategori som benämner en försvagad politisk gemenskap som tillåts att fortsätta att existera under villkor som dikteras av en mäktigare stat.
Den centrala frågan är vilka områden för reglering som religion tillåts jurisdiktion över. Goldenberg citerar Max Webers definition av moderna stater utifrån de maktmedel som är specifika för dem: fysiskt våld. En stat är således, enligt Weber, en form av mänsklig gemenskap som (framgångsrikt) hävdar monopol i användningen av fysiskt våld i ett specifikt territorium inom vilket andra organisationer eller individer endast kan använda fysiskt våld i den mån staten tillåter dem.
Goldenberg observerar att religiösa grupper som utövar fysiskt våld i religioners namn upphör att uppbära statens skydd för ”religioner” och blir klassificerade som politiska fiender eller fiender till det politiska systemet: som ”terrorister” eller ”militanta”. Islam håller på att tvingas in i religionskategorin, dvs. bli en vestigial state, även om den verkar ”icke-vestigialt” i andra delar av världen.
Religionskategorin blev viktig för Goldenberg i relation till fältet kvinnor och religion. Hon berättar att hon upplevde att fältet kommit att stagnera och hon började tänka att om religion började diskuteras som politisk verklighet snarare än som något annat skulle det bli möjligt att göra framsteg och konsolidera de framgångar som kvinnor gjort ”på vissa platser”.
Hon menar att stater erkänner religioner som en teknik att exkludera konkurrerande regimer från den politiska sfären och begränsa deras jurisdiktion till det privata. Detta resulterar enligt Goldenberg i att religioner får legitimt inflytande över famljefrågor och att kvinnor därmed blir objekt för två manligt kontrollerade styrningsformer som förstärker varandra.
Goldenberg hoppas att begreppet vestigial states ska underlätta ”queerandet” av religion i liknande riktning som feministisk teori har ”queerat” kvinnlighet och manlighet i förhållande till ras, klass och etnicitet. Hon ställer sig kritisk till ”vissa prominenta feminister” som enligt henne hävdar att män och kvinnor som uttrycker sin tro genom att omfamna ojämnställda praktiker förtjänar respekt och borde hållas utanför området för kritik. Genom att utmana gränsen mellan religion och politik vill hon förhindra att religiösa organisationer ska fortsätta att tillåtas att förtrycka kvinnor.
