Att blicka framåt och identifiera kommande utmaningar var en del av Nordiskt Forums syfte. På lördagen hölls programpunkten Feminist futures i Arenan, med underrubriken Feminismens framtid och organiseringen av kvinnorörelsen.

Den avslutande diskussionen mellan Drude Dahlerup, Hanne Helt och Sylvia Walby blev mycket kort då tiden inte räckte till, trots att Sampat Pal Devi utgått från talarlistan. Förhinder hade även Sissela Nordling Blanco fått och ersattes av partikollegan Soraya Post, som berättade om Feministikst initiativs uppkomst.

Professor Drude Dahlerup var dock första talare ut, och hon började med en liknelse. Feminismen är som havet, den kommer i vågor, men den kan inte stoppas. På vågens topp uppstår många nya rörelser, vilket kan leda till dispyter, till och med konflikt, men detta menar Dahlerup är rätt och bra. Hon menar att människor i Norden är lite som Törnrosa när det gäller jämställdhet, och tenderar att sova och inte se att när några problem är lösta kommer otvivelaktigt nya att uppstå. Och efter varje våg kommer ett bakslag. Norden är världsbäst på att upprätta handlingsplaner, menar Dahlerup, och tar sin egen arbetsplats, Stockholms universitet, som exempel. Men det kommer inte de till godo som bäst behöver dem. Man arbetar alltså med jämställdhet och mångfald i akademin, men det hjälper inte kvinnorna som städar korridorerna och föreläsningssalarna.

– En stark kvinnorörelse är beroende av flera olika element, således behövs både radikala aktiviteter och mer moderata grupper som förhandlar med politiker. Ibland hatar de här grupperna varandra, säger Drude Dahlerup – och det är både en fråga och ett påstående – men de behöver varandra.

Hanne Helth är talesperson för det danska 8 martsinitiativet. Hennes brandtal handlade i stora drag om att feminismen är nödvändig för välfärden och att Norden är en viktig förebild när det kommer till jämställdhet. De rättigheter som uppnåtts kräver fortsatt kamp, och samtidigt behöver rättigheterna tillkomma kvinnor i resten av världen, samt nya frågeställningar antas. Att tänka stort och intensifiera ilskan var ett par av hennes uppmaningar till åhörarna.

Kombinera kunskap med aktivism

Den rådande ekonomiska krisen stod i fokus under Sylvia Walbys tal. Walby är professor i sociologi och hon frågar sig om vi är redo när den ekonomiska kraschen kommer, för det gör den förr eller senare, hävdar hon bestämt. Har vi en feministisk agenda? Hur ska ekonomin regleras i kvinnors intressen? Häri ligger den stora utmaningen för den närmaste framtiden och samarbete är en väsentlig del av lösningen, menar hon.

Feminismen är ofta som mest framgångsrik i informella sammanhang, men det krävs att den integreras på högre och bredare plan. Den dagliga kampen måste ha sin plats i organisationer som är kraftfulla nog att påverka politiken. Således bör vi bilda allianser och koalitioner som går bortom identitetspolitiken. Fackföreningarna utgör en viktig del, menar Walby, de är i själva verket en del av det feministiska projektet. Andra viktiga steg är att öka kunskapen och kombinera denna med aktivism, liksom att fördjupa demokratin för att underlätta alla medborgares delaktighet.

Långa vågor

Avslutningsvis konstaterar Drude Dahlerup att Norden behöver en starkare kvinnorörelse. I Danmark och Finland går det inte ens att kalla sig feminist. Hon hoppas på en ökad interaktion och mer samarbete i Norden som en följd av forumet.

Sylvia Walby tycker att vi ska vara ambitiösa och ha stora visioner, föra vidare diskussionerna och bygga allianser mellan grupper.

Till sist får panelen frågan om vilken våg av feminism vi just nu befinner oss i egentligen:

– Ju längre vågorna blir, desto mindre blir skillnaden, säger Drude Dahlerup. I framtiden tror jag att det från 1970-talet och framåt kommer att likna en enda våg.

– Jag bekymrar mig inte så mycket om vågor, säger Hanne Helth. Jag tycker att vi ska hoppa i havet och stanna kvar där.