Klockan elva släcks lamporna inne på Malmö Arena och dansaren Virpi Pakhinen intar scenen. Till ömsom svävande, ömsom tung elektronisk musik rör sig Pakhinen över både golv och storbildsskärmar.

Efter slutfört nummer tar konferencier Ellen Nyman ordet. Det vore fel att säga att arenan är fullsatt, vilket kan bero på att en stor del av besökarna fortfarande står i kö för registrering. Nyman slår fast att mångfalden bland feminister är lika stor som konferensens program är massivt. Hon uppmanar oss att ”ta kontroll över programmet” och att bland alla evenemang även välja ut en programpunkt med ett ämne som normalt inte intresserar en; på så vis kan perspektiven vidgas.

Första talare är Katrin Stjernfeldt Jammeh från Malmö Stad. Hon är stolt över stadens värdskap och hoppas på inspiration och handlingskraft. Jämställdhetsminister Maria Arnholm har enligt egen utsago länge förutspått feminismens avancemang på den politiska agendan och menar att de politiska partierna inte längre kan ignorera frågan.

Franska Nicole Améline, ordförande för CEDW, tackar besökarna för deras engagemang och konstaterar att kvinnors rättigheter behöver konsolideras ytterligare för att inte svikta i tider av ekonomisk kris. Sverige föregår med gott exempel genom sin prostitutionslagstiftning, menar hon, och får applåder.

Sist ut till det rosa podiet är Gertrud Åström, orförande för Sveriges Kvinnolobby och således en av de drivande bakom Nordiskt Forum. Vi accepterar inte en tillbakagång när det gäller kvinnors rättigheter, säger Åström och möts av jubel. Framförandet avslutar hon med att lansera den anslående sloganen”Don’t agonize, organize!”

Ceremonin knyts ihop av norska soulreggaetrion Queendom som framför två låtar och får publiken i dans bland stolsraderna. En publik som förhoppningsvis nu är redo och uppvärmda att ta sig an Nordiskt Forum.