Utvärderingen av den norska sexköpslagen visar bland annat att förbudet mot sexköp i Norge har bidragit till att minska prostitutionens omfattning med 20-25 procent jämfört med året innan sexköpslagen trädde i kraft. Enligt Ingeborg Rasmussen, som lett arbetet med utvärderingen, finns det belägg för att förbudet mot sexköp i Norge, liksom i Sverige, har en normerande effekt vad gäller efterfrågan på sex med prostituerade.

– Rapporten kommer att vara en av flera viktiga källor till kunskap om prostitution i Norge. Vi kommer nu att inleda arbetet med en utredning som lyfter fram alla de utmaningar som förknippas med prostitution. Vi kommer att ha en grundlig och principiell diskussion om det här, säger statssekreterare i justitiedepartementet Vidar Brein-Karlsen.

Skulle minska människohandeln

Sexköpslagen i Norge trädde i kraft den 1 januari 2009. Ett av motiven till kriminaliseringen av sexköp var strävan att minska människohandeln. Sommaren 2013 gav justitiedepartementet det samhällsvetenskapliga forskningsföretaget, Vista Analyse, i uppdrag att utvärdera effekterna av sexköpslagen. Valet i Norge förra året ledde till en majoritet i parlamentet för att avskaffa sexköpslagen, men för att ingå i den nya regeringen krävde Kristelig folkeparti att beslut ska fattas först efter att utvärdering skett.

Forskningsstiftelsen Fafo, som forskat på prostitution i elva år, erbjöd sig inte att ta uppdraget när utredningen upphandlades, utan ansåg att det fanns för stora begränsningar. Detta tillsammans med uttalanden från regeringsföreträdare om att de inte förväntade sig några resultat som kunde ändra deras uppfattning i frågan, tolkades som att utvärderingen bara skulle komma att ske för syns skull.

Nu har den norska regeringen tagit emot rapporten som bland annat visar att omfattningen av prostitutionen har minskat med 20-25 procent jämfört med 2008, året innan sexköpslagen trädde i kraft.

Normerande effekt

Forskarna bakom studien drar slutsatsen att förbudet mot köp av sexuella tjänster minskar efterfrågan och bidrar därmed till att minska omfattningen av prostitutionen i Norge. Verkställandet av förbudet, i kombination med tillämpningen av strafflagens koppleriparagraf och lag mot människohandel, gör landet mindre attraktivt för prostitution. De ekonomiska förutsättningarna för att bedriva prostitution i Norge har blivit sämre, vilket också bidrar till den effekten.

– Vi finner belägg för att sexköpslagen i Norge, som i Sverige, har en normerande effekt. Detta kommer att bidra till att bromsa efterfrågan på betald sex från prostituerade över tid, säger chefen för utvärderingen Ingeborg Rasmussen.

Enligt rapporten har sexköpslagen i kombination med paragrafen om koppleri också gjort det svårare att sälja sex, särskilt på hotell, härbärgen, organiserade lägenheter och liknande. Detta har resulterat i högre kostnader och lägre vinster för människohandlare. Samtidigt har motivationen att välja andra alternativ än prostitution, inklusive stödinsatser som systemet erbjuder, ökat.

Inga belägg för ökat våld

Vidare framgår det av utvärderingen att våldet inte har ökat på grund av sexköpslagen. Istället stärker lagen säljaren i att anmäla brott och hantera våldsbenägna kunder, samtidigt som sexköparna blir mer försiktiga. På så vis kan lagen förhindra utövandet av våld. I studien vägs detta faktum mot att kvinnor på gatumarknaden upplever att de har fått sämre förhandlingsposition och rapporterar om en större otrygghet.

Vad gäller inomhusmarknaden upplever prostituerade det som en större risk att betjäna sina kunder utanför sin egen lägenhet och/eller hotellrum. Tröskeln för att anmäla en våldsam kund kan bli högre av rädslan för att ”blåsa” lägenheten eller stället där sexhandeln pågår.

Likväl finns det enligt rapporten ingen grund för att påstå att de som prostituerar sig på gatan är mer utsatta för våld till följd av förbudet. Det är sexköparen som begår en brottslig handling och har störst anledning att frukta konsekvenserna av anmälan om våld. Polisen har inga indikationer på att våldet har ökat efter införandet av sexköpslagen.

Andra studier av våld bland prostituerade som forskningsgruppen hänvisar till finner inte heller något stöd för antagandet om att våldet mot prostituerade skulle ha ökat till följd av förbudet mot sexköp.

Väntade resultat

Jenny Westerstrand, forskare vid Uppsala universitet som bland annat undersökt internationell rätt på området prostitution och människohandel för sexuella ändamål, är inte förvånad över resultatet av Vista Analyses utvärdering. Inte heller är hon förvånad över att motståndet mot sexköpslagen fortskrider.

– Många ser prostitution som en nödvändig del i samhället. Här finns det många spår. Ett viktigt spår är att prostitution är väldigt könskulturellt centralt och många refererar till den som något som ska finnas. Andra fokuserar mycket på ”horan”. Jag tror att det är väldigt spännande att finnas nära den personen. Föreställningen om den splittrade kvinnligheten – där ”madonnan” är reproduktiv utan att vara sexuell och ”horan” är sexuell utan att vara reproduktiv – gör att det fortfarande finns både efterfrågan på och försvarare av prostitution.

Samtidigt tror hon att den norska regeringens planer på att avskaffa sexköpslagen blir svårare att driva igenom nu.

– Alla som har motiverat sitt ogillande av lagen med att de vill de prostituerade kvinnornas bästa måste nu tänka om, och det ska bli intressant att se hur det går till. Som jag förstår det vill till exempel Höyres ungdomsförbund alltjämt upphäva lagen, vilket visar vilken central ideologisk fråga sexköpslagen är.

Mindre hopplöst

En stor svårighet med debatten är enligt Westerstrand att väldigt många tar pragmatiska argument för att försvara ideologiska ställningstaganden.

– Den norska rapporten gör den sortens dimridåer svårare och kan förhoppningsvis göra debatten mindre hopplös.

Hur den norska regeringen kommer att agera är dock ännu oklart. Westerstrand menar att kritiken mot sexköpslagen, så som den låtit i Sverige, har mycket gemensamt med den högerpopulistiska retoriken.

– Det gäller till exempel hur man argumenterar utifrån tankar om en (radikal)feministisk elit, sig själv som någon som säger något ”förbjudet” liksom att ”feminism” kan användas som något både bra och dåligt, precis som hbtq-rättigheter används av sverigedemokrater, beroende på hur det landar i frågan om prostitutionens fortsatta rätt att lämnas ifred.

– Det vore förstås vansinne att upphäva en lag som visat sig fungera för att sätta press på en arena av grov kriminalitet och stort mänskligt lidande för kvinnor, men är det några som ska göra det är det förstås högerpopulister.