Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är en viktig reform för att förändra kvinnors situation på arbetsmarknaden och öka jämställdheten. Idag betalar drygt en miljon människor sin egen arbetstidsförkortning. Många av dem är lågbetalda kvinnor vilket bland annat gör sex timmars arbetsdag till en feministisk klassfråga, skriver vänsterpartisten Ana Rubin.
Många försöker få ihop vardagen med jobb och barn. Andra har en ofrivillig deltidstjänst eller orkar helt enkelt inte jobba åtta timmar – kroppen har tagit stryk av ett hårt arbetsliv. Samtidigt jobbar en del livet ur sig och de finns de som inte får jobba alls. I statistiken blir ojämställdheten tydlig. Av samtliga anställda kvinnor arbetar 41 procent deltid medan bara 12 procent av männen gör det. Bland LO-medlemmar är skillnaden ännu större då hela 54 procent av LO-kvinnorna och endast 15 procent av LO-männen arbetar deltid (LO Fakta, 2012).
Med Vänsterpartiets förslag om sex timmars arbetsdag skulle alla dessa få upprättelse. Med en kortare lagstadgad arbetstid sker både en arbetstids- och löneutjämning. I praktiken ger sex timmars arbetsdag en löneökning för deltidsarbetande, då deras deltidstjänst blir ny heltidsnorm – och de får därmed heltidslön. Livet handlar om mer än att bara arbeta. Sex timmars arbetsdag handlar om rätten till fritid och om makten över vår vakna tid.
Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är en viktig reform för att förändra kvinnors situation på arbetsmarknaden och öka jämställdheten. Men den förkortade arbetstidsnormen frigör tid för alla arbetande människor. Tid som möjliggör och skapar förutsättningar för en jämnare fördelning av det obetalda hushållsarbetet. Den förkortade arbetsdagen med bibehållen lön ökar kvinnors möjlighet till ekonomisk självständighet.
De flesta kan relatera till ordet ”livspusslet” som myntades av TCO för att rikta fokus mot det faktum att många människor har svårt att kombinera förvärvsarbete med det obetalda arbetet, med barn och hushållsarbete. Det ska lämnas på förskolan innan man stämplar in, efter jobbet ska det stressas för att hämta barnen innan man ska få till en middag. Sen är det dags för nattning och man själv somnar med de små eller i bästa fall: i soffan.
Den borgerliga regeringens svar på livspusslet är vårdnadsbidrag och hushållsnära tjänster. Bortsett från att reformerna är en kvinnofälla så är problemet med dessa är att de bara används av välbeställda familjer. Familjer som även utan bidragen kunnat anlita privat städerska, ordna med nanny och läxhjälp. Sex timmars arbetsdag är en reform som istället kommer alla till del, rik som fattig, man som kvinna. Barnen får mer tid med sina (båda) föräldrar och vi får en chans till både lek, återhämtning och det hemarbete som behöver utföras.
Nyligen släppte Vänsterpartiet en rapport som fick namnet Striden om Tiden. Namnet är ingen tillfällighet. Det är inte bara borgerliga partier och Svenskt Näringsliv som är motståndare till kortare arbetsdag. Ibland får man även inom delar av arbetarrörelsen höra argumentet att ”det inte går” för att ”det är för dyrt”. Ett av syftena med rapporten har varit att stärka Vänsterpartiets trovärdighet i arbetstidsfrågan. Bland annat visar vi att 30 timmars arbetsvecka hade kunnat vara verklighet i idag, om bara hälften av Reinfeldts bortkastade jobbskatteavdrag istället hade använts till arbetstidsförkortning.
En arbetstidsförkortning till sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är en strategisk reform gynnar arbetarklassen på flera olika sätt. Med en vunnen arbetstidskamp flyttar arbetarrörelsen fram sina positioner. Om vi arbetare tog ut större del av produktiviteten i form av sex timmars arbetsdag skulle inte Sverige ”gå under” som det ibland heter i debatten och inte heller dess företag. Maktbalansen skulle förvisso förflyttas till arbetarnas fördel men det skulle endast kräva att företagen avstår sin sammanlagda vinst från 38 procent till 35 procent (Ehrenberg J, Ekonomihandboken).
Sedan 70-talet har löneandelens utveckling gått stadigt nedåt. Arbetarna har fått allt mindre andel av vinstöverskottet. Det är dags att använda det argumentet som språngbräda i såväl avtalsrörelse som i den politiska debatten. Faktum är att det finns ekonomiskt utrymme för både reallöneökningar och kortare arbetstid. Som alltid handlar det om politisk (o)vilja. Frågan är vad DU, som läser det här, vill. Några hundralappar i skattesänkning eller sex timmars arbetsdag med bibehållen lön? För politik kan faktiskt vara så enkelt.
Nu är det dags att skapa opinion i frågan. I det arbetet behövs DU prata om sex timmars arbetsdag med grannen på morgonbussen, i fikarummet på jobbet, vid hämtningen på förskolan. Prata om frågan inför riksdagsvalet. Det är över 40 år sedan vi kortade arbetstiden i Sverige – det är dags igen!
Striden om tiden börjar nu.
