Anmälningarna om diskriminering ökar, men få ärenden leder till åtal och fällande dom. Samtidigt visar de ärenden som når Diskrimineringsombudsmannen (DO) att det finns en systematik både när det gäller vilka som riskerar att utsättas och i hur diskrimineringen går till. Det framgår av en rapport som släpptes i veckan.
I rapporten Delar av mönster – en analys av upplevelser av diskriminering och diskriminerande processer har Johanna Kumlin, fil dr i sociologi och utredare på DO, analyserat drygt 800 anmälningar som inkom till myndigheten under januari–juni 2012.
Trots att anmälningarna berör många olika samhällsaktörer och omfattar samtliga diskrimineringsgrunder, har hon kunnat se vissa likheter mellan anmälarnas berättelser.
Ofta är det flera händelser och beteenden som sammantaget bidrar till upplevelsen av att ha blivit diskriminerad. I anmälningarna ges exempel på hur människor på olika sätt försökt att anpassa sig för att slippa bli illa behandlade och tillskriven negativa stereotypa egenskaper.
– Att för ensidigt söka förklaringar hos enskilda individer eller isolerade händelser kan leda till att vi aldrig kommer åt grundorsakerna. Händelserna riskerar därför att upprepas. Det är med andra ord viktigt att se till de sociala processer som olika händelser utspelar sig i, säger Johanna Kumlin.
Resultat av analysen ligger enligt hennes analys helt i linje med andra kunskapskällor, forskningsresultat och rapporter, om hur diskriminering uppstår.
– Många anmälare menar att deras upplevelse av diskriminering inte är någon tillfällig händelse. Den hänger snarare ofta ihop med en organisationskultur, rådande stereotypa föreställningar eller beteendemönster till exempel en viss jargong, hur arbetet fördelas eller hur möten går till. Därför är det vanligt att anmälaren upplever sig ha blivit utsatt för liknande händelser flera gånger och att det även har drabbat andra, säger Johanna Kumlin.
Av analysen framgår också att de anmälda händelserna i sig kan vara mer eller mindre subtila och utspela sig under lång tid vilket gör det svårt att peka på enskilda situationer eller tidpunkter för när diskrimineringen har ägt rum. Anmälarna vittnar också om att det kan vara svårt att säga vem som är ansvarig – är det ledningen eller kollegorna, tjänstemännen eller bestämmelserna, eller allting sammantaget?
– Det handlar alltså inte främst om isolerade händelser utan upplevelsen av diskriminering sker ofta genom en rad mer eller mindre märkbara handlingar under en längre tid.
Även om rapportens analys kastar ljus över varför så få fall leder till åtal och fällande dom, är diskrimineringsombudsman Agneta Brobergs slutsats att anmälningarna är viktiga. Hon menar att den kunskap som utvecklas ger näring åt det förebyggande arbete.
– En anmälan till DO är betydelsefull och gör skillnad, säger Agneta Broberg. Det är viktigt att människor påtalar de problem som finns. Det gör att DO tillsammans med andra ansvariga aktörer kan synliggöra diskriminering och utveckla ett verkningsfullt arbete som främjar lika rättigheter och möjligheter. Anmälarna bidrar på så sätt till en samhällsförändring såväl genom juridiken som genom att ge kunskap för att utveckla lagstiftning, policys, bestämmelser med mera. Förhoppningen är också att DO:s rapport om människors upplevelser av diskriminering kan ge andra människor bekräftelse på att man inte är ensam om sin upplevelse, säger Agneta Broberg.
