När Moa Martinson föddes i slutet av 1800-talet fanns inga feministiska initiativ att finna på den svenska politiska kartan. Suffragetterna var visserligen på framfart i andra europeiska länder. Men i Sverige hade kvinnor knappt ens etablerade politiska förespråkare för rösträtt.

Moas världsbild formades av fattig uppväxt, en hårt arbetande mamma och orättvisa villkor både i hemmet och på arbetsmarknaden.

I den vuxna Moa Martinsons skrifter och böcker har hon utan krusiduller beskrivit denna verklighet, men ändå med ett så initierat och analytiskt språk att hon under några decennier fram till sin död 1964 hyllades av samtiden.

– Det hon skrivit är viktiga tidsdokument som tyvärr håller på att glömmas bort, säger skådespelaren Katarina Lundgren-Hugg.

När Malmö Stadsteater den kommande helgen har urpremiär på Gunilla Thorgrens Ottar och kärleken är det Katarina Lundgren-Huggs uppgift och roll att gestalta författarinnan Moa Martinson.

– Pjäsen handlar förstås om Elise Ottosen Jensen och vad hon betydde för kvinnors – och mäns – kamp när det rör relationer och kärlek. Ändå är Moas betydelse oerhört viktig vid Ottars sida, menar Katarina Lundgren-Hugg.

Sedan hon tilldelades rollen som Moa M, repetitionerna av pjäsen inleddes i början av augusti, har skådespelerskan Lundgren-Hugg läst allt hon kommit över av, och om, sin rollkaraktär. Det har inte bara fört in henne i Moa Martinsons litterära värld utan också fått henne att se Moa Martinsons person, hennes privata storhet som kvinna och mamma, och hennes position som klasskämpe och intellektuell.

– Hon var otroligt modig och lät sig inte hunsas av någon. Jag är helt såld på henne, en fantastisk kvinna helt enkelt, så betydelsefull för generationerna efter henne, fastslår Katarina Lundgren-Hugg.

49-åriga skådespelerskan Katarina Lundgren-Hugg, som ingår i Malmö Dramatiska teaters ensemble sedan många år, ser det som en självklarhet att själv vara engagerad i frågor kring jämställdhet och lika lön.

Att nu få leva sig in i en kvinna som Moa Martinson, vars kamp utspelade sig för runt 100 år sedan, beskriver Katarina Lundgren-Hugg som en ynnest.

– Jag inser att hon långt ifrån var representativ för den tidens kvinnor. Men hon är ändå talande för ett Sverige som många har en tendens att glömma bort. Och hon var inte ensam. Jag vill vara med och påminna om det, säger hon.

I Ottar och kärleken är Elise Ottosen Jensen och hennes sociala insats förstås det huvudsaklga temat. Moa Martinson var en arbetskamrat till henne på tidningen Arbetaren bland annat och i den allmänna debatten stod de sida vid sida.

Deras utgångspunkter skilde sig dock åt. Där Ottar förde en könskamp, stred Moa Martinson i en klasskamp utan att för den skull hävda att en kamp vara viktigare än den andra.

– Jag håller ändå med Moa i hennes argument om att den dag vi är fria från klassförtryck är vi också sexuellt fria. Ottar ville först och främst göra oss sexuellt självständiga.

Precis som Fi i dag håller möten i hemmen gjorde Moa Martinson det redan på 1920-talet.

– I torpet där hon levde största delen av sitt liv med man och söner höll hon sammankomster där de bland mycket annat resonerade och diskuterade om hur man skulle komma ifrån fattigdomsgisslet.

För regin av Ottar och kärleken står Maria Löfgren som för några år sedan satte upp en modern version av Jösses flickor både i Stockholm och Malmö.

På lördag har Ottar och kärleken urpremiär på Malmö Stadsteaters scen Intiman i Malmö.

– Hoppas Gudrun Schyman kommer. Jag tror hon är inbjuden i alla fall, säger Katarina Lundgren-Hugg.