Jean-Claude Juncker valdes på tisdagen till EU-kommissionens tolfte ordförande och blir tolfte mannen på den posten. Processen har präglats av kohandel och hemliga uppgörelser. Bland dem som röstade ja till Juncker finns Feministiskt initiativs Soraya Post, vilket har mötts av hård kritik och stor besvikelse.
Det var med 422 av 751 möjliga röster som EU-parlamentet röstade ja till den kommissionsordförandekandidat som medlemsländernas regeringar via Europeiska rådet nominerat. Av de 729 närvarande ledamöterna röstade 250 emot, 47 lade ner sina röster och ett tiotal röster ogiltigförklarades.
Europeiska rådet var den här gången tvungen att ta hänsyn till EU-valresultatet vid nomineringen av sin kandidat. Jean-Claude Juncker, som nominerats av den grupp som fick flest röster – kristdemokratiska EPP – låg därför bra till från start. Och det motstånd mot Juncker som fanns, framför allt i EU-skeptiska Storbritannien där premiärminister David Cameron investerat stor prestige i en motkampanj, bröts effektivt ner. I utbyte mot stöd för Juncker fick socialdemokratiska S&D:s kandidat Martin Schultz förnyat förtroende som talman i EU-parlamentet.
Oväntat samarbete?
Inför EU-valet förutsåg statsvetaren Simon Hix att de förväntade framgångarna för högerextrema och EU-skeptiker skulle leda till blocköverskridande uppgörelser mellan de två största grupperna – den socialdemokratiska S&D och den kristdemokratiska EPP. Då trodde inte Anna Hedh, S, att något samarbete i värdefrågor skulle vara aktuellt. Hon är också en av de svenska S-ledamöter som valde att lägga ner sin röst i valet av kommissionsordförande. Nu talar Henrik Brors, som i många år var DN:s EU-korrespondent, om en majoritetskoalition av tre partigrupper, som även består av den liberala gruppen. Han bedömer att de svenska socialdemokratiska ledamöternas nedlagda röster kommer att minska deras möjligheter till inflytande och att det redan kostat i form av uteblivna utskottsposter.
Det är alltså möjligt att Soraya Post, i det avseendet, gjort en strategiskt riktig bedömning när hon röstade ja till Juncker. På sin Facebook-vägg förklarar hon agerandet med att hon genom att rösta på en person som ändå skulle bli vald, fått igenom viktiga segrar och verktyg för den fortsatta kampen för människors lika värde. Det gäller enligt Post en kommissionär som ska ha särskilt ansvar för stadgan om de grundläggande rättigheterna och för rättsstatsprincipen, slutförandet av kommissionens anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och en upprioritering av det tidigare blockerade kravet på ett antidiskrimineringsdirektiv.
Men de vänsterpartister som varnat för att en röst på Fi mycket väl kan vara en röst på borgerlig politik har fått vatten på sin kvarn.
Utan ansvar
EU-parlamentarikern Malin Björk (V), som liksom hela vänstergruppen GUE/NGL röstade nej till Juncker, skriver i ett inlägg inför omröstningen i ETC att han vid sitt besök hos gruppen visade stolthet över den åtstramningspolitik han som ordförande i Eurogruppen ordinerat krisländerna i södra Europa.
”På frågor om abort, jämställdhet och våld mot kvinnor pratade han om nationell kompetens och familjen. Han sa nej till en ny jämställdhetsstrategi och nej till EU-lagstiftning mot våld mot kvinnor. På frågan om ekonomisk politik och den växande fattigdomen i EU svarade han att EU inte bär något som helst ansvar för krisen, och att han är stolt över EUs agerande. Åtstramningarna har varit och är bra.” skriver hon och undrar vidare:
”…hur de som säger sig stå för en human flyktingpolitik, för kvinnors rättigheter, och för ökad jämlikhet överhuvudtaget kan överväga att lägga sin röst på Juncker?”
Jean-Claude Juncker tar över efter Manuel Barroso som EU-kommissionens ordförande.
Det var inte bara de som valt att inte rösta på Soraya Post som under dagen uttryckte bedrövelse över taktiken i sociala medier. I kommentarsfältet till hennes egna förklaringar ifrågasätts om ja-rösten verkligen var en förutsättning för de segrar hon lyfter fram. Soraya Post beskriver själv Juncker som en person med skrämmande skattepolitik, ett förlegat ledarskap och en skamlig syn på flyktingpolitik och invandring. Samtidigt skriver hon:
”Att få någon annan än Juncker, det alternativet existerar inte. Den regerande högern skulle producera en ny Juncker. Dom vill ha en Juncker och dom är inte rädda att låta ärendet återgå till rådet. Utnämnandet skulle sedan falla ur parlamentets händer och de svidande läxorna från det här förfarandet skulle vara förgäves. Mindre beslut i den här unionen behöver tas bakom låsta dörrar och sedan serveras som demokratiska landvinningar. Junckers förmodade vinst hoppas jag kan bli en högerns pyrrhusseger.”
Vara ärlig
En av de partivänner som uttryckt sin sorg och besvikelse över ja-rösten är Foujan Rouzbeh, som i ett Facebook-inlägg skriver att hon inte kan ställa sig bakom att Fi ”…röstat på en person som förespråkar allt det som jag kämpar emot, oberoende vilka skäl det finns som skulle kunna rättfärdiga det hela”. Juncker beskrivs av både Malin Björk och Soraya Post som svagast där Rouzbeh har sitt starkaste engagemang, i frågan om öppna gränser.
”Med allt detta sagt vill jag återigen poängtera att jag har stor respekt för Soraya och hennes kunskaper och erfarenheter. Jag kan bara föreställa mig hur tufft det måste vara att befinna sig där hon är just nu. Och jag säger – till vissa vänsterpartisters förtret – inte allt det här för att jag har någon form av strid med vare sig henne eller F! utan för att jag har avgett ett löfte och sagt att jag är beredd att axla ett visst slags ansvar nu när jag har gett mig in i partipolitik. Det ansvaret och det löftet innebär delvis att alltid våga vara ärlig och stå upp och tala högt och tydligt när något inte står rätt till.” skriver Foujan Rouzbeh
Majoritetskoalitionen i EU-parlamentet har agerat också vid tillsättningen av utskottsposter i parlamentet. Soraya Post har även i det sammanhanget kritiserats för att hon tillsammans med Fredrik Federley (C) och Cecilia Wikström (FP) avfärdat den kritik som Isabella Lövin (MP) riktat mot kohandeln kring utskottsordförandeposter – där just Wikström genom de stora gruppernas uppgörelse fick en av de sju poster som annars skulle ha tillsatts av den grupp där Sverigedemokraterna och brittiska högerpopulisterna Ukip ingår. Allt enligt det proportionella mandatfördelningssystem som tidigare tillämpats av EU-parlamentet.
Det finns med andra ord mycket som pekar på att det blir fler blocköverskridande uppgörelser under den kommande mandatperioden, precis som experterna förutspådde. Även om Soraya Posts bedömning av läget visar sig vara korrekt, att Fi:s enda mandat gör bäst nytta om hon har gruppledning och kommisionärsordförande på sin sida, kan strategin kosta partiet röster inför riksdagsvalet.
