I allra sista sekund blev det natten mot söndagen klart att Pride Belgrad skulle få gå av stapeln. För de lokala arrangörerna är söndagens Pride-parad, som samlade upp till 1 500 deltagare, en stor seger.
– Många sa ”äntligen” men poängterade att det är nu den stora dagliga kampen fortsätter, säger Lydia Gall som var på plats för människorättsorganisationen Human Rights Watch räkning.
Senaste gången Belgrad Pride hölls var 2010, de senaste åren har arrangörerna inte fått tillstånd att genomföra någon parad. Men inför årets parad har EU kunnat sätta press eftersom Serbien är ett kandidatland. Dessutom inträffade nyligen en brutal misshandel av en tysk hbtq-kille, en händelse som innebar ökad press på myndigheterna att ge tillstånd till paraden. Det säger Lydia Gall som för HRW:s räkning var på plats i Belgrad:
– Det blev en slags trigger, Tyskland och utländska ambassader reagerade kraftigt. De serbiska myndigheterna blev tvingade att reagera officiellt på detta så det tragiska fallet blev en bidragande orsak som fick myndigheterna att ge det specifika tillståndet.
– Vi sa när misshandeln ägde rum att det inte fick användas av myndigheterna som motiv att ur ett säkerhetsmässigt perspektiv inte ge tillstånd till Pride, utan att det fanns ännu större anledning att genomföra Pride och ge deltagarna den säkerhet som behövs. Och det budskapet hamrades hem, säger Lydia Gall.
Och säkerheten hade tagits på allvar av serbiska myndigheter. Lydia Gall uppskattar att deltagarantalet var någonstans mellan 1 000 och 1 500, men antalet poliser ska ha varit omkring 7 000.
– Det var en otroligt hög säkerhet. Polisen var precis överallt, de hade belamrat den korta sträcka på 500 meter som paraden fick gå i centrala Belgrad.
För att komma till samlingsplatsen var deltagarna tvungna att ta sig igenom fem polisavspärrningar, polisen hade cirklat samlingsplatsen hela fem gånger. Där fanns också alla former av poliser, kravallpolis, antiterrorpoliser, där fanns vattenkanoner – och bepansrade fordon:
– Det kändes nästan som att kliva in en krigszon, trots att det var en sådan fredlig och kärleksfull manifestation. Tyvärr var det nödvändigt med tanke på det som hände 2010, säger hon.
Bepansrade fordon fanns på plats.
Pride-paraden i Belgrad angreps 2010 av högerextrema grupperingar som drabbade samman med kravallpolis i flera timmar. Då avlossades till och med skott av de homofobiska motdemonstranterna och de kastade bensinbomber mot det det styrande partiets kontor, och byggnadens garage sattes i brand. Säkerhetsriskerna har därmed angivits som motiv till att sedan 2010 inte ge tillstånd till fler parader. Men i år drog myndigheterna alltså en annan slutsats och gick i stället in för att skydda demonstrationen vilket de också har fått beröm för från arrangörerna:
– De lokala aktivister jag talade med kände när allt var över stor tacksamhet mot polisen, de hade skött sitt jobb bra och låtit folk gå i paraden. De kände att polisen var där för att skydda deltagarna och att de hade tagit uppdraget på allvar, säger Lydia Gall.
– När vi stod på samlingsplatsen kom borgmästaren som är hyfsat liberal och uttryckte sitt stöd för paraden. Där fanns också representanter från andra länder, den amerikanska ambassadören var där.
Representanter från Storbritanniens, Nederländernas och Sveriges ambassader fanns också på plats, liksom EU:s representant i Serbien Michael Davenport som också höll tal.
– Han sade att det här var ett första steg.
– Arrangörerna sade ”äntligen”, och det var en oerhört stor grej. De har ju kämpat så länge, varje år samma besvikelse, och äntligen hände det. Men de sade också att det här bara är början, nästa år vill man ha fler deltagare och färre poliser. Pride är ju inte bara en dag, utan ett steg mot en större kamp, men ett viktigt första steg som stärker dem, säger Lydia Gall.
