Trots att resandefolket funnits på Irland i uppåt 1 000-1 500 år, och kan ses som en ursprungsbefolkning, har de inte ställning som ett nationellt minoritetsfolk i republiken. Omkring 40 000 personer beräknas höra till resandefolket på ön, med eget språk, kultur och historia. De har ofta svåra ekonomiska och sociala levnadsvillkor och diskrimineringen av resandefolket är massiv. Martin Collins, en av grundarna till rättighetsorganisationen Pavee Point, sade till tidningen The Sunday Times att ett erkännande skulle ha stor betydelse för resandefolket.
– Om Taoiseach (den irländska premiärministern) stod upp i Dáil (parlamentet), skulle det visa att vi hör hemma här.
– Mitt folk är en väsentlig del av den här ön och har varit det sedan 400-talet. Ett erkännande av vår etnicitet skulle visa att vi värderas och respekteras för de vi är – något vi inte känner för tillfället.
Arbetet med rapporten, som väntas få stöd av justitiekommittén under april, har letts av Pádraig Mac Lochlainn, talesperson för Sinn Féin och den första irländska parlamentsledamoten som tillhör resandefolket. Om justitieutskottet bifaller rapporten kommer utskottet att uppmana antingen premiärminister Enda Kenny eller justitieminister Alan Shatter.
Lång väntan på erkännande
De fyra rikstäckande organisationerna för resandefolkets rättigheter, the Irish Traveller Movement, the National Traveller Women's Forum, Pavee Point Travellers' Centre, and Mincéirs Whiden, driver frågan om att resandefolket på Irland utgör en etnisk minoritet och ska erkännas som en sådan.
Men den irländska regeringen har länge visat sig ovillig att erkänna att resandefolket (Travellers) utgör en annan etnisk grupp än andra bosatta irländare. Bland annat förnekade den dåvarande justitieministern Michael McDowell detta i en debatt i parlamentet 2003:
– Regeringens syn över tid...har varit att resandefolket inte utgör en särskild grupp skiljd från befolkningen i sin helhet utifrån ras, hudfärg, härkomst, eller nationell eller etniskt ursprung.
Detta trots att det irländska resandefolket (Irish Travellers) erkänts som en nationell minoritet i Storbritannien år 2000 och som en särskild grupp på Nordirland 1997, samt att FN:s Konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, CERD, uttalat oro för den irländska statens ”konsekventa vägran” att erkänna resandefolket som en nationell minoritet trots att resandefolket uppfyller de internationellt erkända kriterierna för detta.
Kampanj på Twitter
Resandefolket drabbades från och med 1960-talet särskilt hårt på Irland, då staten 1963 började genomdriva en hård assimileringspolitik som gick ut på att få nomadiskt liv att upphöra, tillfälliga boplatser fick bara ske på bestämda platser, och program uppfördes för att få resandefolket permanent bosatta.
Statistiken talar sitt tydliga språk. Resandefolket har ett sex gånger högre självmordstal än den bosatta befolkningen och elva procent av alla dödsfall bland resandefolket beräknas ha orsakats av ett självmord, något som uppmärksammades i en Twitterkampanj mot diskriminering och för mänskliga rättigheter i veckan, #NotAnAprilFool. Resandefolkets genomsnittliga livslängd är för män 15 år kortare än för gruppen av övriga män, och arbetslösheten är enorm: 84 procent.
Sedan flera år anordnas Traveller Pride Week som vill lyfta fram resandefolkets betydelse på ön, och lyfter fram deras kultur, historia och traditioner bland annat. I år kommer veckan att inledas den 15 juni och den firas på olika ställen runt om på Irland.
