”Feminismen som vision och verktyg för förändring, innefattande både jämställdhet, frihet från diskriminering, hållbarhet, rättvisa och global solidaritet, kan var den kraft som frigör empatin och kärleken från rädslan och hatet.” Gudrun Schyman om varför den nya feministiska strömningen är helt nödvändig.
Jag vill citera dramatikern och feministen Alfhild Agrell, född 14 januari 1849 i Härnösand, död 8 november 1923 i Flen. I ett brev till vännen Axel Lundegård, daterat den 5 juni 1893, skriver hon så här:
”Man måste sätta in sitt intresse, sitt liv, sitt blod i den tid som är, för att verka för den tid som kommer, och visst är, att utan entusiaster, utan sådana som tror för mycket, som begär allt, som hoppas allt, som ser stjärnor där andra bara ser fläckar, kommer man ingen vart.”
Det kanske är förmätet att jämföra dagens situation med de tidiga feministernas självuppoffrande kamp men jag dristar mig ändå att göra det. Jag hävdar att det är vår förmåga att se det som ännu inte är, som är den stora utvecklingskraften. I våra individuella liv och för samhället i stort. Utan den kraften skulle det stå still. Utan den kraften hade kvinnor inte haft rösträtt i dag. Utan den kraften hade förslavade människor aldrig blivit fria. Utan den kraften hade den organiserade arbetarrörelsen aldrig kunnat lyfta Sverige från fattigdom till välstånd. Utan den kraften hade hållbarhetsfrågorna inte fått plats i politiken. Och utan den kraften når vi inte jämställdhet och frihet från diskriminering.
De stora utvecklingsskeendena går i vågor, eller två steg fram och steg tillbaka, men alltid framåt. Reaktioner föder motreaktioner som i sin tur föder reaktioner, och så vidare. Men vi går alltid framåt. Också globalt. Samtidigt skapas nya problem men det har inte blivit sämre. Även om det kan uppfattas som värre.
I ljuset av EU-valets resultat ser vi två samtidiga linjer. Den ena visar att feminismens inkluderande ideologi vinner mark, krav på rättvis fördelning vinner mark och insikten om hållbarhetens nödvändighet vinner mark.
Den andra linjen speglar den besvikelse som växer ur social nedrustning, hög arbetslöshet och svag tilltro till de etablerade politiska formerna. Fascism och stöveltramp känner vi igen från historien. Och har vi något att lära av historien är det att vi inte lär oss av den. Snarare upprepar vi den.
Därför är den nya strömningen helt nödvändig. Feminismen som vision och verktyg för förändring, innefattande både jämställdhet, frihet från diskriminering, hållbarhet, rättvisa och global solidaritet, kan var den kraft som frigör empatin och kärleken från rädslan och hatet.
Därför vill jag gratulera alla tidigare och nuvarande feminister till valresultatet i det svenska EU-valet. Det ger mig hopp!
