"Militarismen är en återvändsgränd. Vapen skapar inte säkerhet. Vi kan inte kriga oss till fred. Det är gamla sanningar, burna av fredsrörelsen, som i sin tur främst burits av kvinnor, före krig, genom krig och efter krig. När, om inte nu, är tid att lära." skriver Gudrun Schyman i veckans valkrönika med anledning av utvecklingen i Ukraina.
Varje internationell kris borde mötas av krav på militär nedrustning. Varje misshandlad kvinna borde generera en säkerhetspolitisk debatt.
Jag var på Gotland i förra veckan. Vad jag förstår av den senaste försvarspolitiska debatten är det nu denna lilla ö som ska rustas till tänderna. Eller i alla fall till stränderna. Om alla partier i riksdagen får alla ökningar av försvarsanslagen som man flaggar för, från höger till vänster, där en stor del handlar om att koncentrera material och manskap till just Gotland, finns det nog risk för att ön sjunker.
Skämt åsido, jag blir allvarligt oroad när jag märker hur de militära ryggmärgsreflexerna slår till i partierna och man vill sätta fart på upprustning under stridsropet ”Ryssen kommer!”.
Militarismen är en återvändsgränd. Vapen skapar inte säkerhet. Vi kan inte kriga oss till fred. Det är gamla sanningar, burna av fredsrörelsen, som i sin tur främst burits av kvinnor, före krig, genom krig och efter krig. När, om inte nu, är tid att lära.
Det vi ser på den internationella arenan just nu är en uppvisning i hur det militära våldet kan användas för att utöva kontroll. Putin hotar om militärt våld för att få kontroll, inte bara över Krim utan även Ukraina. Det handlar om stormaktsdrömmar kopplade till territorier och tillgång till hav. Det är klassiskt. Och Sverige har exporterat vapen som finns på plats. Det är också klassiskt. Enligt Svenska Freds har krigsmateriel för 3,4 miljoner kronor exporterats till den nu avsatte presidenten Viktor Janukovytjs regering under de senaste fyra åren.
Våldet syfte är alltid makt och kontroll. Över en kvinnas liv, över en ung mans eller kvinnas sexualitet, kontroll över konkurrerande gängrevir, över en geografisk region, över åtråvärda råvaror eller geopolitiskt strategiska landområden. Våldtäkterna ökar också efter samhälleliga sammanbrott efter krig eller naturkatastrofer. När butikerna plundras plundras också kvinnors kroppar. Destabilitet föder krav på kontroll.
Allt detta hänger ihop. Våldets olika nivåer och samhälleliga strukturer vilar på samma grund – den patriarkala. Den som uttrycks i att män förväntas försvara kvinnor och barn och territorier, som också är ”hon”, Moder Svea, med våld och med vapen i hand.
Trots att det inte fungerar så fortsätter detta vansinne. Mäktiga ekonomiska intressen, hela det militärindustriella komplexet, driver en allt mer avancerad militarisering av säkerhetspolitiken. Vinsterna betalas av medborgarna. De samhälleliga förlusterna är gigantiska och de mänskliga förlusterna är ofattbara.
Vi behöver en ny säkerhetspolitik, befriad från nationalism, krigsromantik och vapenexport. Vi behöver militär nedrustning och en upprustning av den samhälleliga säkerhet som stavas frihet från våld!
